Ooops, I did it again...

För ett par veckor sedan erbjöd jag mig att vara med på Pole Dance numret i dansshowen eftersom de behövde folk. Sen visade det sig att det som saknades var dansare till mellannivå och jag är ju bara nybörjare, så jag klarade mig undan. Och med det tycker man att jag borde lärt mig min läxa, men icke!

Igår hade vi andra showträningen på Chair stripnumret och det var kul, det gick bättre än sist och jag kände äntligen att det här kommer nog gå bra. På väg ut stannade jag ett par minuter för att titta på reggaeton/dancehallnumret. Det ser riktigt roligt ut och jag var lite besviken över att inte kunnat gå kuresen, då den var på en tid som inte funkade för mig. Då säger koreografen och instruktören: "Elena, skulle inte du vilja vara med?"
Jag: "Ehm. jag har ju inte dansat reggaeton alls, så jag tror inte att jag... och så har jag ju redan missat de 3 första lektionerna av showträningen... eh, jag ska bara kolla om jag kan de lektioner som är kvar".

Vi bestämde att jag i alla fall skulle vara med på den lektionen och nu är jag med i showen! OMG, vad tänker jag med? - vi snackar alltså en publik på 1200 personer och jag ska sätta en koreografi till en dansstil som jag inte har testat innan på 4 timmar?! Jodå, men så att, det kör vi på!

Väl mött på Malmö konserthus 16:e Januari, för ynka 200:- kan ni få se mig göra bort mig inte bara en, utan två gånger!

God Jul och gott nytt år!

Ger upp och tar julledigt...

Till slut hände det, jag orkar inte stå emot alla frestelser överallt och har nu bestämt mig för att ge mig själv ett litet break. Inte 100% äta-allt-som-kommer-i-min-väg-break, nej det blir snarare att jag kommer äta okej-ish träna som vanligt och sen komma igång på riktigt efter nyår. Den 10/1 kör jag på 100% igen och då vet jag att i en månads tid kommer jag ha hela Sverige som peppar och uppmuntrar. Efter första månaden brukar dock de flest nyårslöften läggas undan för att dammas av om ett år igen, så det gäller att lyckas hålla gnistan levande även i februari och mars.

Jag längtar efter att få några dagar ledigt och att träffa familjen och ha det mysigt. Men samtidigt längtar jag efter det nya året. Jag känner på mig att 2011 kommer bli ett bra år! Jag kommer nå min målvikt under våren och när det är gjort ska jag lägga om min träning för att få lite mer fokus på fitness. Det ska bli riktigt spännande :)

Från och med 10/1 kommer jag alltså att köra järnet igen och fram till dess blir det lite mer avslappnat. Målet är att stå still i vikt över helgerna, jag vill ju inte behöva börja om igen när det är dags.

Kram på er och God Jul!

Ett litet misstag är bättre än total katastrof

Igår eftermiddag gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Kom iväg sent från jobbet och fick inte den hjälp på banken som kvinnan i telefon lovat, skulle lösas utan problem, bara jag gick in på kontoret. Så efter det fruktlösa bankbesöket led jag av irritation, hunger och väldigt lågt blodsocker. En pizza hade varit gott och passat mitt humör, eller kanske svänga inom BK och sen köpa en påse godis och B&J-glass på väg hem?!
Men hur skulle det hjälpa mig att äta 2000 kcal extra bara för att jag var arg på bankens fyrkantiga personal och inte hade ätit som jag skulle under dagen? Nej, det hade ju inte varit nån hjälp alls. Istället åkte jag hem, stekte scampi och blandade i wokgrönsaker och kesella 1%, lite vildris och sallad till det. När jag sen hade ätit, tävlat lite med sambon på wii fit-brädan och fortfarande var sugen på nått sött, då fick jag en 65 grams påse med saltlakrits och en snusklubba. Visst, jag gick över mina 1300kcal och landade på totalt 1700, men det är så mycket bättre än om jag hade gett efter för den första impulsen. Det är alltid svårt att gå ner i vikt, särskilt om man har många kilo att bli av med, men man behöver ju inte göra det helt omöjligt för sig själv. Jag önskar att jag tänkt så för ett par år sedan, då kanske jag hade sluppit "börja om" varje måndag.

