Dag 52 - Same as I never was...

Ni som har följt serien Ghost Whisperer vet kanske att hennes lilla antikaffär (som verkar gå mycket bra med tanke på hur lite tid hon spenderar i den) heter "Same as it Never was". Jag gillade det namnet direkt och just nu är det precis så jag känner mig - som att jag är på väg tillbaka till ett jag som jag egentligen aldrig har varit.
Jo, det låter lite invecklat och det känns lite invecklat också :) För jag har vägt 20kg mindre än vad jag gör nu. Det var iofs 10 år sedan, men ändå känner jag redan nu att det kommer att vara annorlunda när jag når min målvikt denna gång. Som 18-åring förstod jag inte varför jag inte kunde gå ner under 56kg? Jag var ju fortfarande tjock! Jag är 164cm lång, så ni förstår kanske att den "tjockheten" satt mest i mitt huvud.
Nu när jag tränar så mycket känner jag att jag och min kropp är bättre vänner. Den är fortfarande inte ens i närheten av vad man kan kalla smal. Men den och jag blir starkare, snabbare och smidigare hela tiden. Det är värt mer än den siffra som står på vågen.
Mitt mål är satt till under 60kg och att sedan inte (aldrig någonsin) väga mer än 65kg. Men den här gången har jag lovat mig själv att vara nöjd och stolt när jag når dit. Faktiskt att vara stolt så fort jag klarat mig ner till BMI 25. Redan nu med lite mindre än 2/3 (18kg) kvar till målet, känner jag mig gladare och mer självsäker än jag gjort på länge. Det viktiga nu är att hålla fast vid den känslan ända in i mål. Jag vet av erfarenhet att det kan vara svårt, det är inte alltid som den målbild man haft stämmer överens med bilden i spegeln när målvikten är uppnådd. Det är en av anledningarna till att jag har den här bloggen, att jag ska kunna gå tillbaka och se hur jag tagit mig hit och vad jag urspringligen ville uppnå. Jag vill inte att det ska bli som sist då det förvrängdes allteftersom tiden gick och jag helt missade att vara glad för det jag faktiskt åstadkommit.

Dag 50 - Sjunde veckans invägning

Det gick den här veckan också, -1kg! Totalt 10,4kg på 7 veckor. Jag har kämpat och fortsätter kämpa hårt, men det känns ändå overkligt. Jag stod still och stampade på samma vikt så länge att jag nu inte riktigt kan förstå att jag faktiskt har gått och fortsätter går ner i vikt Idag har jag på mig en svart omlottblus som inte gått att knäppa på 2 år och en kjol som jag köpte förra året som mest hängt i garderoben för att den satt åt innan. Det borde ju vara bevis nog, men jag antar att det kommer ta lite tid innan det sjunker in.

Minus 10kg uppnåddes alltså idag, med lite mariginal dessutom. Nästa mål är min fjärde stjärna, dvs 12kg totalt. Det känns ju relativt nära, men frågan är hur jag gör så här en och en halv vecka innan syrrans bröllop? Satsar jag stenhårt för att nå målet till nästa vecka eller ger jag mig själv 2 veckor då jag vet att bröllopsfest och 2 dagars hotellvistelse kommer att sätta sina spår? Hmm, det får bli det senare. Om jag kör ganska hårt denna veckan, kan jag komma undan med att bara gå ner ett par hekto nästa vecka, så får det bli!

Det blev inget med löpningen igår. Jag var så trött att jag inte ens ville ta på mig träningskläderna och träningsvärken i benen och rumpan uppmuntrade inte heller till att springa en mil. Jag ställde mig och körde ett pass på Wii Fit brädan istället. Klockade in 30 min aktiv träning och slog flera av mina gamla rekord, så det är jag nöjd med. Lite är ju bättre än inget, eller hur?!

Idag så blir det dubbelpass, jag har som vanligt sprungit min onsdags runda på 3km imorse och sen blir det ett styrkepass med Linda ikväll.

Happy onsdag allihop, snart är det semester :)

Dag 49 - Maxad puls

För första gången på nästan 3 månader var det igår dags att hoppa upp på den ledade stepbrädan vi använder på Satscorepulse. Och ja, bokstavligen hoppa upp och ner och sen upp igen, några hundra gånger kändes det som...

Saker som gick bättre nu än för tre månader sedan:

1. Konditionen var bättre.

2. Kunde göra armhävningar på tå istället för knäna.

3. Fixade att "jogga" med höga knän på vippande bräda istället för att bara trampa som tidigare.

Det som gick lite sämre var balansövningarna. Jag klarar dem fortfarande, men det är svårt när man tar ut sig så att musklerna darrar att sedan samla sig och fokusera sig nog för att hålla de ibland yogaliknande poserna.

Nu när jag inte tränar med Linda på måndagar längre blir det Satscorepulse varje vecka. Det är ett sånt pass som fortfarande känns i kroppen efter att man kommit hem, duschat, druckit sin shake och gått och lagt sig. Jag har dock ingen direkt träningsvärk... Det betyder nog att jag kan köra lite hårdare nästa måndag :)

Ikväll blir det löpning och jag siktar på milen. Imorgon är det vägning och målet är 6hg, men ett kilo hade varit roligare!

Dag 48 - Afrikansk dans på schemat

Innan jag började löpträna gick jag på SatsAfro varje söndagmorgon och eftersom vi igår fick besök av min lillasyster med familj på eftermiddagen, tyckte jag att det passet skulle passa bra eftersom jag hann med det innan de kom. Nu undrar jag varför jag slutade gå bara för att jag började springa? Det är ju ett jätteroligt pass som tränar mycket mage, rygg och rumpa om man gör det rätt.
Timmen flög förbi och jag kände att jag kunde lätt dansat en timme till. Det var roligt att se och känna hur mycket min kropp har förändrats på de tre månader som gått sedan jag gick på satsafro sist. Nu är jag mycket starkare och uthålligare. Min kropp och hjärna samarbetar på ett sätt som de inte gjort innan, dvs att jag både förstår vad instruktören menar när hon säger att vi ska spänna eller sträcka på ett visst sätt, samtidigt som jag vet vilken/vilka muskler jag behöver använda för att göra det.
Idag har jag lite träningsvärk, men inte alltför farligt. Planen är att gå på satscorepulse ikväll. Det passet har jag inte heller varit på sen jag började springa... Håll tummarna för att det går lika bra som Satsafro gjorde :)

Dag 46 - P!NK och två hamburgare

Jag måste börja med den utlovade updaten som saknades på bloggen igår... Hopprep inhandlades till både mig och sambon nu i efterhand tänker jag att vi kanske kunde delat på ett, men jag kommer ändå slarva bort mitt snart och då är det bra att ha ett i rerserv :) Vi började med löpintervaller i 10 min, sjukt jobbigt, inget jag kan rekommendera :p Sen körde vi hopprep 4x2 min och det gick jättebra! Det är fram till nu den enda sportgren där jag slår min sambo med hästlängder och det är ju värsta kicken så klart! Så hopprepsträning har nu lagts in i veckoschemat för att stanna.

Nu till anledningen till den saknade bloggen igår. Vi (jag, min sambo och mina systrar) var i Göteborg och såg P!NK för andra gången på ett år och hon var grym! Konserten hade ett enklare upplägg än sist, men hon var lika bra och gav verkligen allt. Att dessutom få se både Good Charlotte och Takida som förband var ett stort plus. Butch Walker var också en trevlig överraskning, det är han som spelas i vardagsrummet just nu.

Jag trodde att jag höll maten ganska bra. Det blev tyvärr två Mcdonalds besök (ett på väg till GBG och ett på väg hem) men jag tog bara burgare och grönsallad. När vi sedan gick till Hard Rock Café åt jag en New York strip steak, men skippade pommes eller potatismos och bad att bara få sallad till. Sen åt jag inget godis, chips eller popcorn under konserten, trots att de envist gick förbi och erbjöd all sorts godsaker. Men när jag idag förde in allt i dagboken landade det på 1890kcal, inte bra, jag brukar ligga på 1200 på mina ätardagar och det var enkelt att se att det var hamburgarna som var det värsta. Nästa gång jag måste äta på Mcdonalds blir det sallad, oavsett hur tråkig jag tycker den är!

En av sakerna som gjorde det enklare att avstå snacks på konserten var P!NK själv. Hon är så otroligt tränad, även om det var lite mindre muskler nu än i november så har hon ändå så det räcker och blir över. Jag vill också vara så tränad. Har därför bestämt mig för att sätta upp fitnessmål när jag nått min målvikt. Min PT säger att det är svårt att bygga muskler och tappa vikt samtidigt, så jag väljer att göra en sak i taget.

Dag 44 - Ny träningsform

Jag satt just och funderade på vad jag ska träna ikväll och kom fram till att jag ska köpa ett hopprep. Jag har hoppat på gymmet ett tag, men tycker inte att jag gör så stora framsteg med mina korta två minuters intervaller (missförstå mig inte, det är sjukt jobbigt att hoppa non-stop 2 min. Men jag gör det ju bara en gång per pass). På vägen hem ska det således inhandlas ett alldeles eget hopprep, så att jag kan öva hemma. Nja, inte i lägenheten, för det finns noll plats till det där, men utanför antingen i parken eller på gården. När jag var liten älskade jag att hoppa rep, vi gjorde olika konster och hoppade till och med samtidigt som vi gjorde volter på studsmatta och dylikt. Energin jag hade då kommer kanske inte tillbaka, men det är fortfarande lika roligt att hoppa.
Update om hur det gick kommer imorgon :)

Dag 43 - Sex veckor, 3 stjärnor

Idag föll domen och den var inte så hård, -0,5kg. Inte lika bra resultat som tidigare veckor, men det kan jag inte räkna med efter att ha ätit riktig mat 3 dagar i rad.
Uppsidan är att jag fick min 3(!) stjärna idag. Alltså har jag nu gått ner mer än 9kg. Det i sig självt är underbart, men jag är också piggare och starkare än vad jag varit på länge, kanske någonsin och et är värt ännu mer.

Till nästa vecka har jag satt ett lågt mål bara -0,6. Då har jag gått ner 10kg på 7 veckor och det är även dags att lägga upp min första "efter"/just nu- bild. Min syster bröllop är om två veckor från lördag och efter det kör jag på helfart igen, dvs målet kommer att vara att tappa 1,5kg per vecka.

Löprundan igår blev bara 5km, men jag var så trött att jag ger mig sjäv beröm för att ha kommit ut alls. Imorse blev det mina vanliga 3km och ikväll blir det ett styrkepass med Linda. Det har gått en vecka sen jag var där sist, så det ska bli kul!

Happy onsdag allihop, nu är det nästan helg! (Denna tjej är ledig på fredag)

Jag vet att jag igår skrev att jag måste ta en paus för att kunna ha min tärnklänning på syrrans bröllop. Men efter att bara ha tränat 3 gånger förra veckan samt ätit riktig mat under helgen och måndagen har jag nu panik inför morgondagens invägning. Jag vill inte gå upp i vikt. Jag vill inte ens stå still egentligen, bara inte gå ner så mycket att klänningen blir för stor.

Nåja om jag går upp denna veckan kan jag ju tryggt köra på soppor fram till bröllopet utan att vara orolig, så kanske vore det en bra sak? Nix, det går inte att tänka så... Det har ju gått så bra de senaste sex veckorna och jag vill att det ska fortsätta på det viset. Det hjälper iofs inte att ha panik idag, jag får helt enkelt vänta till imorgon och ta smällen då. *Håller tummarna*

Dag 41 - Klänningsbekymmer...

