Dag 84 - Vecka 12 avslutas med iformloppet

Ikväll gäller det. Kl 18 går startskottet för iformloppet och jag, som bara joggat en enda kilometer sen jag vrickade foten för 2,5veckor sedan ska försöka mig på att springa 5km. Foten är lindad och hjärnan fokuserad, det SKA gå. Efter loppet blir det inte mer löpning innan tjejmilen på söndag, så jag får träna något annat imorgon bitti.

För några minuter sen ringde de från löplabbet och sa att mina skor har kommit, en dag för tidigt! Vilken lycka. Jag var ganska orolig för om de inte hade kommit senast imorgon, hade jag inte fått med dem till Stockholm och jag kan inte springa 1mil i mina gamla skor, de ha knappt nån dämpning kvar.

Igår kväll sprang min sambo stafett med jobbet 5x5km och den största stafetten i danmark. I går var det 526 lag som sprang (5 man i varje lag) och de hamnade på 26:e plats så han var nöjd och jag är stolt över honom. När det var dags att ställa upp på startlinjen vräkte regnet ner. Jag försökte stå och heja vid starten, men det var omöjligt, efte ett par minuter regnade de så mycket att jag inte ens kunde se en meter framför mig. Idag är det hans tur att heja på mig och jag hoppas verkligen att vädret är bättre ikväll.

Nu när vi flyttat till nya kontoret så har vi S.A.T.S, som jag tränar på i Sverige, i samma byggnad. I dag testade jag för första gången att åka in en timme tidigare och köra ett fettförbränningspass på crosstrainern innan jag gick till kontoret. Det var verkligen supersmidigt. Mindre folk på tåget eftersom det är flest pendlare på tågen som går runt kl 8 och nu stack jag vid 7. Det fanns en hel del som var på gymmet och tränade, men ändå inte så mycket folk att de blev trångt och de har bra konditionsmaskiner. Jag kommer att utöka mitt medlemskap till att även inkludera Danmark och kan därmed träna i hela norden. Det kommer innebära att jag från och med vecka 38 kommer köra 10 träningspass i veckan, allt för att nå mitt mål att vara slimmad och vältränad till jul.

I helgen har jag mest tagit det lugnt. Det blev spinningpulse igen i lördags och passet var lika roligt som sist. Tävlingsmänniska som jag är försökte jag hålla så hög snittpuls så möjligt genom hela passet, trots att det egentligen är meningen at man ska växla mellan de olika pulszonerna :)
På kvällen hade vi gäster, en kollega och hennes pojkvän som också jobbade med oss innan. De är båda intresserade av träning och nyttig mat, så det blev en sallad och lammfilé till middag och sen en något syndigare äppelpaj till dessert.

Idag påbörjade jag mitt tredje (i rad) 2x/vecka-pass på SATS. Jag tränar iofs mycket mer än 2 gånger per vecka, men inte alltid på SATS. Det fick mig dock att komma ihåg hur jag kämpade för några år sedan, när jag första gången satte som mål att lyckas med regelbunden träning genom just ett 2x/vecka-pass. Nu går det på rutin och jag tycker att veckorna bara sprungit iväg, hur kan det redan ha gått 12?! Om tre veckor drar dansträningen igång, Pole Dance och Strip Aerobic, det ser jag verkligen fram emot.

Dag 80 - Nu får jag stå...

Ja, det är sant. Mina semi-skinny-stretchfria-jeans gör ont på höfterna om jag sitter, så nu får jag stå upp och jobba. Det är, trots att jag riskerar blåmärken på höften en stor triumf att ha just de här jeansen. Jag köpte dem för fem år sedan och det två senaste åren har de legat i "smallådan". Förra veckan kom jag i stretchvarianten av dessa för första gången och bara en vecka senare kan jag alltså ha dessa också. Det känns underbart, särskilt som det är mina absoluta favoritjeans. I lådan finns även ett par riktiga "skinnyjeans" som jag hade när jag var som smalast och vägde 57-58kg, men de jeansen kommer jag inte att använda igen. De är omoderna och ganska slitna, men jag ser ändå fram emot att kunna ha dem på mig. Enligt morgonens test är det ca en decimeter kvar innan de kan knäppas. När jag provade dem i Maj (hade utrensning i garderoben) gick de inte längre än halva låret!

Efter veckan tråkiga resultat på vågen har jag skött mig exemplariskt. Hållt mig till mina shaker och soppor samt sett till att få i mig tillräckligt med vatten varje dag. Dagens lyxigaste stund är koppen Chai som jag dricker till min frukost. Vi har en riktig kaffemaskin med mjölkskummare på jobbet och det är underbart att börja dagen med en chailatte, särskilt när den är gjord på minimjölk och jag inte behöver oroa mig för kalorierna :)

I helgen har jag planerat för träning båda dagarna men annars blir det mest hemmamys. En kompis från jobbet kommer över på middag med sin pojkvän och de har också en "nyttig månad" så det blir ganska enkelt att laga något som jag också kan äta. Planen är just nu Lammfilé med en trevlig sallad och nybakat bröd.
Kram på er och trevlig helg!