Blod, svett och tårar

Igår fick termen blod, svett och tårar en något mer bokstavlig innebörd än vad jag är van vid. Det var ju måndag kväll så jag var på satscorepulsepasset och svettades järnet som vanligt. Ungefär 20 min in på passet fick instruktören näsblod, men käck som hon är springer hon ut med headsetet på, skaffar papper till näsan samtidigt som hon fortsätter att instruera passet på distans. Väl tillbaka i salen hoppar hon upp på sin bräda och forsätter köra som vanligt. Men efter ett litet tag visar det sig att en av tjejerna på första raden är känslig för blod (nej, instruktören blödde inte så mycket att det inte räckte med papper i näsan, men är man känslig så räcker det kanske att se den där tussen sticka ut ur näsborren), så hon fick lämna salen.

På vägen hem funderade jag lite på det där... Hade jag brutit och gått ut från klassen om jag fått näsblod? nej jag hade gjort precis som instruktören gjorde och när jag stukade foten 3 veckor innan tjejmilen, ja då var jag ändå ute och sprang ett 5km-lopp två veckor efter, trots att det gjorde så ont att ögonen tårades ett tag.

Viljestyrka och motivation är de två redskap som kommer ta mig i mål under 2011. Det är med hjälp av dem som jag gått ner 18kg på 6 månader och blivit vältränad på kuppen, det enda man behöver för att lyckas är viljan att göra det. Så länge du vill något tillräckligt mycket, så kommer du att lägga ner allt du kan på att åstadkomma just det. Men det kostar så klart... And right here is where you start paying in sweat!

Klarade mig...

Igår var jag på sista pole dance lektionen för att höra med instruktören om det fortfarande behövdes folk till hennes show. Det visade sig att det inte var några nybörjare anmälda och det som behövdes var folk till mellan nivån och den klarar jag inte av, så det blir ingen pole dance för mig denna show. Men nästa höst ska jag ge det en ny chans, tror jag :)
Veckans invägning blev 69,9kg, dvs - 1,9kg och det får jag vara nöjd med eftersom jag åt vanlig mat i helgen. Jag ska köra på så gott jag kan på naturdiet fram till och över jul- och nyårshelgen. Det kommer inte bli 100% eftersom det är nya festligheter varje vecka, men jag kommer iaf göra bättre ifrån mig än om jag satt hela viktminskningen på paus till efter nyår. Varje hekto som jag går ner nu, är ett hekto som jag slipper ta tag i efter helgerna!
Mitt mål är att äta en (och bara EN) godsak på de dagar som är speciella. Idag är det ju Lucia, så det blev en lussebulle till mitt frukostte, men sen blir det shake resten av veckan. Eventuellt något lite extra på söndag, men annars har vi inget inplanerat så det ska går bra. Som mål för den här veckan sätter jag upp -1kg, det känns som något jag har en chans att klara av och just nu känner jag att det är viktigt att ha mål som går att uppnå, annars kanske jag tappar motivationen helt.

Saker jag gör mot bättre vetande...

Ni vet hur man har saker som man gör trots att man vet att man kommer ångra det? Igår gjorde jag en sån grej, igen... Vi som anmält oss till avslutningsshowen på dansen satt på instruktionsmötet och när vi går igenom de olika stilarna säger tjejen som äger dansstudion att de behöver fler som är med i Pole Danceshowen för den lärare som jag gått för. Jag hade ju bestämt att jag inte skulle göra den eftersom jag typ missat halva kursen och inte känner mig särskilt duktig på pole dance. Men... om det behövs folk och jag har ju faktiskt gått en del av kursen och har 12 timmar på mig att sätta en 3min koreografi... Av sig själv lyfter sig min hand och jag hör mig själv säga, "Jag har dansat för Tess, jag kan vara med" WHAT?? WHAT?!

Jodå, så nu ska jag på sista dubbellektionen idag och höra med Tess om hon tror att jag kan sätta koreografin på de veckor vi har på oss innan 16:e januari. I så fall kommer det vara dansträning dygnet runt som gäller. Ja, nu är det bevisat - jag är galen!

Fredag, julfest och Elton John Konsert!

Idag är det ganska uppsluppen stämning på jobbet, alla väntar på att klockan ska bli fyra och då det är ok att stänga av datorn för att bli så snygg så möjligt till kvällens julfest.

