Redan när jag vaknade igår kändes det som om jag hade dött, men var tvungen att gå upp och jobba ändå (kändes orättvist). Ungefär samtidigt som detta gick upp för mig säger min älskade sambo: Kom igen vi ska ju ut och jogga?!Död, dödare, dödast!!! och ändå fick jag på mig träningskläderna och kom ut. Jogging blev det inte så mycket med, 1km ungefär och sen blev resten av rundan promenad. Men jag kom ut och fick min träning för dagen.
Idag har jag en vilodag och det i kombination med att kroppen har vant sig vid VLCD gör att jag mår mycket bättre. Huvudvärken är borta och det känns inte som att jag går runt i dimma hela tiden (vilket är ironiskt då det faktiskt är tjock dimma över helat staden idag).
Ikväll blir det bio med kollegorna, Contagion. Den har fått halvdålig kritik men många av mina favoritskådespelare är med, så jag tror att jag kommer gilla den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar