Dag 9.2 - Plötsligt händer Det!

Har jag äntligen vunnit på triss? Nej, och det hade varit jättekonstigt om jag hade gjort det eftersom jag aldrig köper lotter :) Men något som känns ungefär lika stort och roligt som en trissvinst (av det mindre slaget) är att jag idag fick veckoresultatet på -1,8kg! Det i sig är stort och underbart, det har ju gått lite trögt i ett par veckor nu. Men det som är störst och bäst för dagen är att jag nu väger... 60-nånting!!! 69,8kg för att vara exakt. Det har jag inte gjort på nästan 4 år.

Att leva på Naturdiet och frysta viktväktarrätter är inte alltid det roligaste, men sådana här dagar gör att det är värt det. Många milstolpar ligger nu inom räckhåll och ett par har passerats. BMI ligger nu på 26, bara en punkt kvar till normalvikt! Jag har minskat mer än 20% av den vikt jag startade med. Om 3hg har jag gått ner 18kg och får då min 6:e stjärna och 18kg är ju så underbart nära 20...

Som ni säkert förstått vid det här laget så är jag glad, överlycklig idag! Ikväll firar jag med en dansklass (tar bussen dit och hem) och startar den nya veckan otroligt peppad och motiverad. Nu kör vi!

Dag 8.2 - Slim fit blev snug fit

Jag gav mig själv 7 veckor att gå ner de kilo som krävdes för att komma i Karen Millen klänningarna. Det behövdes... 2! Yes mina vänner, båda klänningarna kan nu zippas upp, utan hjälp kan tilläggas :)

Att jag fortfarande har fem veckor kvar till den första ska användas är dock en bra sak, för de satt ganska tajt. Dagens bildval bör ge en känsla av vad jag menar... Men nu är jag ännu mer övertygad om att det kommer gå att ha dem innan året är slut och det känns riktigt bra!

Något som däremot inte känns bra är att jag sitter här inne och bloggar istället för att cykla ner till dansstudion. Inte för att jag är lat, utan för att jag för första gången i mitt liv, faktiskt är rädd att gå ut i min egen stad. Jag kommer köra en träningsdvd istället, men det är inte okej att behöva hålla sig inomhus efter mörkrets inbrott för att man är rädd att bli skjuten! Argumentet att jag inte borde låta en galning hindra mig från att göra det jag tycker är roligt finns ju såklart, men hur tungt väger det om något faktiskt händer? Hur jag än resonerar med mig själv är de efter de senaste veckornas upptappning av skottlossnigarna helt enkelt inte klokt att ge sig ut själv. Imorgon är det mitt favoritpass på samma ställe, men då hinner jag ta bussen dit eftersom det börjar så sent.

Dags och se var jag gjort av wii fitbrädan!

I helgen var jag på biblioteket och lånade böcker för första gången på mycket länge. Det är helt underbart att gå runt och välja bland de olika titlarna och förundras över hur otroligt mycket böcker det finns! Och dessutom kan man låna dem, utan att behöva betala en krona, vilken service. Vanligtvis köper jag mina böcker i bulk, minst fyra åt gången. Men i helgen var det fackböcker jag var ute efter och då är biblioteket oslagbart. När jag först sökte på de titlar jag kunde tänka mig fick jag väldigt många träffar och tack vare att jag kan låna dem, kan jag även läsa igenom de flesta och sen köpa ett par av dem som kommer vara av värde även i framtiden.

I övrigt var helgen lugn, det blev tre träningspass och det första spinningpasset på länge. Jättehärligt, men lite jobbigt också :) Nu väntar ännu en stressig vecka på jobbet. Det är sådana dagar nu då jag tittar på klockan och undrar hur det redan kan vara lunch, klockan var ju kvart över nio alldeles nyss!

Nu ska jag läsa lite mer i mina låneböcker!