Jag ska dock inte på jobbets julfest eftersom jag och min svägerska har fått biljetter till Elton Johns konsert på Malmö Arena ikväll och ska dit med vår svärmor. Lite tråkigt är det ju att de två blev på samma dag, men jag tycker att det ska bli jätteroligt att få se Elton John live! Just nu sitter jag och lyssnar in mig på hans "Best of" och jag får erkänna att jag vid ett par tillfällen tänkt, "jasså det här är en Elton Johnlåt från början".

När jag kollade mitt femte blogginlägg från mitten av juni, min första omgång på shakerna, kan jag se att jag då var mitt uppe i planeringen för syrrans bröllop och möhippa. Den helgen satt jag med inbjudningarna till möhippan och den här helgen tänkte jag sätta mig och pyssla med årets julkort... Lite roligt hur livet går runt i cykler, same thing, different day :)

Idag är planerad som en ätdag, då vi skulle äta middag tillsammans innan konserten. Nu kommer jag nog inte att hinna det eftersom jag slutar jobbet samtidigt som middagen börjar och det tar 1,5h att ta sig dit... Kom dock på att det ändå är en bra idé att äta riktig lunch på jobbet, för annars får jag ingen mat i mig på väldigt många timmar. Om jag ska klara mig på shakerna krävs det nämligen en ny var 3-3,5 timmar, annars blir jag ganska trött och grinig. Det vill man ju inte på en sån här kväll! Så det blir fredagslunch på jobbet och sen har jag laddat väskan med en shake som jag kan dricka innan konserten börjar.

Happy fredag allihop!

Avslutat danskursen, nu börjar det på riktigt!

Ja, igår var det sista gången på chair strip. Nästa vecka börjar vi med repetitionerna inför avslutningshowen på Malmö konserthus. Det ska bli roligt, men samtidigt känner jag mig lite galen... Vill jag verkligen dansa burlesque á la Dita von Tease på en stol, på en scen inför hundratals människor? Tydligen vill jag det för jag har ju anmält mig till showen. Jag hade nog tänkt att jag skulle vara målviktig och slank vid det laget dock. Nu får jag nöja mig med normalviktig och lite kurvigare än vad jag hade önskat... Men som de säger: friskt vågat, hälften vunnet! Och är det något jag känner att jag gjort det senaste året så är det att våga göra nya saker.

Faktiskt så har jag ändrat det mesta i mitt liv. På det senaste året har jag bytt jobb, testat det mesta inom träning som jag kunnat hinna med och gått ner 18kg. Det låter inte som jättestora förändringar när jag ser det i skrift. Men för mig, i mitt liv är skillnaden stor. Det är små saker i vardagen som är annorlunda, vi går in till stan på helgen istället för att ta bussen. Jag lägger först in min träning i kalendern, efter det kommer allt annat. När vi tvättar är hälften av kläderna i min hög träningskläder. På min sida av sängen ligger alltid en trave tidningar, förr var det modemagasin, sen blev det hälsotidningar, nu är fler och fler av dem hard core fitness magasin om hårdträning, tävlingar och kost. Och jag trivs, jag älskar det!

Så uppvisningsshowen den 16:e januari är jag med i för att fira mitt nya jag. Bevisa (för mig själv) hur långt jag kommit från den feta tjejen som för nästan 2 år sedan stod och grät för att hon inte kunde hitta en klänning som passade henne till nyår. Jag är inte längre fet och med rätt motivation och forsatt disciplin på shakerna, som kommer jag att starta 2011 som normalviktig i en fantastisk klänning strl 38 och veta att även om jag aldrig kommer glömma vem jag var, behöver jag aldrig vara den tjejen igen.

Kickin´ ass!

Enligt mitt inlägg 11/6 hade jag en väldigt dålig dag, den där fredagen för ett halvår sedan. Sommarfest på jobbet och supergoda burgare, som jag inte kunde äta något av till lunch. Utöver det var det dag 3, den erkänt jobbigaste dagen på VLCD. Men jag kan med en suck av lättnad konstatera att idag känns mycket bättre än vad det gjorde då.

Jag vet att det kommer bli god mat och kaka i kantinen idag (vi sitter på FCK's areana och de vann sin match igår) men det gör inget, för här får man inte ta med sig maten till skrivbordet som man fick på förra stället.

Jag känner att jag kommer fixa de sista kilona nu. Jag är taggad til tusen och från idag blir det bara enklare! Visst kommer det finnas dagar som är tuffare än andra, men när tredje dagen är avklarad börjar det bli rutin.
Ikväll är det sista chair strip klassen och från och med nästa vecka är det dags att börja öva inför finalshowen som går av stapeln i Januari, ganska nervöst!