Det var längesedan jag hade den här typen av bekymmer med något plagg, men min fina tärnklänning håller på att bli för stor! Jag ville ju gå ner 4kg till innan bröllopet när jag vägde in mig förra veckan. Lite oroligt frågade syrran hur det skulle gå med min klänning då? Och jag som inte tycker att de nio kilo jag gått ner börjat synas än tyckte hon var orolig i onödan. Men när jag kom hem provade jag klänningen för säkerhet skull och den sitter bra nu, ganska löst i midjan, men ändå bra. Går jag däremot ner 4 kg till kommer den hänga som en trasa och det finns inte tid att sy in den.
Det här låter ju kanske som ett ganska angenämt problem. Men det är bara det att jag är orolig för att avbryta dieten nu när det ändå går så bra. Tänk om det inte funkar lika bra efter bröllopet? Lösningen kanske är att gå ner på halvfart, dvs äta ett riktigt mål mat per dag fram till syrrans stora dag och sen köra på helfart igen när det hela är över. Då har jag ju trots allt fyra månader på mig innan det är dags igen :) Ja, så får det bli!
I övrigt har helgen gått bra. Möhippan blev lyckad och syrran köpte så mycket glass som det rymdes i bilen (vi ordnade en glassprovning och körde upp till SIA glassfabrik där bruden själv fick välja smaker). Dagen började med åska, men när det var dags för utomhusaktiviteterna var det strålande sol och varmt igen. På söndagen blev det en långpromenad och sen bara vila. Idag fyller andra syrran 25, så då blir det middag och mys med familjen.
Happy Måndag och kram på er!

Dag 38 - Personlig träning

Igår på gymmet var det en snygg, smal och vältränad tjej som frågade mig hur jag tyckte det var att träna med PT... Hon frågade MIG! Tja, det är kanske inte så konstigt tycker de som följt min träning och bloggande ett tag, jag har ju tränat med Linda i 8 månader nu, men för mig var det stort. Jag känner nämligen fortfarande som att jag inte riktigt "hör hemma" på gymmet. Det är lite konstigt, för jag känner mig verkligen hemma där, skulle kunna gå dit varje dag och det gjorde jag innan jag började löpträna. Men att någon annan skulle se på mig och tänka, det där vill jag också ha/göra är för mig obegripligt. Jag är ju bara en liten tjockis som kämpar brevid fitnessbrudar och Discotränade partykillar.
När jag återfått talförmågan och insåg att hon pratade med mig svarade jag detsamma som jag gör varje gång nån frågar mig om att ha PT (alla är här familj, kollegor och vänner); att det är ett av det bästa val jag gjort. Billigt? Nej, men det är det inte mycket som är värt att ha som är. Men det är inte dyrt heller, de timmar jag tränar med Linda fokuserar både hon och jag på mina mål på ett sätt som jag sällan gjorde innan. Att få ett skräddarsytt schema för träningen och sen dessutom har någon som ser till att man följer det, fantastiskt! Att ta sig till gymmet i alla lägen (förutom när jag hostade så att jag inte kunde andas eller ens stå rakt) för att jag vet att någon väntar där på mig och blir besviken om jag inte kommer. Att i Lindas loggar se att jo, jag har gjort framsteg, stora framsteg. Vissa av dem har jag lagt märke till (jag kan nu göra 18 arhävningar på tå, när jag började klarade jag knappt 3) men de flesta hade jag aldrig registrerat själv.
Min ursprungliga tanke var att jag skulle träna med PT fram till syrrans bröllop i Augusti. Men jag har för längesedan bestämt mig för att omprioritera i min budget för att kunna fortsätta efter det. Det kommer inte att bli 2ggr per vecka som det varit nu, men jag vill inte ge upp det. Det är ju en av de få saker som jag kan "unna" mig själv utan dåligt samvete.

PS det är varken jag eller Linda på bilden, den är dock mycket talande för det är ungefär såna galna övningar hon brukar utsätta mig för :)

Dag 37 - Badminton och sushi

30 grader varmt igår och nästan hela teamet från jobbet spelade badminton, inomhus! Det var varmt, men jättekul. Jag har nog aldrig svettats så mycket när jag spelat badminton, men då kändes det ändå som att det gav något som träning och inte bara socialt.

Efter badmintonen blev det sushi med en kompis på hennes takterass. Det var helt underbart att sitta och se solen gå ner samtidigt som vi mumsade i oss rårissushi. Jag har inte testat det innan, men det funkade riktigt bra. Det var dock mer mättande än vanlig sushi, så jag som går på mina shaker hela veckorna blev mätt väldigt fort.