Dag 4.2 - Nyckeln till framgång

Nu har jag återigen överlevt dag 3, allmänt accepterad som alla lågkaloridieters värsta dag. Det här var nog den lättaste gången hitills, jag visste ju vad som komma skulle så jag var mentalt förberedd :)
Linda, min PT och dietist säger att det är bäst om man kan tugga något varje dag och jag har därför hitills ersatt en av shakerna med en målitdsbar. Och så har jag valt olika soppor med lite tuggmotstånd på kvällen ibland. men när jag igår stod i butiken för att kolla vad de hade för urval av soppor kom jag på att det är bara är obetydligt fler kalorier i en hel viktväktar måltid jämfört med en måltidsbar! Jag kan alltså drick shaker på dagen och äta viktväktarmat till middag utan att gå över 900kcal, fantastiskt.

För mig är nyckeln till framgång att hitta lösningar som jag kan leva med under en längre tid. Det låter kanske konstigt när det kommer från någon som lever på naturdiet shaker, men jag har ju gjort det i ganska många månader nu och det funkar, för mig. Om jag nu kan kombinera det med frysta färdigrätter från viktväktarna, de dagar jag har tid att sitta ner och äta något till middag, så vore det underbart. Det kommer även att göra den framtida övergången till vanlig mat, lite enklare.

Nu hägrar helgen och det känns jätteskönt. Det blir mycket träning som alltid, men också en del välbehövd vila. Jag känner mig supertaggad nu och hoppas på att få behålla den här motivationen ända in i mål!

Dag 3.2 - Det gör ont att dansa...

- "Ni ser jättecoola ut och det kommer bli riktigt snyggt det här. Men ni måste våga ta ut rörelsen och jag vet att det kan kännas konstigt eller gör ont ibland. Men det gör ont att dansa, så är det bara."
Med den meningen avslutade vår danslärare gårdagens klass och jag fick en sån där aha-upplevelse som man ibland får när man kommer på något som man egentligen vetat länge men placerar det i en annan kontext. I det här fallet gällde det att jag alltid vetat att det gör ont att dansa. Men på ett abstrakt sätt, typ att det måste göra ont att lära sig balett. Jag har dock aldrig funderat över att all annan dans också gör ont, inte bara när man lär sig, men också när man kan det och visar upp slutprodukten. Det ser liksom så enkelt och vackert ut när andra gör det, att det inte fallit mig in att det gör ont för dem att böja och bända sina kroppar, precis som det gör för mig.
Varför är det relevant? Jo för att det alltid är enklare för mig att klara av något om jag har rimliga förväntningar på det. Jag förväntade mig att det skulle vara svårt att gå på shakerna och har därför tyckt att det gått enklare än förväntat. Nu känner jag att jag är redo att ge Pole Dance en andra chans för att jag har andra förväntningar på det, kanske hjälper det...

Dag 2.2 - Veckans invägning

Hur jag lyckades vet jag inte riktigt, men trots söndagsmys och en trevlig middag med vin i måndags, gick jag ner denna vecka. Ett ganska trevligt -0,7kg, som jag inte kan vara annat än nöjd med. Återigen kan jag nästan skönja den där sexan som första siffra på vågen. Nu är det ju 100% shaker jag kör, så kanske får jag se den nästa vecka? Men av erfarenhet vet jag att 1,7kg (som det skulle krävas för att väga 69-nånting) är ett tufft mål även när jag går på naturdiet fullt ut. Skulle det inte lyckas vet jag iaf att det bara är två veckor kvar till det händer och den tanken gör mig glad inombords.
Motivationen är på topp som ni ser och jag lyckades till och med dra ut kroppen på en kort joggingrunda imorse. 3,2km inklusive uppvärmning, plus 2 minuter hopprep blev det. Jag har bestämt mig för att flytta min fokus lite från träning och tillbaka till viktminskningen. Det blir fortfarande minst 6 pass per vecka, men jag kommer inte att tvinga mig själv att gå på det som jag inte tycker är roligt. Känner jag mer för löpning än dans en dag, så blir det löpning och tvärtom!
Ikväll är det dags för veckans favoritpass, Chair Strip. Imorgon ska jag försöka dra ut kroppen på en morgonrunda igen, det är härligt att se världen vakna tidigt på morgonen :)

Dag 1.2 - Bara 12 veckor till min födelsedag!