Dagens tips, aktivera dig!

Ja, när jag läste min blogg från andra dagen på naturdiet, så var det mitt tips till mig själv. Att se till att vara aktiv, så mycket så möjligt. Det är väl ett råd som jag har följt sen dess får jag säga och det var ett bra råd, för några av de onödigaste kalorier som jag äter, är de som jag stoppar i mig när jag har tråkigt... Tråkigt?! säger ni, varför skulle man äta bara för att man har tråkigt? Men tänk efter, hur ofta öppnar man inte kylskåpsdörren eller skafferiet bara för att se vad som finns. När man sen har bekräftat vad som finns börjar man fundera på om man kanske inte är sugen på något ändå... Eller så blir man sugen för att paketet ändå står där och lockar.
Nu var jag och tränade igår kväll, första gången på nya satscorepulse koreografin. Ikväll ska jag börja sticka på en babytröja, på onsdag är det dansklass, på torsdag blir det löpning och på fredag ska jag och svägerskan gå på Elton Johnkonsert med svärmor. Överlag en ganska aktiv vecka med andra ord.
Det stod också att dieten var enklare att hålla än vad jag trott och nu är den det igen. Eller snarare, den motsvarar de förväntningar jag hade. Jag vet att jag har många dagar kvar innan jag går i mål, men att tävla med resultaten jag fick i juni, är en väldigt bra sporre. Jag vet att jag måste ge det allt jag har om jag ska väga in mig på -3kg på måndag!

Dags att sätta hårt mot hårt!

Idag startar kampen mot de sista kilona. Helgen bröllop och alla uppmuntrande kommentarer jag fått på sista tiden har verkligen peppat mig att ta tag i det som behöver göras för att jag ska gå i mål. I ett par månaders tid har det inte hänt så mycket på vågen. Jag har gått ner lite och upp lite, ungefär varannan vecka. Jag tror att jag behövde en paus, att få landa lite i det jag har åstadkommit hitlls och samtidigt hämta krafter inför slutspurten.

Jag har fått många värmande kommentarer om hur min blogg inspererar andra och jag kom på att jag kan använda den för att inspirera mig själv också. Med början idag läser jag mina blogginlägg från min första tid på shaker, ett inlägg per dag till jag är i mål. Tävlingsmänninska som jag är vet jag att det kommer trigga mig att vilja göra lika bra ifrån mig nu, eller bättre.

Bloggen från den 9/6 handlade mest om vad som fick mig att börja på shaker. Att jag stått still i vikt under lång tid trots mycket träning och strikt kost. Då hade jag stått still i 6 månader, nu är det bara 2, men situationerna påminner om varandra. Så jag sätter upp samma mål som då, att klara mig igenom de första 10 dagarna på 100% naturdiet.

Sagobröllop i vintertid

Igår hade jag den stora äran att få vara med och uppleva en av de största dagarna i min bästa väns liv. Efter 10 år tillsammans och hunnit med att få en liten Kajsa på vägen, var det dags för dem att bli herr och fru Andersson.

Det var en vacker vigsel och en jättetrevlig fest, precis så som man drömmer om att bröllop ska vara. De hade verkligen lyckats få allt rätt och med nära och kära omkring sig, strålade de nygifta paret i kapp med stjärnorna på vinterhimmelen utanför. Det var ganska häftigt att sitta vid ett bord med tre tjejer som känt varandra sedan vi var åtta år gamla. 20 år av minnen, glada, roliga, nervösa, sorgliga och jobbiga stunder har vi delat. Vår kvintett har varit spridd över Sverige och varit på olika platser i livet, men alltid hittat tiden att hålla kontakt och efter några år när vi kanske bara lyckats ses 1 gång per år alla fem, så har vi på senare tid lyckats styra upp fler möten och det känns alltid som att komma hem. Känslan som jag får av att sitta med vänner som känt mig nästan så länge jag kan minnas och veta att trots att vi utvecklats till människor som är väldigt olika varandra, men ändå så nära, den känslan är svår att beskriva med ord. Men skulle jag försöka skulle jag säga att det är en varm känsla av ödmjuk tacksamhet, blandad med förundran och glädje.