Jag kollade kalorierna innan vi gick ut och åt så att jag hade koll på hur många bitar jag kunde äta för mina motionskalorier utan att förstöra dieten och som sagt, jag blev mer än mätt. Till efterrätt blev det lite jordgubbar och solmogen persika. Ibland är livet oförskämt bra!
Kram på er :)

Dag 36 - Invägning

Det går neråt och neråt.. -1,4kg denna veckan och jag är jättenöjd. Hade det varit ett hekto till hade jag fått min nästa stjärna, men det gör inget. Jag får min tredje stjärna nästa onsdag och idag firar jag två delmål: 1. Jag har nu gått ner 10% av min ursprungsvikt. 2. Jag väger nu 70-nånting :)

Nästa mål är som sagt -9kg och det borde jag verkligen klara av, det är ju bara ett hekto kvar. När det är uppnått siktar jag på att komma under 75kg och det är satt till min systers bröllop, dvs vecka 31. Det skulle innebära 3,7kg på 3 veckor och det verkar realistiskt med tanke på hur det gått hitills.

Jag klarade av att springa milen igår! Det var varmt och det gick långsamt men jag kom i mål. Morgonrundan idag blev rask promenad, men benen var som gelé. Ikväll blir det badminton och imorgon tränar jag med Linda igen. Det ser således ut att bli en ganska aktiv vecka, igen...

Dag 35- var det nån som sa 5 veckor?

Jo minsann, det är 5 veckor idag. Ungefär 175 shaker/soppor, 30 bars och 7 "riktiga måltider". Lite overkligt känns det allt, det har gått så fort. Jag vet att jag skriver det varje vecka, men det känns som att tiden går fort, varje vecka :)

Fördelen är att det gör det enklare att hålla ut. Den första veckan var tuffast. Men det var en otrolig kick att börja med en viktminskning på 3kg och det motiverade mig att fortsätta. Sedan dess har det legat på ca:1,5kg/vecka och det är också bra resultat.
Nu är jag lite nervös inför morgondagen.

Jag skötte mig ganska bra i helgen, men har tränat mindre denna veckan än vad jag gjorde förra. Både torsdag och söndag var vilodagar och jag tränade bara 2ggr per dag måndag-onsdag. Trots att jag känner att kroppen behövde det, att jag nu har mer energi till min träning och inte mår så dåligt, så är jag ändå orolig att utslaget på vågen kan påverkas negativt.

Just nu öser regnet ner utanför fönstret och jag myser och laddar inför kvällens löprunda. Jag har inte varit ute och sprungit sen i fredags eftersom det varit så otroligt varmt. Men att springa i regnet är enklare än gassande solsken, så om åskan inte brakar loss blir det milen ikväll och 3km imorgon bitti.

Dag 34- Piggare och gladare efter helgen

I fredags kändes allting så motigt att jag nästan gav upp. Men jag fick massor av pepp och uppmutran att hålla ut och det tog jag till mig. Lördagen startades därför med 30 min på Wii Fit brädan, som hade mage och skälla på mig för att jag inte använt den på ett år... Hmpf. På plussidan kan dock sättas att jag gått ner sen jag stod på den sist :)
Efter träningen blev det en väldigt svettig runda på stan och sen bar det av till Rydsgård för en Cowboyfest, i 32 graders värme... Ett litet tips är att inte klä ut sig till Saloonflicka i den typen av värme! Å andra sidan höll vi på att smälta bort allihop så det spelade kanske ingen roll vad man valde för outfit, men vi hade väldigt trevligt ändå.
Matmässigt gick helgen ok. Jag skippade den efterlängtade kebaben på lördagen natten och åt istället en god Lammfilé till middag på söndagen. Det var mycket godare och trevligare än den klassiska halv 3 kebaben som jag ändå inte behövde eftersom jag inte drack någon alkohol.
Söndagen var ganska lugn. Vi städade vår lilla lägenhet och rensade undan en del och sen kom mamma och syrran förbi för lite bröllopsplanering. Saker och ting börjar falla på plats nu, det är bara för mig att kämpa på så att jag är snygg och slank i klänningen, brevid min syster som har sin i strl 32...