Aaagh?! Var tar tiden vägen?! Jag satt med mitt nya shakeschema och planerade vilka dagar jag skulle äta något annat än naturdiet och kom då fram till att det faktiskt bara är 12 veckor kvar till min födelsedag i januari. How can it be, jag fyllde ju år nyss?! Som tur var hade jag ju redan lagt i en ny och högre växel för att komma i klänningen som jag vill ha på min kompis bröllop. Det hade varit underbart att fira min 29:e födelsedag som målviktig.
Ju mer jag tänkte på det desto bättre lät det. Att vara under 60kg den 5:e januari, det är inte bara något jag önskar, nej, det är något jag VILL. Och då är det ju helt plötsligt möjligt, för om jag vill det, då kommer jag jobba aktivt mot det målet. Komma ihåg varför det är mer värt än en lyxig middag, ett glas vin eller den där lilla godispåsen. För de sakerna som jag precis nämt, de går att inkludera dem i min diet en dag i veckan och ändå gå ner. Men de är också skillnaden mellan att gå ner 1-1,5kg/vecka och att gå ner 2-5hg.
Jag har gjort ett likadant schema nu som jag gjorde när jag började med naturdiet i juni. Schemat är över 12 veckor och jag har planerat in de dagar som jag vet att det blir fest, resor, middagar eller liknande. Nästa steg är att planera in vad jag kommer äta de olika gångerna. Vissa tillställningar funkar det att bara köra shake och mineralvatten, man är där för att mingla och maten och snacksen i sig är inte viktiga. Men andra tillfällen, som kompisens bröllop och Julafton, de är dagar då jag planerar in att äta något. På bröllopet kör jag shaker på dagen och äter sendan maten inkl ett glas vin på kvällen. Julafton är det fridag hela dagen :)
Jag brukar mobba min sambo för att han är så fascinerad av excel, han älskar att göra långa komplicerade formler och hämta info från olika sheets för att sedan spotta ut den i ett nytt sheet... Utomordentligt tråkigt tycker jag. Men jag kan förstå känslan, för jag är likadan när det kommer till listor och planering. Varje gång jag står inför ett nytt val eller utmaning, så gör jag listor, för-/emot-, check- och planeringslistor. När listan är färdig, då är även planen på plats, den finns där framför mig på skrivbordet. Från den punkten är verkställandet ganska enkelt.
Den här planen blev lite förskjuten, jag skulle ju haft en nystart redan för två veckor sedan. Men sen kom det några middagar och lite annat som jag inte planerat för ivägen och jag fick skjuta på shakerna fram till idag. Det hände just för att jag inte haft tid att sätta mig ner med min planeringskalender och skaffa mig en översikt. Nu när planen är på plats gör det inget att det finns något hinder ivägen nästan varje vecka fram till Jul, för nu har jag koll på läget och redan innan jag kommer dit, har jag bestämt hur jag ska agera.

Välkomna tillbaka skinny jeans!

Imorse hände det, det som inte har hänt på 4,5 år, jag kunde knäppa knapparna och dra upp dragkjedjan på mina smalaste jeans! Det är drömjeansen som har legat längst in i garderoben och hånat mig. Drömmen är inte byxorna i sig, för de är ett par svarta manchester jeans som jag och mina systrar köpte när jag var 17 eller 18 och bodde hemma. Men att kunna ha dem igen har länge varit ett mål, ett kvitto på att jag lyckats. Och nu går de att knäppa igen!

Jag bör här tillägga att om jag önskade gå ut i sagda jeans, måste hitta någon form av tunika för att dölja den inte alltför attraktiva "muffin-top" som skapas ovanför linningen. Alltså är jag inte redo att ha dem ute än, precis som med klänningarna jag skrev om i förra inlägget kommer skinny jeansen se mycket bättre ut om 5kg. Men när jag provade dem i Juni samma vecka som min första invägning, gick de halvvägs upp på låret. Att inte bara kunna dra upp dem, men även kunna knäppa dem, känns ganska underbart. Som en liten seger på vägen mot det stora målet!