Ska vi övergå till de mer ytliga detaljerna, kan jag meddela att jag kom i klänningen som jag köpte för 7 veckor sedan men då inte kunde knäppa. Nu gick den och knäppa och höll hela kvällen (hade varit jobbigt att hålla tal med en klänning som spruckit i sömmarna :S). Jag kände mig fin och det var roligt. När jag påbörjade min viktresa var ett av målen att kunna ha en designer klänning och det var härligt att hänga upp gårdagens Karen Millen på galgen och därmed checka av det målet på listan! Nu är jag mer motiverad än någonsin att ta tag i de sista 12 kilona och komma igång med den livsstil som jag sen ska hålla resten av livet.

Impossible is nothing!

Igår kväll, när Lindas nya idé om ett effektivt träningsprogram inkluderade utfallsgång med kick samt viktplatta hålld över huvudet (se bild för referens) och senare även statisk sidoplanka med ett ben i luften (fick många konstiga blickar från övriga gymmare), då började jag fundera på hur mycket av de saker som jag idag gör som en del av min dagliga rutin som jag aldrig trott att jag skulle klara av, än mindre göra regelbundet för ett år sedan.

Några exempel:
* springer minst 5km/runda upp till 1,5mil och tränar för att klara av ett halvmaraton* Tränar 6-8 pass i veckan.
* Gör 70 diagonala situps med 5kg medicinboll* Springer till bussen i -5 grader och blir knappt anfådd
* Tar mig till gymmet trots att det är snöstorm, sent, mörkt, klassen inställd etc.
* Planerar semester utifrån vilka aktiviteter man kan göra på plats, löpning, cykling eller någon ny rolig aerobicsklass kanske?

Jag undrar vad min klassföreståndare i mellanstadiet hade sagt om han såg mig nu. Han som alltid klagade på mitt ointresse för ämnet gymnastik (jag hatar fortfarande allt som överhuvudtaget påminner om skolgympa, så där har ingenting ändrats)... Den enda gången jag faktiskt kan komma ihåg att jag tyckte riktigt mycket om något vi gjorde på gympan, var när vi spelade volleyboll. En sport som jag är förvånansvärt bra på med tanke på att jag inte ens är fulla 165cm lång. Vad säger min lärare då? " Det är väl för att man mest står still i volleyboll..." Jag har svårt att föreställa mig att någon som verkligen spelat volleyboll skulle hålla med honom, men just då, när jag som 12-åring hittat något jag gillade att träna för första gången, tog den kommentaren all lust att fortsätta spela ur mig.

Så lätt det är att döda en liten flamma av intresse och ambition. Men när den lilla flamman blir omhuldad och skyddad, närd att växa sig större, ja då har man snart en eld som är omöjlig att släcka. Min PT Linda och min sambo, trodde båda på mig när jag för ett år sedan bestämde att jag ville förändra mitt liv. De hjälpte mig att vårda den lilla lågan av hopp som fanns och nu är det en eld som har tagit över mer av min vardag än jag trodde var möjligt.

Kom ihåg - ingenting är omöjligt, man måste bara vilja det tillräckligt mycket!

Att äta eller inte äta, det är månadens fråga...

Det känns verkligen som det enda (förutom hur jag ska ha råda med allt som ska köpas och fixas innan nästa lön) jag tänker på just nu är hur jag ska lyckas gå ner mina sista kilon. Att kalla det mina sista kilo kanske är fel då det faktiskt är över 12kg och inte typ 4, 5kg som det brukar vara när man talar om det "sista". Oavsett vad vi kallar det är det iaf det som upptar mina tankar, både när jag är vaken och sover just nu...
Igår när jag skrivit klart dagens blogginlägg, gick jag tillbaka och läste det jag skrivit mina första tio dagar. Då insåg jag att det faktiskt var jobbigare i början än jag kommit ihåg. När jag först började med naturdietkuren var jag ganska övertygad om att det var omöjligt. Det visade sig att det var tufft och jobbigt, men inte omöjligt, det fick mig att minnas det som ganska enkelt, men det var det ju inte alls, jag var trött och hungrig många gånger. Dock var jag övertygad om att det var värt det och jag blev peppad av de goda resultaten.
Nu är situationen annorlunda, jag äter mest vanlig mat och jag tränar ca 8 pass i veckan istället för 5. Det jag har uppnått med träningen har jag inte lyckats med gällande maten, nämligen att göra det till rutin. Mitt motto vad det gäller träningen är "Just do it" och efter mycket funderande fram och tillbaka (ta en paus i december och köra igen i januari, köra på halvfart till jag är färdig, nöja mig med att gå ner 4kg till normalvikt etc) har jag bestämt mig för att applicera samma inställning som jag har haft till träningen hela tiden, även på maten "JUST DO IT!". Så med början på måndag (6/12) går jag tillbaka på shaker 100%. Undantagen blir naturligtvis julhelgen samt nyårshelgen. Visst hade jag kunnat vänta till efter jul, men varför? Som det är nu går jag bara runt och har ångest över att känna mig misslyckad. Bättre då att köra racet färdigt, för att sedan kunna fokusera på att finna balans mellan kost och träning med min nya vikt. Tyvärr är det ganska tydligt att jag måste gå på VLCD för att min kropp ska släppa ifrån sig någon vikt. På vanlig mat, trots att jag ligger så lågt som 1200-1300kcal och tränar minst ca: 2500kcal/vecka, går jag bara ner ett par hekto som jag snabbt går upp igen någon dag senare. Så det är nu dags för en ny inställning även till maten, back to basics!