Dag 31 - Dag 3 all over again

Nu har det gått en hel månad. Jag började onsdagen den 9/6 och nu är det 9/7... Jag får fortfarande säga att tiden gått fort, men igår var det tungt. Det har gått ganska bra nu ett tag, så det var kanske oundvikligt, men inte mindre otrevligt för det. Igår var jag; hungrig hela dagen, trött, grinig och helt omotiverad. Inte så att jag var villig att ge upp, men jag var inte villig att kämpa heller. Det kändes helt enkelt precis som första veckan, igen!
På tåget på väg hem från jobbet satt jag och funderade på vad det kunde vara som gjort mig så trött och kom fram till att det kan vara så att jag tränat lite för mycket i förhållande till mitt kostintag. Flera dagar har jag hamnat på - kalorier, dvs jag åt mindre än det jag gjorde av med i motion. Så igår blev det vilodag med poker i datorn och Fringe på TV-n. Jag åt även knäckebröd som mättade jättebra och inte innhöll fler kalorier än en shake.
Jag ser det inte riktigt som att "fuska" de dagar jag äter något litet. Det är snarare ett sätt att klara mig igenom hela dieten utan att trampa i riktiga fällor som pizza, godis, hamburgare och alkohol. En nektarin eller ett knäckebröd kommer inte att göra någon skada, men det hjälper otroligt mycket de dagar då det behövs.
Som ni kanske förstår känns det som jag kämpar i uppförsbacke just nu. Men ljuspunkten är att när jag kommit upp till toppen går det neråt och blir enklare igen, det är bara att hålla ut :)

Igår nådde jag ett av mina grundläggande mål, BMI under 30. Mitt nästa mål eller egentligen samma mål var ju att komma under 80kg och det kommer bockas av vid nästa vägning. Så då började jag fundera på vad som är mitt nästa mål? Vägen till normal vikt BMI under 25 är lång och tar för många veckor att uppnå. Det är nästan lika lång väg till första siffran på vågen är en 6:a, så vad göra?

Jag bestämde mig för att köra på en klassiker, -5kg. Oftast brukar man väl säga 5kg på en månad, men eftersom jag kör på Naturdiet är tiden för att nå målet satt till 3 veckor. Det känns som en överskådlig tid och då klarar jag att hålla motivationen uppe. Samtidigt är det ett ganska högt mål nu när alla säger att jag bör förvänta att viktminskningen blir långsammare vecka efter vecka. Jag har medvetet valt ett högt mål för att ha något att kämpa för och har bestämt att så länge vikten är 75,xkg har jag uppnått det, det vill säga allt över 4kg på 3 veckor räknas! Om 3 veckor kan jag alltså gå på delmål 3, att komma under 70kg på 4 veckor och sedan ge mig på delmål 4 som är BMI 25.

Jag har funderat mycket på hur länge jag ska hålla dieten. Det är ju relativt enkelt nu när det går bra. Men vad gör jag om viktminskningen trappar av, när jag når en platå? Det alla frågar mig hela tiden är om det inte är vansinnigt tråkigt, jo det är ganska tråkigt att bara dricka pulversoppa. Nästa fråga: Hur tror jag att jag ska hålla ut upp till 20 veckor till? Och den frågan har gnagt mig, tills jag imorse kom på svaret, som är så enkelt. Jag vet att jag kommer orka hålla ut för att: Ja, det är tråkigt att dricka shaker och tacka nej till fika och mysiga middagar. Men det är ÄNNU tråkigare att vara överviktig när jag inte trivs i min egen kropp. Hur kan jag ge upp någonstans i mitten för att det blev för tråkigt när målet är satt för mitt eget välmående?
Det är möjligt att jag beslutar mig för att det inte är viktigt att väga under 60kg. Kanske kommer det vara nog när jag är normalviktig, men innan dess ger jag inte upp!

Dag 29 - Invägning - Glad att vara överviktig!