Slim fit - nu är det bråttom

I onsdags kom de med posten. Mina två Karen Millen klänningar som jag köpt på Tradera. De passar, nästan... Jag skulle gissa att jag behöver gå ner ca 5kg för att kunna dra upp dragkedjan helt och hållet, just nu saknas det en glipa på några centimeter längst upp. Planen är att ha en av dem på min kompis bröllop den 4 December. Det ger mig 7 veckor att gå ner 5kg, borde vara fullt möjligt.

Först blev jag lite ledsen att klänningarna inte passade, men sen blev jag glad att jag nu faktiskt har ett konkret mål att jobba mot igen. Om 3 veckor provar jag klänningarna igen för att ha en halvvägs check. Att gå ner 5kg innan jul innebär också att jag då inte längre skulle vara överviktig och det känns helt underbart! Att få börja 2011 som normalviktig, hur coolt är inte det?!

Idag har jag tränat med Linda, min PT och sen var det meningen att jag skulle sticka iväg på crawlkurs. Men jag tycker verkligen inte att det är en särskilt rolig kurs, så det blir löpning med sambon istället. Det är också något jag bestäm mig för, att inte tvinga mig själv att göra allt som är uppbokat bara för att det var planerat. Jag kommer inte orka träna mer än åtta pass i veckan och då är den bästa lösningen att satsa på det som känns roligast just den dagen. För den bästa träningen är inte bara den som blir av, utan också den där man har roligt under tiden.

Suit up - because we're awesome!

Idag är det International Suit Up Day, så jag sitter på kontoret i skjorta, väst och slips. Jag har även kavaj och byxor såklart, men det har jag ju ofta :)
Många tycker att det är töntigt med speciella dagar för olika saker, vi har ju alltifrån bekräftade högtider som Jul och nyår till den inte fullt lika bekräftade kanelbullens dag. På den skalan hamnar väl Suit up Day ungefär vid kanelbullens dag med skillnaden att den faktiskt är internationell. Jag tycker att det är kul med lite glamour eller spänning i vardagen, särskilt på hösten och för mig är det vad de här dagarna ger. Jag bryr mig inte om att man kan argumentera att det bara är ett sätt för någon att tjäna lite extra pengar, det är mysigt ändå.
Alla hjärtans dag, mors dag, kanelbullens dag och suit up day... säga vad man vill men det aktiverar människor och ger tillfälle till samtal med människor som vi kanske inte har så mycket gemensamt med annars.
Det hör ju också till att jag gillar serien som dagen myntades i, "How I met your mother" där Barney går runt och är "awesome" mest hela tiden... Idag känner jag mig också awesome, trots att jag inte lyckades gå ner allt jag gick förra veckan slutade vågen idag på +0,4kg istället för 1,4kg som den gjorde i måndags. Bara det i sig själv bevisar ju att jag är ganska awesome :)

I mitt tidigare liv hade jag varit oändligt stolt över att ha lyckats få in ett gymbesök förra veckan. Det var massor att göra på jobbet och vi hade klienter på besök som vi sedan bjöd ut på middag. Efter det blev jag krasslig och var tvungen att vila. Slutligen spenderade vi helgen i Stockholm. Som sag, i mitt tidigare liv hade jag tyckt att det var fantastiskt att lyckats få in någon träning alls. Som mitt liv nu är kändes det jättekonstigt att vara borta från träningen så länge och jag funderade väldigt allvarligt på att gå dit trots att jag inte mådde bra. till slut lyckades jag i alla fall övertala syrran att följa med ut på en långpromenad och vanligtvis räknar jag inte promenader, men vi gick långt och det var lite backigt, så jag räknar det som ett halvt pass... Total träning förra veckan var alltså 1,5 pass.
Men den här veckan är jag tillbaka i gamet och gick ut hårt med Satscorepulse igår kväll. Jag älskar det passet! Det är svettigt och tungt, samtidigt som det ger balansträning och muskelkontroll. Jag börjar bli liten sugen på att skaffa en corebräda att ha hemma. Då kan jag ju ta fram den och köra ett hemmapass på dagar när jag inte har konditionskrävande pass.
Ikväll är det Pole Dance igen. Nu har armarna och ryggen fått vila i några dagar så jag hoppas att passet kommer kännas enklare än vad det var sist. Imorgon är det dags för Chair Strip igen och det är det roligaste danspasset, så det ser jag verkligen fram emot!
Taggad till tusen :)