Dag 79 - När kommer huvudet hinna ifatt?

Igår fick jag mitt startnummer till Iformloppet och det finns nog en lösning för att klara av båda loppen trots grinig fot. Jag var nämligen anmäld för att springa 1 mil, men kan välja att springa 5km istället och det ska jag kunna klara av om en vecka.

Till helgen blir det inköp av nya löparskor och det ska bli riktigt kul. Mina gamla är ganska slitna nu och det känns lite overkligt, att jag faktiskt har slitit ut ett par träningsskor genom att springa i dem! Något annat som inte känns helt verkligt är att när jag anmälde mig till loppet, skulle jag även ange strl på T-shirt som delas ut med nummerlappen och jag beställde en L. Det känns inte som om det var så längesedan, men jag är ju inte en strl L längre. Mina träningsbyxor i strl M sitter inte ens tajt nu och tröjorna som är L sitter bara åt över brösten och sen hänger de ganska löst och ser för stora ut. Jag kan se det i spegel och känna det på mina kläder, men jag kan inte riktigt förstå det. Det är som att hjärnan inte förstått vad som händer än.

Styrketräningen med PT Linda igår var jobbigare än förväntat. Eftersom jag inte tycker det är jobbigt att simma, blev jag ganska förvånad när mina muskler protesterade vid fjärde träningspasset på 3 dagar, för i tisdags simmande jag ju ”bara”. Axlar, ben och armar, tyckte tydligen inte att simning var så ”bara”. Ikväll får det bli vila så att kroppen hinner återhämta sig lite.

Dag 78 - Vecka 11 avklarad!

Jag fick inte världens bästa start idag. Den var riktigt dålig faktiskt. Först gav jag mig ut på min 3km joggingrunda, första gången sen jag vrickade foten förra söndagen. Det gick inte bra, jag klarade 1 km i uselt tempo, men foten gjorde ont hela tiden. Det bådar inte gott inför nästa veckas lopp. Jag lyckades som sagt jogga 1km, sen gick jag 1km och det var allt vad foten hade att ge imorse. Totalt med uppvärmning och nedvarvning blev det 3,2km, dvs bara en tredjedel av sträckan som ska göras 2 gånger om en vecka, mkt illa!

Efter min något misslyckade joggingrunda var det dags för vägning och det var inte roligt, för jag vet att jag har slarvat i veckan. Jag har inte hållt mig till shakerna 100% som jag hade planerat efter semestern. Nej det blev tre luncher och en middag (annars har jag siktat på ett max två mål riktiga mat per vecka) och sen åt jag popcorn och ugnsbakade chips till Söndagsfilmen. Så resultatet på -0,2kg var inte helt oväntat, med det var oönskat! Det finns dock inget jag kan göra åt det nu. Bara att spotta i nävarna och ta nya tag till nästa vecka.

För mig blir det inga omstarter eller liknande. Mitt motto denna gång är att bara fortsätta från den plats jag är och lära av situationen. Jag känner att om jag börjar om varje gång det inte går som jag tänkt, så kommer jag aldrig att gå i mål. Det enda det kan leda till är att jag snubblar gång på gång utan att komma fram. Att gå ner 30kg är inte något man kan sprinta sig igenom som ett 400m lopp. Nej, det är ett marathon och hur chockade hade vi inte blivit om en marathonlöpare som insåg att hon/han inte skulle uppnå sitt mål på delsträckan och därför BÖRJADE OM FRÅN BÖRJAN PÅ LOPPET IGEN?? Möjligtvis (om löparen är som jag) försöker man öka farten på den sträckan man har kvar och det är vad jag kommer göra nu.

Många har frågat mig hur det är att gå på shaker så länge? Är det jobbigt, blir jag trött, yr, illamående etc? Och framför allt, HUR gör jag? Ibland känns det lite som när jag får frågan hur jag går i mina högklackade skor (när jag inte tränar eller haltar runt på en stukad fot har jag oftast 10cm höga klackar på fötterna). Svaret är att jag helt enkelt sätter den ena foten framför den andra och repterar, precis som alla andra. Jo, det kräver övning och envishet. Men det är inte mer komplicerat än så. När det gäller shakerna är svaret nästan detsamma – jag blandar shaken och sen dricker jag den och upprepar 5 ggr per dag... Not much to it!

Vad de flesta undrar är väl egentligen hur jag lyckats hålla ut så länge. Det finns olika skäl till det, jag behövde för min egen skull göra en dramatisk förändrig. Trots god kosthållning och mycket träning hade vikten stått still i 3 månader. När jag började med shakerna gick jag ner 3kg första veckan och det motiverade mig att hålla ut. Jag har inte lidit av yrsel eller blivit trött. Jag har kunnat träna hela tiden och mycket dessutom. Träningen har bidragit till att hålla humöret uppe. Har hungern slagit till har jag tagit en måltidsbar eller extra shake. Jag bestämde mig redan från början att jag måste få dricka/äta något om jag verkligen är hungrig (alltså inte bara råkar vara sugen på ngt) men att inte ”fuska” med riktig mat. Det enda negativa jag kan säga att det nu, första dagen på vecka 12, är tråkigt, jättetråkigt faktiskt. Men inte på när så tråkigt som det var att vara fet och olycklig över det. Kan jag hålla motivationen uppe till december, så går jag i mål och har gått ner nästan 30kg på 6 månader. Ju hårdare jag kämpar, ju fortare går det och det (att kunna tävla i något) är alltid min största motivation.

