Om att göra det enkelt.

Jag är en sucker för utmaningar, gärna saker som folk säger till mig är omöjliga eller snudd på i alla fall. Ibland gör det att jag gör mitt liv mer komplicerat än det behöver vara. Om man hela tiden måste göra sitt allra yttersta för att nå alla sina mål blir man rätt trött. Det hjälper ju inte om man dessutom har flera mål man vill nå samtidigt.
Nu har jag i ett par veckor ansträngt mig för att istället göra det motsatta. Dra ner på antalet saker som jag känner att jag "måste" lyckas med och gjort en lista på saker som jag vill hinna med under en ideal vecka. Och vet ni vad? Allt går in om jag bara tänker på vad jag verkligen VILL göra (och vad som även fungerar för min Sambo såklart).
Lite kompromisser blev det, jag valde ut fyra (innan hade jag åtta) träningspass som jag verkligen tycker om och som tillsammans ger en varierad och allsidig träning. För några veckor sen skaffade vi matkasse och det går fortsatt bra. Nu överväger vi att gå över till en viktväktarkasse som är lite billigare, men framför allt nyttigare, blir det så kommer jag med utvärdering i senare blogg. Och igår vägde jag in mig på ett viktväktarmöte.
Viktväktarna känns som en kliché, men saker blir ju kliché för att det är enkelt och ta till och det fungerar för många. När jag satt där på mötet kändes det rätt, som något jag gör för mitt välmående och inte för min vikt och det måste ju visa att jag kommit en bit på vägen i mitt sökande efter en hållbar livsstil.

Uttråkad, förvirrad och obeslutsam...

Det är tråkigt att banta, men roligt att komma i "rätt" storlek när jag provar kläder (lutar här lite åt att skriva man istället för jag då jag tippar på att de flesta känner så). Det är roligt att träna och jag har många klasser som jag verkligen älskar att gå på, trots det är det ibland svårt att komma iväg.

Uppenbart är att jag mår dåligt av att gå på VLCD (svältkur) så länge som det skulle krävas för att nå målvikt. Immunförsvaret körs i botten och jag skadar mig ofta när jag tränar om jag inte äter riktig mat.

Den självklara lösningen vore att äta normalt, träna det som jag tycker är kul och sen låta vikten sköta sig själv. Jag önskar att jag kunde det, ibland tänker jag att jag faktiskt borde kunna det... Sanningen är att jag inte alls besitter den förmågan. Tanken gör mig illamående och svettig och jag ser mitt framtida jag som mamman i Gilbert Grape.

Så vad ska jag göra då, svaret är att jag inte vet. Seriösa tips mottages tacksamt och om någon jag känner vill gå på Viktväktarna med mig tycker jag att vi satsar på lördagar kl 9 Malmö city!

Utvärdering av första veckan

En vecka av riktig mat, hemlagad mat med äkta och fullfeta produkter (förutom lax/kokosmjölk curryn, där drog jag gränsen. Blev kokosmjölk light istället). Men det var också en vecka med 7, alla ganska intenvsiva och varierade träningspass. Resultatet? Ett hekto upp... Egentligen skule jag inte vägt mig för att jag visste att jag skulle gå upp i början, men vågen visar att jag ökat i muskelmassa. Det gör man ju inte på så kort tid, men det visar iaf att musklerna binder extra vätska just nu och då blir ju siffrorna lite högre.

Vi startade ju ett abonnemang på matkasse och det är vi efter en vecka mycket nöjda med. Maten är god och med fyra portioner så finns det mer än tillräckligt till varsin matlåda också. Det är naturligtvis fler kalorier än vad jag är van vid, men jag är också piggare och lagom mätt mycket längre.

Så min utvärdering för en hållbarlivstil är huvudsakligen positiv för första veckan. Idag är det vilodag och ikväll kommer nästa spännande matkasse. Den här ska enligt hemsidan innehålla ingredienser till både lammköttfärsås och biffar med fetaost, mums, mums!

Vi testar Middagskasse

Jag är utbildad kock och tycker det är jätteroligt att laga mat - till gäster, på helgen... Varje dag, efter jobbet, till mig och sambon - not so much. Det ska planeras och handlas och sen ska det lagas... ganska begränsat underhållningsvärde.
I några månader nu har jag och sambon funderat på att testa att beställa hem en middagskasse, det vill säga råvaror och recept för 5 dagar och då vi bara är två räcker det till både lunch och middag (verkar dessutom finnas lite godsaker över att slänga ihop något till helgen). Efter flytt, semester och en övergiven svältdiet, var det nu dags att äntligen beställa den där kassen. Markus fick välja och då valde han den "lite lyxigare" varianten (no surprises there) planerad och designad av TV-kocken Monica Ahlberg.
Jag var lite rädd att maten skulle bli alltför onyttig med ÄKTA (yes, 40% fett och 375 kcal per dl) grädde och andra "riktiga" råvaror. Men efter att ha räknat på kåldolmarna på savoykål som var först ut och sedan på de följande två rätterna inser jag att de ligger helt rätt i kostcirkeln. Utan ansträngning landar jag på sunda 1600 kcal för dagen.
Men är det inte dyrt då? Nja, det beror kanske på vad man jämför med. Kassen kostar strax över 800kr/vecka och vi hade säkert kunnat äta billigare. Gjorde vi det? Nej! Vi handlade vanligtvis inte förrän vi var hungriga och åt ut oftare än jag är villig att erkänna. Utöver det så betalade vi lite för att äta i jobbets kantin. För oss kan man alltså sammanfattningsvis säga att det blir mycket billigare att äta så här och då får man maten leveread till dörren, menyerna är färdigplanerade och bäst av allt det blir rigtigt gott!

Första veckan, ganska obalanserad...

Fokus är oftast en bra sak. Med vilja och rätt fokus kan man uppnå mycket... Men det är just det lilla ordet rätt före fokus som gör hela skillnaden. Om man till exempel är på gymmet med sin tränare och med ren viljestyrka försöker övertala henne att tipsa om en bantningskur som skulle kunna leda till en genomsnittlig viktminskning på 2 kg i veckan... Tja, jag kan ju erkänna att jag egentligen visste att projektet var döfött, då Linda även är dietist och faktiskt bryr sig (till skillnad från mig då) om hur jag mår.

Konversationen gick ungefär så här:

Jag - Men om jag dricker det här och inte äter det där...

Linda - Jo, men det är inte hållbart. Kroppen kommer gå ner i svält och efter några veckor kommer du behöva sänka nivån ännu mer och ändå inte... (här avbryter jag)

Jag - Men om...

Och så fortsatte det till det var dags att göra de sista utfallsstegen runt gymmet och in på kontoret. Min fokus är nu 100% på att bli smalast möjligt till min 30-årsdag och jag vill att Linda ska ge mig ett bra tips på hur jag ska orka träna två pass om dagen, äta inget och hålla ut 10 veckor och sen hålla den nya vikten. Jag hinner göra ett utfallssteg innan vänsterfoten vrider sig under mig och jag landar på ännu en stukad ankel.

Så går det när man har fel fokus. Jag gick ner 1,1kg förra veckan men det kostade mig en stukad fot. Det var det faktiskt inte värt.

Jag vill fortfarande inte vara fet på min födelsedag, men jag har bytt fokus och väljer att lyssna på Linda (om hon fortsätter jinxa mina fötter kommer jag aldrig att klara av nästa Göteborgsvarv!). Jag ökar träningen istället för att gå på VLCD och kompletterar det med en diet som hon faktiskt har godkänt. Jag kommer inte gå ner mer än max 1 kg per vecka, men kanske slipper jag bryta ett ben...