Jodå, ni läste rätt, idag är jag glad för att äntligen vara överviktig igen. Jag har spenderat ett obehagligt år som FET (det är så det låter i mitt huvud när mitt BMI är över 30 och därmed visar på fetma). Men idag 07:10 ställde jag mig på vågen och var... överviktig. Lite smolk i bägaren är att jag inte lyckades uppnå mitt mål. Jag ville så gärna gå ner 2kg veckan som gick. Jag har sprungit, power walkat, styrketränat och cyklat. Oftast två gånger om dagen. Men det räckte inte, resultatet blev -1,5kg bara ett hg bättre än förra veckan och det gjorde 80kg jämt på vågen.
Kunde det inte blivit ett enda litet hg till? -1,6kg och det hade stått 79,9 på vågen, men nej det gick inte. Trots upprepade försök att övertala vågen (vägde mig tre gånger) stannade den envist på 80,0kg. Skitvåg!
Nu några timmar senare, när jag snart kommit över nederlaget med att misslyckas gå ner enligt plan, är jag glad över att vara överviktig. Och det minsta lilla jag går ner denna vecka kommer vågen att visa en sjua som första siffra - Happy, Happy!
Nu kör vi igång med vecka 5.

Dag 28 - Fyra veckor, det har gått fort.

Idag känner jag mig stressad som en Duracellkanin. Det är massor att göra på jobbet och deadlines som ska hållas, lyckas vi är det skönt för det innebär lugnare dagar i slutet av veckan, men just idag är det som att spinga i ett ekorrhjul. Varje besvarat mejl ersätts i inboxen med två nya, varje jobb som prickats av på listan följs av fler.

Ljuspunkten är att veta att det är över om ett par timmar. Då blir det på med löparskor, Garmin och ipod och sen är det jag och grusvägen i 9km. Jag kan villigt erkänna att det inte känns lockande när jag sitter här på kontoret, men jag vet att så fort pulsen höjs och svetten börjar lacka, så kommer jag att må bättre. Dagens stress smälter bort tillförmån för ett lugn i själen som är obeskrivligt, det måste upplevas. Igår till exempel, var inte heller den bästa av dagar, men efter att ha gett allt (och då menar jag ALLT, t.o.m mina smalben svettades) på gymmet med Linda, kändes det bättre. Jag kände mig stark och fri istället för trött och stressad. Det är så viktigt att komma ihåg den känslan när motivationen tryter. Glömmer man det, blir det lätt en dålig loop man hamnar i: "jag orkar inte träna för att jag är trött" som leder till att man inte får någon ny energi eftersom man inte tränar.

Jag lovar att det ovanstående inte är Gibbrish, det tar bara lite tid att nå dit. När man lär sig att känna skillnad på de dagar då kroppen verkligen behöver vila (de är oftast inte många) och de dagar då psyket kommer ivägen för det som man egentligen mått bäst av.

Imorgon är det dags för invägning igen. Minus 2kg skulle innebära att första siffran på vågen är en 7:a. Jag har kämpat hårt för det veckan som gått. Men om det var tillräckligt hårt, det återstår att se.

Dag 27 - Sommarminnen

Helgen var fylld av sommarminnen. Inte minnen från tidigare sommrar, utan det som blir till ljuva sommarminnen när hösten och vintern är här igen.
Vi spenderade helgen i Skurup med sambons familj för den årliga grillfesten och det var underbart. Jag fick gå upp kl 6 på en lördag morgon för att hinna träna innan vi stack iväg, men det var det värt. Solen sken från en klarblå himmel hela helgen och inte ens det faktum att hemresan på söndagen, som skulle tagit 45 min, tog 4 timmar kunde förstöra helgen.
Jag höll mig till mina shaker fram till kl 16 på lördagen och sen åt jag lite sallad och plockmat. På kvällen åt jag grillat med de övriga gästerna och det enda som slank ner oplanerat var några chips. Helt onödigt var det, men jag blev så sugen när det förr på min lott att fylla på chipsskålen. Och det var faktiskt gott att få äta ett par stycken. Ja, just det... Det blev 6 bitar grillad marshmallows också, det är ifos ingen katastrof, mycket socker men mest luft alltså inte så många kallorier.
Igår var jag tillbaka på shakerna och som vanligt så var jag lite hungrigare än vanligt eftersom jag ätit "riktig" mat dagen innan. Jag klarade dock av att hålla mig till shaker och ett par koppar te, så söndagen är jag nöjd med.
Det som är tråkigt var att jag missade min löprunda igår. Vi blev väldigt försenade på hemvägen och jag kunde inte hitta motivationen att sticka ut och springa för att sedan inte vara hemma förrän efter kl 22, när det jag egentligen ville ha var en peperonipizza. Så jag kompromissade, ingen löprunda igår, men inte heller någon pizza :)
Idag ska jag träna med Min PT Linda kl 19 och sen ger jag mig på ett nytt försök med långrunda imorgon. Planen är 9km imorgon kväll.