Jag hoppas att det besvarar några av era frågor iaf. Mitt bästa tips för de som också vill gå på soppor under en längre tid är att: 1. Håll ut de första tio dagarna, de är jobbigast. 2. Det kommer alltid dagar då man måste äta något ”riktigt”, kalas, jobbluncher, semester etc. PLANERA för detta och se det inte som ett misslyckande om det skulle bli för mycket av det goda. Lär dig av erfarenheten och gå vidare. 3. Motionera minst varannan dag, det ger dig endorfiner så att humöret inte går i botten. 4. Omge dig med stöttande människor som förstår och respekterar dina val, samtidigt som de finns där och hjälper dig om det hela riskerar att gå överstyr.

Kram på er allihop och STORT TACK för alla uppmuntrande kommentarer, det värmer och peppar så mycket :)

Dag 77 - Tillbaka på Gymmet

Jag har ju varit på gymmet veckan som gått också. Men då bara kört pass som inte var för påfrestande för foten. Igår utmanade jag min vrickade ankel med Satscorepulse och det gick ok. Inte så bra som jag hoppats, men jag klarade hela passet även om jag inte kunde göra de tyngsta hoppen.

I formloppet är bara en vecka bort och jag är osäker på om det kommer gå. Tjejmilen är viktigare för mig och om jag påfrestar foten för mycket under tisdagens lopp kanske jag inte klarar milen nästa söndag? Beslutet blev därför att jag kommer testa att springa på tisdag, känns det inte bra i foten då bryter jag och vilar den till söndagen.

Idag blir det simning igen. Men jag får ta mig dit ensam denna gång. Sambon tycker det tar för mycket på hans ben (!) att simma och han ska springa staffet med jobbet på måndag och vill vara i toppform till dess. Imorgon ska jag testa att jogga 3km på morgonen, det blir första joggingpasset sen jag gjorde illa foten, så jag håller tummarna för att det ska gå bra!

Igår blev det filmkväll, vi såg Blind Side med Sandra Bullock och den var precis så bra som alla sagt att den skulle vara. Vanligtvis gillar jag inte "sport"-filmer, men den här handlade mer om människorna runt sporten än spelet i sig. Till filmen blev det ugnsbakade chips och lite Japanmix.

Jag har också börjat på en ny bok av en utav mina favoritförattare, Dorothy Koomson - The Ice cream girls. Den är också väldigt bra, jag har redan hunnit igenom en tredjedel och jag började igår!

Träningsmässigt var ju inte helgen den bästa. Det blev spinningpulse på lördagen, men inget på söndagen. Idag hoppas jag därför att foten ska vara bra nog att klara av Satscorepulse ikväll. Det är bara en vecka kvar till Iform loppet nu, så det är dags att komma upp på banan igen.

Nu har vi nyss kommit hem från Skurup efter en kräftskiva hos svärföräldrarna. Svärmor hade som alltid ordnat en fantastiskt mysig kväll. Årets godaste kräftor samt alla tillbehör man kan önska.

Släktingarna från Nya Zeeland fick testa snaps för första gången (besk som är svärfars favorit) och förstod sedan genast varför jag valde att avstå :) Det blev alltså ingen alkohol för mig, men i övrigt smakade jag på allt. Mycket kräftor blev det förstås, men betydligt mindre av den goda västerbottenpajen.

Just nu jobbar jag med att hitta balansen mellan min vardag då jag fortfarande går på shakerna och att inte få dåligt samvete när jag äter bra mat på helgen eller när det annars är fest. Det är lite svårt för mig att inte genast dras ner i tanken att jag kommer gå upp i vikt sekunden jag stoppar i mig något som innehåller mer än 100 kcal. Det låter nojjigt, jag vet det, men samtidigt vet jag att det finns många som kan känna igen sig och som har upplevt samma problematik under sin egen viktnedgång.

Ikväll lagar jag lyxig smalmat till mig och sambon. Han förtjänar att bli lite bortskämd efter att ha stått ut med mig under veckan som gått. Jag har verkligen inte varit någon solstråle och ändå har han gjort allt för att stötta och hjälpa mig att bli på bättre humör.