Tillbaka till Framtiden

Efter två tunga veckor kom jag imorse på något fantastiskt som jag egentligen redan visste, men hade glömt: Jag väljer min framtid och hur den ska se ut. Så enkelt, så fantastiskt och samtidigt så skrämmande. Enkelt, för att valet är mitt, vill jag lyckas eller inte? Fantastiskt, för att möjligheterna är oändliga jag behöver bara bestämma mig för vad jag vill. Och skrämmande för att ansvaret också är mitt, misslyckas jag är det mitt fel. Jag kan inte skylla på någon annan.
Redan förra veckan sa jag att det nu var dags att gå tillbaka 100% på shakerna och det gjorde jag onsdag, torsdag och fredag. Under helgen har vi varit på en miniweekend i stockholm och då har jag ätit vanlig mat. Resultatet på vågen när jag gjorde en mellanvägning (hatar fortfarande måndagsvägning) var +1,4kg på en och en halv vecka. Får se hur mycket av det jag kan bli av med till på onsdag...
Vanligtvis känner jag panik om vågen visar plus, men det gjorde jag inte imorse. Kanske för att min hjärna hade föreställt sig att jag lagt på mig minst 5kg på en vecka och förstört allt jag kämpat för. Men 1,4kg går ju snabbt att fixa till. Det är ingen större katastrof och jag väljer själv om den här dippen var det som petar in mig på banan igen eller om jag låter det stjälpa mig och väljer att misslyckas.
Jag väljer att se det som en varning och ett test. En varning för att nu inte är tiden att låta klient möten och minisemestrar komma ivägen för viktminskningen och ett test för att se vad som händer om jag släpper taget och inte är så strikt.
Nu är jag återigen supermotiverad och läser om en av mina favoritböcker: Jemima J. eller Min smala lycka som den heter på svenska. Den handlar om en tjej som börjar internetdejta och ljuger där om sin vikt, när det sedan blir allvar av flirten har hon knappt tre månader på sig att gå ner de trettio kilo som hon retushcerat bort när hon skickade en bild på sig själv till sitt span. det är en rolig, sorlig, söt och tänkvärd bok och jag har läst den förr. Men jag gillar att damma av den och läsa den igen när jag behöver finna lite motivation och jävlar annama!

Ska det vara Tabu?

Den senaste veckan har jag träffat en del vänner och bekanta som jag inte mött på ett tag. Det vill säga att det var ungefär 15-16kg sen de såg mig sist. Det i sin tur har lett till många (högst välkomna) utrop av, "vad smal du har blivit!" "Grattis" och "så duktig du är!". Några utbrister det med en gång och andra har väntat lite, velat känna av läget och höra sig för om det är ok att nämna det eller om jag skulle ta illa upp?

Just det sista är det jag idag funderar över... Det är ganska accepterat att det är okej att gratulera folk som gått ner i vikt. Men det är praktiskt taget tabu att påpeka om någon gått upp i vikt. Själv är jag så rädd att förolämpa någon att jag knappt ens vågar fråga någon som är uppenbart höggravid om det är så att de väntar barn? Frågan är om det inte egentligen vore bättre att man fick höra både att det syns att man gått ner, men även de gånger som vågen går åt andra hållet?

Visst var jag medveten om att jag gick upp många kilon i vikt de senaste tre åren och jag visste att det syntes också. Men det är enklare att intala sig själv att det inte är sant om ingen pratar om det. Jag kommer särskilt ihåg en middag med min bästa vän, där jag faktiskt sa till henne att vara ärlig när hon försökte låtsas som att de 17kg jag gått upp inte syntes märkvärt. Motvilligt erkände hon då att hon hade sett att jag kanske lagt på mig nått kilo de senaste åren.