Dag 24 - Älskar min Garmin och min Sengångare

Kanske inte nödvändigtvis i den ordningen. Sengångaren i fråga är min Sambo. Det finns de som skulle tycka det är orättvist att kalla honom sengångare då han numera är en van löpare som sprungit broloppet och allt. Men vi andra vet att han ändå är en sengångare i smyg och det är precis vad jag behöver. Jag älskar att starta nya projekt ge 110% och få saker gjort, men när saker går fel eller det inte blir som jag tänkt tröttnar jag snabbt. Det är här min älskade sengångare kommer in med sitt tålamod och lugnare tempo.
Utan Sambon hade jag inte orkat med den här dieten. Han peppar mig hela tiden, han läser varje blogg och supporterar med allt från uppmuntrande pepp till att faktiskt inte äta någon mat hemma. Någon gång i veckan äter han ute med en kompis, annars tar han bara en nutrilettbar, utan att klaga, det är kärlek.
Min nya Garmin (Puls/GPS-klocka nämnd i gårdagens blogg) är en Pärla, jag älskar den! Idag sprang jag 3km innan jobbet och vet tack vare min nya träningskompis att jag under hela passet höll en snittpuls över 180 och en takt starx över 6min/km. Det betyder att jag behöver träna intervall och fartlek för att fila ner tiden till 5:59/km som krävs för att fixa tjejmilen på under 60 min, underbart:) Ikväll är det således intervallträning 5km som gäller och sen ska jag välja kläder till morgondagens grillfest.
Happy fredag allihop!

Dag 23 - Stjärnor och belöningar

Jag glömde att ladda upp min andra stjärna igår, så jag gör det idag istället. Jag har nu gått ner 6kg på mina shaker och i gammal god viktväktartradition delas det ut guldstjärnor vart tredje kilo. Det betyder att jag fortfarande har 7(!) stjärnor kvar plus den åttonde som jag kommer tilldela mig själv vid målgång.
Igår kväll kämpade jag på gymmet till svetten hotade att dränka mig. Målet för nästa vecka är satt högt (-2kg) och jag jobbar hårt och ger allt jag har för att nå det. På väg ut från gymmet tog jag mig en liten titt på Nike rean och hittade lite "belöningar" för de framsteg och mål jag nått hitills.

Tre plagg rikare och 1000kr fattigare lämnade jag gymmet med två par nya byxor och en tröja att ha utanpå träningskläderna. Det är ett par långa blå byxor och ett par korta rosa, båda med texten: "JUST DO IT" nervikt över rumpan. Jag känner att just det blivit mitt motto. Jag känner mig för trött för att träna, för hungrig för att banta och för tjock för att springa och sen hör jag den där rösten i bakhuvudet som säger: "JUST DO IT" och så gör jag det!

De nya kläderna har kompletterats med min alldeles egen Garmin Forerunner 110. En Pulsklocka med GPS som ska hjälpa mig att nå målet jag satt för tjejmilen... 10km på under 60min. Jag insåg rätt snabbt att det är ovärdeligt att kunna se vilket tempo man håller och vad pulsen ligger under hela rundan, så nu har jag två månader att jobba på det. Jag testade klockan första gången imorse på min morgonrunda och det var väldigt motiverande att ha en liten påminelse att det är dags att öka tempot och se hur långt man har kvar.

Så till imorgon säger jag; väl mött i löpspåret och: "JUST DO IT".