Igår var inte den bästa och jag är så glad för alla uppmuntrande kommentarer som jag fick både på bloggen och IRL. Min alltid lika omtänksamma sambo lät mig följa med och träffa hans killkompisar över en öl och burgare med et par cigarrer som avslutning. Det blev dock grilltallrik utan sås med sallad ist för pommes och cola light för mig. Jag norpade ett par pommes från sambon, men om man inte beställt in det själv så räknas inte kalorierna, det vet ju ALLA! Det enda som jag stoppade i mig som inte var inplanerat var en tredjedels portion nachos med ost. Som ni kanske förstår är jag lite rädd för mannen på bilden brevid, så när han föreslog att vi alla skulle dela en nachostallrik, vågade jag inte säga emot. Jag är således ett oskyldigt offer i hans elaka plan att vinna ett tre år gammalt vad! (Yes, Mats, I did, I did!)

Idag flyttar vi ut från kontoret på jobbet, så allt är lite rörigt. Men eftersom det är vår sista dag här har köket utlovat Burger Day! Det är den bästa lunchen på hela kvartalet, jag skrev ett helt inlägg om det i Juni, då var förra burger day som olyckligtvis sammanföll med dag 3 på Naturdiet - det var tortyr. Nu är det inplanerat i veckans måltider och jag får också äta burgare idag, men hoppar över klyftpotatisen.

I helgen ska vi ut på kräftskiva hos svärföräldrarna och annars bara ta det lugnt. Ja, det blir nog spinning lördag förmiddag och Satsafro på söndag, men annars lugnt ;)

Dag 72 - Är jag hemma snart?

Dödstrött och omotiverad känner jag för, efter 50min på jobbet, att som ett barn fråga om "vi är framme snart?"

Jag tycker inte illa om mitt jobb, tvärtom jag trivs väldigt bra faktiskt, men idag är bara en sån dag som då jag önskar att jag hade valet att säga nej till. Nej, jag tänker inte gå upp. Nej, jag tänker inte sätta mig på pendeltåget till Köpenhamn med en massa bakteribärande smittohärdar som nyser o hostar i hela vagnen. Nej, jag vill inte sitta framför datorn i åtta timmar!
Vad vill jag då? Inte mycket... Läsa en bok, dricka en kopp te och vänta ut mitt dåliga humör. Hade min fot varit stark nog hade det bästa varit att ge mig ut på en löprunda. Efter ett par kilometer trummar fötterna iväg på stigen och hjärnan töms på spöken och moln. Men löpningen får vänta en vecka till, då hoppas jag att foten skall vara helt återställd och jag hinner springa in ett par mil innan tjejmilen och Iform-loppet.

Igår började jag spåna på övergångsfasen mellan Shakerna som jag går på nu och riktig mat som jag får gå övertill när jag når min målvikt. Jag och Linda pratade om rimligt kaloriintag och hur mycket träning det kommer bli. Jag är ju snart halvägs med min viktminskning och tiden har gått så fort! Det känns inte att det har gått över 10 veckor och då det är mellan 12-16 veckor kvar är det dags att börja tänka på vad som händer sen. För det är då den långa processen börjar, den som ska hålla mig hälsosam och målviktig resten av livet.

Jag gjorde även ett veckoschema med målsättning för de kilona jag har kvar. Jag skrev vecka för vecka vad jag vill uppnå och enligt schemat borde jag vara färdig senast vecka 50, lagom till jul. Perfekt, då kan jag köpa ny garderob efter mellandagsrean! Under mellandagsrean försöker jag nämligen hålla mig långt borta från city, tycker att det är direkt plågsamt att trängas för att ens få titta på ett skrynkligt reaplagg. Hellre väntar jag en vecka och strosar bland fynden i lugn och ro, det slutar dock oftast med att jag köper kläder från hyllan där det står "nyinkommet, EJ rea"...

Får jag gå hem snart??

Dag 71 - Invägning vecka 10

Sådärja! Semester/bröllopsfettet borta och även det extra kilo som jag hade som målsättning till denna vecka och 3hg till bara för skojs skull! Vad jag med den något förvirrande första meningen av blogginlägget försöker säga att jag faktiskt gick ner mer än mitt mål för veckan, -2,5kg!

Flera milstolpar är därmed passerade. Jag har nu: gått ner mer än 12kg, det ger mig min fjärde stjärna, ett BMI under 28, en vikt under 75kg och sist men helt klart inte minst 10 veckor av naturdiet avklarade! 12,6kg på 10 veckor, det hade jag tyckt var helt fantastiskt om jag hörde om någon annan som gjort det. Har därför bestämt att det är fantastiskt för mig också :)
Jag är så nöjd med veckan som gått. Trots min skadade fot har det blivit 4 träningspass och jag har ätit en middag (sallad och toast med kantarellsås) samt popcorn under helgen. Igår tog jag och sambon en fika på Starbucks, min första på lääänge!