Det är inte lätt det där med ärlighet och vänskap. Om folk utbrustit, "men oj, vad fet du har blivit!" hade jag ju blivit väldigt ledsen och effekten hade kanske varit att jag inte orkat ta tag i vikten på grund av det. Men hade det varit så om det inte var för att det i våran kultur nästan alltid är något negativt att gå upp i vikt? Vi kommenterar att folk klippt sig eller färgat håret och vi gör det även om det är direkt missklädsamt. Kanske med ett diplomatiskt, "vilken härlig färg", eller "trendig frisyr" utan att nämna att den inte alls klär personen som just skaffat den. Att tala om viktuppgång har dock ingen sådan motsvarighet. Vi talar om det, visst gör vi det. Men väldigt sällan med den som lagt på sig de där extrakilona. Nej, istället pratar vi om det bakom ryggen på personen ifråga. Inte nödvändigtvis av elakhet eller skvaller, men kanske för att vi inte vet hur vi skulle formulera det om vi valde att tala direkt till vederbörande.

Jag gjorde mig själv skyldig till just det för någon vecka sedan. Jag mötte en vän som gått upp en del kilo i vikt och jag vet att vännen tidigare haft problem med depressioner och då pendlat från kraftig övervikt, till undervikt och tillbaka. Men istället för att fråga vännen direkt, valde jag att vända mig till en gemensam bekant för att höra om hon visste något? Det kändes inte rätt, men jag kunde ju inte gärna ringa och säga "jag ser att du gått upp en hel del i vikt, mår du dåligt?" och det hade ju varit ännu sämre.

Om vi hade haft en öppnare dialog om viktökning såväl som viktminskning kanske just viktökning hade blivit enklare att hantera för de av oss som drabbats/drabbas av det. Om det inte alltid var så att man är "smal och fin" eller "ful och fet". Vad tycker du, hade vi mått bättre av att tala mer öppet om vikt, både uppgång och nedgång?

Shaking it, again!

Nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag har inte hittat en ny rockringsbaserad träningsform att klämma in i mitt redan överfulla schema... Det shakeande som jag kommer hålla på med är Naturdiet. Efter att ha kombinerat shakerna med vanlig mat i två veckor kan jag nu konstatera att det inte givit de resultat jag hoppats på. Jag har inte blivit piggare, tvärtom har jag varit tröttare nu än på de femton föregående veckorna. Inte heller boostade det mitt resultat på vågen, viktminskningen gick från långsam till tvärstopp! Jaha, då testar vi igen då, skam den som ger sig.
Planen från idag och fram till jul är att öka antalet shaker på en dag. I början åt jag nämligen en extra shake + måltidsbar för att orka med träningen. Varför jag slutade med det och sen inte började igen när jag dubblade antalet pass kan man ju fundera över. Men om jag går tillbaka till det upplägget kommer jag att ha ett högre kaloriintag än vad som egentligen räknas som VLCD (very low calorie diet) men vet att jag får i mig allt jag behöver ur näringssynpunkt och förhoppningsvis även tillräckligt med energi för att kroppen ska förstå att det är ok att släppa de där 14 kilona som fortfarande ska bort, vi behöver dem inte... jag lovar!
Ibland tror jag att något slår slint i min hjärna när jag försöker finna min väg genom viktminskningslabyrinten (har skrivit ett inlägg om just labyrinten tidigare). Ett citat från Bridget Jones böckerna poppar upp i huvudet: Bridgets (manliga) kompis är förundrad över hur lite kalorier hon äter på en dag. Han undrar om man inte behöver ca 2100 kcal bara för att överleva? "Överleva?? säger Bridget förvånad. Hon har aldrig funderat på att man faktiskt måste få i sig energi för att leva. "Jag siktar alltid på noll och sen ser jag allt över 1500 som ett totalt misslyckande!" Precis så känner jag mig ofta, jag glömmer helt enkelt bort att det inte är ett krig mellan mig och kalorierna. Världen går inte under om jag får i mig ett par hundra kalorier för mycket (för er som inte har samma koll på kalorier som jag och Bridget, kan jag meddela att 200 kcal motsvarar 2 glas standardmjölk ungefär).
Det finns tidsmässig fördel med att dricka shaker också. När jag tränar så mycket som jag gör nu, orkar jag inte lägga tid i köket utöver det. Med shakerna så är allting blandat, urdrucket och diskat på 3 minuter, mycket smidigt. Under veckorna kommer jag därför att köra helt på måltidsersättning och på helgerna blir det ett mål mat per dag. Kanske även något nyttigt snacks om det får plats i budgeten.