Någon som såg det som stod uppdukat på bordet mellan oss hade nog inte förstått att det var någon som gick på diet som beställt in alla godsaker. Jag har nämligen en något udda metod för att klara av att hålla budgeten för vad jag tillåter mig att äta när jag planerar in en fika... Jag beställer helt enkelt in alla de saker jag är sugen på! Låter det märkligt? Kanske lite, men det finns logik bakom, jag lovar :) Igår till exempel var jag sugen på att testa en cinnamon swirl och sen vet jag ju att min favorit är deras chocolate chunk shortbread, så jag beställde in båda. Sambon älskar morotskaka, men ville testa en ny chococornflakeskaka, så vi beställde in det också. Resultatet blir ett bord med en liten kakbuffé. Ni vet en sån som man blir mätt bara av att titta på? Och just där finns logiken! För mig funkar det nämligen att ta ett par bett av min favvokaka, smaka på mitten av kanelsnurran (sorterade snabbt bort de två lagren av tråkig ytterkant, mitten är ju det gottaste. Ett litet bett på cornflakeshistorien blev det också, krispig, men för mycket choklad för min smak. Totalt åt jag inte fler kalorier än om jag tagit en normalstor kakbit, men min hjärna känner att den åt tre kakor utan dåligt samvete. Det blev naturligtvis massor med kakbitar över, men det bekymrar mig inte heller direkt, de kostar lika mycket vare sig man äter upp dem eller ej. Det finns ingen som tjänar på att trycka i sig allt på tallriken "bara för att man betalt för det".

Nu sitter jag och funderar över vad min nästa målsättning är... Trots att jag är sugen på att välja "under 70kg på 3 veckor" tänker jag istället köra på "5:e stjärnan på två veckor". För mig är utmaningarna enkalre att klara av om delmålet är bara en eller två veckor bort. Är det mer än det, så kan det verka lite abstrakt och avlägset och då får jag svårare att hålla på diciplinen. I veckan som kommer finns det två luncher (klienter på besök på kontoret) samt en kräftskiva inplanerad. Kräftskivan är jag inte säker på hur jag ska sköta än. Jag dricker ju inte alkohol, så de kalorierna sparas ju in, å andra sidan är jag inte så glad för kräftor och vet att västerbottenpajen verkligen bör undvikas... Får nog se till att ta med mig en sallad.

Dag 70 - Semi-Skinny Jeans och Pole Dance

Ja, vad ska jag skriva om idag? Jag måste nog börja med morgonens STORA händelse. Ok, så regnet öser ner över Malmö och Köpenhamn. Det ser ungefär ut som om någon vänt upp och ner på en hink utanför fönstret när regnet strömmar från himmeln samtidigt som det verkar studsa upp från marken. Resultat av vädret är att det vore hemskt opraktiskt att ge sig ut i klänning, tunika och leggings eller något annat av plaggen jag haft på mig de senaste veckorna. Fram med de svarta Lee jeansen som min syster tvingade mig att köpa i julas (då hade jag inte haft ett par jeans på mig på över 2 år) de var för tajta när jag köpte dem, men hade redan börjat med träningen och maten då, så jag tyckte det var bäst att köpa ett par som var lagom och ett par som skulle passa om några veckor/månader.

De större jeansen har jag inte haft på mig sen i April, men de svarta satt ganska bra när jag hade dem sist. Så jag drog upp dem ur lådan och hoppade i dem... Hmmm, verkar som det behövs en person till för att fylla ut dem. Ja, det hade ju inte gått i en tjej till i min strl, men lillsyrrans 49kg hade ganska enkelt kunnat rymmas! Först kände jag WOHOOO! Och sen, ehh, vad ska jag nu ha på mig?? (gick upp ganska sent och hade nu bar 7 min innan jag var tvungen att gå till bussen). De enda andra jeans jag har är mina gamla Levis. Men jag har inte kommit i dem på 4,5 år, jag har sparat dem för att jag älskar modellen (har två par, ett par med lite stretch och ett par utan). Nöden har ingen lag och klockan tickade, så längst in i garderoben fiskade jag upp mina stretchiga Levis (modell Eva) ur "smallådan", hoppade ur de svarta säckliknande byxorna jag hade på mig och in i mina Levis... utan ansträngning! Behövde inte hålla in magen eller ligga på sängen för att knäppa knappen, otroligt! lite muffin-top är det nog, men min utanpåskjorta döljer den med lätthet :)

Det är dock inte mina "skinny-jeans" (termen fanns innan, men blev erkänd världen över genom sex and the city). Mina skinny-jeans ligger fortfarande i smallådan och väntar på att jag ska gå ner ett par storlekar till. Men jeansen jag har på mig nu hade jag när jag senast var normalviktig och det känns stort!

Så till den andra delen av rubiken - Pole Dance. Yes, denna tjej har anmält sig till nybörjarkurs inte bara i Pole Dance utan även Strip aerobics och umbrella/chair strip (burleusqe inspererad dans). För Pole Dance fick man max väga 75kg, så det är en motivation till att gå ner 2,4kg innan kursen börjar om 4 veckor. Höstens träningschema blir minst sagt packat! Det är dans 4ggr/vecka, simning minst en dag, PT 1 gång, löpning 2ggr och Satscorepulse som vanligt på måndagar. Grejen är att det är bara saker som jag verkligen vill göra, vissa dagar blir det ju två pass för att hinna allt och dessutom kunna hålla fredagarna fria som vilodag.
Angående Pole Dance har jag applicerat samma tänk som jag hade när jag började springa. Första tanken var - det kan ju inte jag göra, jag är för tjock. Nästa tanke - Det är inte ofta man ser tjocka människor i joggingspåret (första veckan på hösten och början av Januari undantaget) - således blir man förr eller senare smal av att springa :) Det tänket fungerar som sagt för Pole Dance också. Jag har aldrig sett några feta strippor, således måste det funka! Jag är helt övertygad om att det kommer innebära en hel del blåmärken och massor av roliga anekdoter, så håll utkik i bloggen, 21/9 drar vi igång!

Dag 69 - Time to learn how to Crawl

Vilken tur att det finns människor som stöttar och kommer med bra råd när man känner sig nere och behöver det! Igår var jag våldsamt sur och deppig över min skadade fot och jag bara såg framför mig hur varje kilo skulle hoppa på mig för att jag måste sitta i soffan med foten vilande på en kudde utan att kunna träna.

Vad gjorde jag då? Jo, det fick bli ett blogginlägg om hur tråkigt det är och lite funderingar över hur det kan lösas, spinning kanske? Svaret kom imorse , Lillmams tipsar om simning! Varför tänkte inte jag på det?! Jag har ju tjatat om att jag ska lära mig crawla i evigheter nu. Min tanke är att kanske nästa år kunna göra motionsvarianten av ett triathlon. Det är då 5km löpning 400m simning och 2mil cykling, men då måste jag ju kunna crawla. Sagt och gjort! Jag har nu ringt Kockums och står anmäld på deras intresselista för Crawlkurs i höst och jag och min alltid lika stöttande sambo ska gå och simma redan ikväll.

Föll för vaddå undrar ni kanske? Glass, godis eller kanske en pizza? Nej, tyvärr är det värre än så... Min underbara sambo satte sig i fredags (han har ju fortfarande semester) på tåget till Ängelholm för att hämta hem mina löparskor som hållts gisslan där i en vecka. Väl hemma igen kunde de inte användas till löpning igår eftersom syndafloden 2.0 härjade i Malmö. Men idag tog vi oss ut i spåret för första gången på en vecka.

Vädret är fortfarande tungt och klibbigt, regn och åska hänger i luften, men det var ändå skönt att komma ut och röra på sig. Jag började med 1km rask promenad och varavde sedan gång och löpning varannan kilometer. När jag var joggade 5:e och sista kilometern så hände det som inte får hända 2 veckor innan det första av de 3 10km-lopp går av stapeln... Jag föll, och illa dessutom. Marken bara försvann under mig och min fot vek sig.

Efter att ha suttit på marken och gråtit ett par minuter och försäkrat de förbipasserande och oroliga hundägarna (människor är verkligen omtänksamma!) att jag var ok, reste jag mig ostadigt och haltade sista biten till sambon som sprungit milen, hann ifatt mig och kunde hjälpa mig tillbaka till cykeln.

Så nu sitter jag här med tigerbalsam på foten och kalkylerar att det kommer vara svårt att få den hel och fin till Iform-loppet och sen även klara av tjejmilen som är samma söndag... CRAP! Och absolut noll löpning på två veckor... DUBBEL CRAP!

Men skam den som ger sig, jag får damma av spinningskorna och hoppas att det räcker för att hålla konditionen igång.

Dag 65 - Hur man hittar i livstilslabyrinten

Med dagens bildval vill jag illustrera hur det här med livstilsförändring och viktminskning känns för mig och troligen för många andra också. Nu när det börjat synas på mig att jag går ner i vikt är kommentarerna många. Jag tvivlar inte på att alla sägs i välmening och med kärlek, ibland även med en touche av dåligt samvete... Folk som tidigare hade full förståelse för att jag behövde gå ner 25-30kg tycker nu, 11kg senare, att: "Det är väl bra nu, inte ska du gå ner mer?", "Går det inte lite väl fort, kroppen hinner ju inte anpassa sig?" och min favorit: "Pulverdieter funkar aldrig, man går bara upp allt igen" (lägg här in valfri skräckhistoria om kompis/kollega/släkting som gått ner 20kg för att sedan lägga på sig 100kg (minst))

Faktum är att jag vet att man måste göra en livstilsförändring. Det var där jag började och när jag hållt mina goda vanor i över 6 månader var både jag och min läkare överens om att en pulverdiet kunde vara vägen att gå för att få fart på min viktminskning. Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara såhär enkelt. Jag har testat förr och då var det, fruktansvärt och omöjligt, fick ge upp efter bara några dagar. Men nu går det bra, det är enkelt och när jag säger att det är enkelt menar jag okomplicerat, för jag måste ändå jobba hårt. Bestående viktminskning och träningsrutiner utgörs av val man gör varje dag och ibland varje timme, inte något man kläcker ur sig runt 12-slaget på varje nyår.