V. 17 - Redan måndag?!

Helgen var härlig men lite för kort, som vanligt med andra ord. I lördags var vi på musikal med svärföräldrarna. Spamalot på Malmö Nöjesteater och den var jättebra. Vi såg den i London för två år sedan och jag var lite tveksam till den svenska versionen eftersom den engelska var så otroligt bra. Skulle de verkligen lyckas med att översätta den till svenska med den rätta "Monty Python-känslan"?

Vem är jag att tvivla på Hipp-hipp killarnas briljans? Hur kunde jag ifrågasätta valet av Johan Glans i en musikal? Föreställningen var fantastisk, rolig, lite galen med den rätta underfundigheten som Monty Python ska ha. Det enda som gick lite förlorat var biten med "the shrubbery", det blir helt enkelt inte lika roligt när det översätts till prydnadsbuske. Johan Wester och Anders Jansson är ju alltid bra, men den som var roligast var nog ändå Johan Glans. Hans känsla för komik var perfekt för en uppsättning som spamalot. Som ni säkert förstått tycker jag att alla som gillar musikaler, humor och/eller Monty Python genast ska se till att skaffa biljetter!

Innan föreställningen hann jag faktiskt med två träningspass. Först en timme styrka med Linda och sen gjorde jag nytt personbästa på joggingturen. 11km lyckades jag få cementbenen att springa, trots att jag inte alls kände mig i någon bra form. Det längsta jag sprungit innan är en mil, så det här var en ökning med 10% minsann :)

Nu behöver jag bara få benen att klara av ytterligare 10km (i uppförsbacke) så fixar jag Göteborgsvarvet.

V.17 - Äntligen fredag!

Äntligen fredag och vad som har känt som världen längsta jobbvecka går nu mot sitt slut. Helgen har varit efterlängtad sen måndag morgon! Inte bara för att det varit körigt och meckigt på jobbet men också för att den här helgen varit planerad i ungefär ett år. Vi ska gå musikalen Spamalot imorgon, det var vår present till mina svärföräldrar förra julen.
Imorgon blir det först styrketräning med Linda följt av crawlkurs (har fått tipset att skaffa näsklämma och hoppas på att slippa kallsupar genom näsan och andra nära-döden-upplevelser). Efter det lite vila och sen blir det "Dinner and a Show", väldigt mysigt. Jag har turen att ha svärföräldrar som jag verkligen tycker om och vi har inte träffat dem på länge, så både jag och sambon ser fram emot det.
Med maten går det sådär... Jag håller mig inom de kalorigränser som Linda rekomenderade, men efter så lång tid på shaker så känns det som om jag äter massor med mat! Jag har lovat mig själv att ge det den här veckan också för att se om viktnedgången fortsätter annars går jag tillbaka på shaker sex dagar i veckan igen. Jag har iblan mardrömmar om hur jag en morgon vaknar och över en natt gått upp de sexton kilo jag gått ner. I vaket tillstånd förstår jag ju att det är omöjligt men den där känslan av surrealism finns fortfarande kvar. men jag vet av andras erfarenhet att det tar tid att vänja sig vid att ha gått ner så många kilo i vikt. I min hjärna är jag fortfarande fet och tung, jag kan se på mina kläder och i spegeln att det inte är så, men förstår det inte än.
Ha en underbar helg allihop!