För första gången på 3 år ger dock det hårda arbetet resultat. Jag gick upp ett kilo veckan som gick, men vet precis vad det beror på. Jag sörjde det en dag och tittar nu bara framåt. När jag tittar på bilden av trapporna söker mitt öga genast efter lösningen, hur gör jag för att ta mig till toppen? Det är samma approach som jag nu har till min viktminskning - hur går jag i mål (målet är en stabil hälsosam vikt och välmående, inte den dagen jag väger 59,5kg). Vägen dit är kantad av trappor och avsatser som inte fungerar för mig, GI, Atkins, LCHF, Isodieten etc. Men därmed inte sagt att det inte fungerar för andra! Folk älskar att prata vikt och bantning med mig nu och alla har sin egen syn på saken.

Det är roligt att prata om kost och träning, det tyckte jag redan innan och ännu mer nu. Att det är så många som måste ursäkta sig för att jag gått ner i vikt när de inte gjort det tycker jag är tråkigt. Jag svarar oftast samma sak, att man ska göra det som känns bäst för en själv. För min del är livet för kort för att jag ska må dåligt av hur jag ser ut, att gråta när det är dags för fest eller bröllop för att jag är för fet för att hitta något fint, det är inte en känlsa jag vill ha någonsin igen. Men om man är trivs ok med sig själv, om det faktiskt är ett par härliga trivselkilon man bär på eller om man helt enkelt inte bryr sig om vad man väger, varför ska man då plåga sig igenom bantningslabyrinten?

Nej, livet är för kort för att inte göra det man vill! Just nu är det här vad jag vill. Jag har äntligen hittat de trappor som kommer ta mig till mitt mål och det är de enda jag ser. Folk som står på den uppochner vända trappan eller som vilar på avsatsen, de går bara en annan väg och det är jag ok med, så länge de låter mig fortsätta på min.

Dag 65 - Back on track

Nu är jag tillbaka på 100% Naturdiet och det känns jättebra. Hungern satte in ett par gånger igår, men mest för att mitt tåg hem var över en timme försenat och min middagsshake således också blev sen. Det påverkade humöret ruskigt mycket kan jag säga. När en resa som borde ta 50 min tar 2 timmar blir jag ganska grinig. Jag förstår inte riktigt hur man kan driva ett företag på det sättet? Kanske borde de fundera på att anställa lokförare som faktiskt dyker upp på jobbet, köpa in tåg som kör även i väder som inte är mellan 15-20 grader varmt och växlande molnighet och framför allt se till att anställa ett par logistiker!
Träningen med Linda gick bra. Jag ökade på det mesta förutom armhävningarna som jag inte klarade av så bra som jag brukar. Skyller på att jag var tyngre än vanligt igår :)
Imorgon blir det träning innan jobbet eftersom jag ska hjälpa en kompis att packa och flyttstäda efter jobbet, Just nu funderar jag på spinning, då mina löparskor fortfarande hålls gisslan i Ängelholm. Inte den bästa tiden att vara av med dem, tjejmilen och iformloppet är bara ett par veckor bort...

Dag 64 - Vad kostar ett Bröllop?

Det finns alla typer av bröllop, från budget på rådhuset till arabiska shejker som lägger nästan en miljard på sina döttrars stora dag. Vissa tar lån för att kunna ha sitt livs fest och betalar sedan av skulden långt efter skilsmässan är ett faktum. Då kan man undra, var det värt det?

Bröllopet i lördags kostade mig 1,2kg. Jag fick frågan på min blogg igår om jag inte skulle tycka att det var värt det för att fira min syster? Med facit i hand får jag svara nej, det var faktiskt inte värt det. Bröllopet och middagen i sig hade jag helt klart inte velat missa för allt i världen, men jag gick upp i vikt för att jag bortprioriterade min träning och slarvade med maten hela veckan, inte bara på lördagen.

Saker som hade kunnat strykas eller läggas till förra veckan:
1. Träning på torsdag, söndag och måndag hade kunnat läggas in även om mina löparskor just nu är på semester i Ängelholm.
2. Pizza, snittar, hotellfrukost, champagne och 2 av veckans middagar kunde bytts ut mot shaker och vatten.
3. Jag kunde ha fyllt i min matdagbok för att hålla koll på kalorierna även om jag visste att det fanns dagar då jag skulle gå över gränsen.
4. Godis och chips kunde ha skippats helt.

De fyra ovan nämda punkterna hade inte påverkat bröllopet eller festen. Men det hade med ganska stor säkerhet gjort att jag antingen fortsatt gå ner eller stått still när jag gick upp på vågen imorse. Som det är nu har jag veckans plus på 1,2kg samt det kg som från början var min målsättning att gå ner till nästa onsdag. Vecka 10 blir alltså den tuffaste målsättningen sen start med siktet på 2,2kg minus!

Dag 63 - Tillbaka i verkligheten

Efter 6 månaders plannerande, fixande och pysslande blev min lillasyster äntligen Fru Agard i lördags eftermiddag. Bröllopet var vackert och festen var jätterolig, en succé helt enkelt! Ett av skälen till att jag för 9 veckor sedan gick på en så pass extrem diet som Naturdiet faktiskt är var ju att jag inte ville se ut som en valross när jag stod som brudtärna brevid min betydligt smalare syster. 11,5kg senare kan ni se att jag nådde mitt mål, jag ser inte ut som en valross, kanske lite som en knubbsäl, men det är ändå oändligt mycket bättre :)

Min moster hjälpte mig att sy in klänningen och lägga ett par extra veck i draperingen som blivit för stor och det gjorde att jag verkligen kände mig fin, för första gången på väldigt länge.
Matmässigt har helgen varit ganska katastrofal. Jag får nog räkna med ett obehagligt plus på vågen imorgon, men det är första gången på 9 veckor som jag gått upp i vikt och jag har ju hela tiden vetat att den här veckan skulle komma.

På fredagen fixade vi lokalen och förvandlade den från ordinärt folkets hus till bröllopsfest deluxe. Det mesta av den tiden spenderade jag att laga festmaten i köket och sen åt hela fixargänget pizza, även jag... På lördagen blev det inte särskilt mycket mat, men det blev ett glas champagne och ett glas rödvin till middagen. Det blev chips till lunch och godis som nattamat :S Efter bröllopet hade vi bokat in två nätter på Örenäs slott för att ta igen oss lite och där blev det hotellfrukost och slottsmiddag på kvällen. Även gårdagen började med hotellfrukost (dock utan pannkakor och croissant denna gång) och sen var min älskade sambo snäll nog att göra lunch till mig när vi kom hem. Semestern avslutades igår kväll med SATC 2 och Chiliräkor med pasta (sambons favoriträtt). Som ni ser lär ett plus på vågen vara näst intill oundvilkligt efter allt det här. Särskilt som den enda träning jag hunnit med var de två onsdagspassen samt ett hiskligt tidigt gymbesök på fredagen. Jag har dock varit på fötterna i princip nonstop förra veckan och hoppas att det gör någon skillnad eftersom jag vanligtvis spenderar hela dagen på kontoret framför datorn.

Domen faller imorgon, jag lovar att uppdatera er om hur det gått!

Dag 56 - Nervös semesterinvägning

Idag var det direkt obehagligt att vakna och veta att det var dags för veckans dom. Jag har ätit bra och inte slarvat med maten. Men det är just det, att i fyra dagar nu så har jag ätit ett eller två mål riktig mat och jag var orolig för vad resultatet skulle bli.

Det gick denna vecka också, vågen stannade -0.9kg vilket gör 11,3kg på 8 veckor. Klarar jag -0,7kg till nästa vecka får jag min fjärde stjärna! Just nu är det semester, min syster gifter sig på lördag och det är jag som lagar maten till de 80 gästerna. Således kommer det bli något av en utmaning att gå ner alls, men jag har klarat svårare saker förr. Framför allt var oron imorse nog för att skärpa mig och hålla mig striktare till sopporna de dagar som är kvar fram till bröllopet. Jag tror att jag hade börjat gråta om jag gått upp nu.

Efter bröllop och hotelvistelse ska jag ge mig på en 100% naturdietkur i fyra veckor. Då kommer jag under 70kg och det vore underbart att vara där innan september är slut.

Dag 54 - Semestervecka

Nu är det semester och jag har inte fuskat än. Igår åt jag som jag brukar göra på lördagar, dvs riktig mat till lunch och middag men inget onyttigt. Jag var dock enormt sugen på glass och godis hela dagen. Så vid 9-tiden igår kväll begav vi oss ut för att köpa ugnsbakade chips till mig. Ingen av butikerna hade den sorten och tanken på att stoppa i mig fritterad pottatis med fetthalt 35% fick det att vända sig i magen på mig... Således, inga chips. Lite glass då? Vi skulle ju köpt glass som lite semesterlyx efter lunchen igår, men då var stället som jag ville ha glass ifårn stängt och det kändes som ett tecken på att jag inte skulle ha nån glass. I brist på chips ändrade jag mig dock när vi stod där på konsum 4 timmar senare och det blev 2st Ben&Jerrys, mina favoriter. Men när jag kom hem var jag inte sugen längre. Trots att Sambon satt brevid och mumsade New York super fudge chunk... samma sak idag. Jag har haft två paket B&J i frysen i snart 24-timmar utan att röra dem!

Efter att ha vilat 2 dagar stack jag upp ruskigt tidigt igår morse (06:10) och drog på mig löparkläderna för att inte störa sambon med min rastlöshet (han uppskattar inte att jag fixar runt i vår etta när han sover på lördags morgonen, konstigt...). 45 min och en ny bästa km-tid senare kom jag hem och körde 30 min muskel och koordinationsträning på min wii fit bräda.

Imorse blev det satsafro igen. Nya steg idag och det var riktigt roligt. Nu sitter jag och väntar på att spacklet i köket ska torka så att jag kan börja måla medan sambon tvättar (visst är jag bortskämd :)).