Dubbarna är invigda!

Igår var sambon ute och köpte present till mig, så när jag kom hem låg det dubbar till mina löparskor och ett par löparhandskar på sängen. Eftersom jag redan var genomfrusen tyckte jag att det var lika bra att testa den ny utrustningen med en gång!

Tre tröjor, två par tajta byxor, ett par benvärmare, ett par vristvärmare och två par strumpor senare, var jag redo att bege mig ut i kylan. Dubbarna fungerade jättebra, även om det var lite ovant i början och det var en fantastiskt härlig runda. Iskallt, javisst... men med rätt kläder och utrustning får jag säga att gårdagens 4km läggs till listan av årets bästa rundor.

Löpsåret i parken var så gott som tomt från början, det var jag och M samt ett par i full vinterutstyrsel som var ute med hunden. Men efter halva rundan möttes jag av två ganska udda syner, först en kille som kom joggande, iförd klädsel som såg ut att vara mer lämpad för snowboardåkning och bärande på en bandyklubba?! 500m senare kommer det en kille sprintande i vindjacka, gul reflexväst och SHORTS! Det var alltså -9 grader ute...

Nu längtar jag till fredag när det är dags för nästa joggingtur i vinterlandskapet. Kanske har de rätt trots allt, de som säger att det inte finns något dåligt väder bara dåliga kläder?!

Nobbad av Alli, ganska snopet...

Igår kickade jag igång träningsveckan med finalpasset av satscorepulsen. Både instruktör och deltagare var jättetaggade (vi var ca 10st som trotsat snön och tagit oss dit). Vi körde järnet ur koreografin och oss själva, för sista gången. Nästa vecka blir det nya steg och ny musik, ska bli kul :)

På väg hem från passet skulle vi handla mat och tog genvägen geom apoteket. Där gick vi förbi hyllan med Alli, och jag har varit sugen på att testa om det funkar, trots att jag vet att det inte finns någon forskning som stöder Allis påstående om att man "kan öka sin viktminskning med 50%". Jag menar om det funkar så är det ju verkligen värt det! Så jag står där och tittar på paketet, tar ner det från hyllan, väger det i handen. Läser texten som jag har läst förr och sen ser jag en text som jag inte lagt märke till förr... En tabell som anger vad du ska väga för att få använda Alli. Döm min förvåning när jag väger 6kg mindre än minimigränsen. Va?? Under tiden som jag har gått och funderat på om det kan vara värt ett försök och tänkt att kanske när viktminskningen saktar av och det har den ju gjort nu, så då kunde det ju vara dags att se vad som händer... under den tiden har jag tappat så mycket vikt att jag inte längre får testa! Sambon log åt min förolämpade min och tyckte att jag skulle vara glad och inse att jag är smalare än jag tror, men jag var så förvånad och samtidigt kände jag mig nobbad. Visst är det märkligt?!

Naturdiet har dock inga restriktioner så länge man inte är underviktig och det är väldigt många kilo kvar innan jag ens kommer i närheten av det :) Så nu kör jag ett par dagar på shaker. Allt för att försäkra att jag inte exploderar ut ur min klänning på lördag! Fyra och en halv dag blir det 100% och efter det kör jag så långt jag orkar, inga krav och inga måsten. Blir jag för hungrig kompletterar jag med sallad och kycklingfilé eller något annat proteinrikt.

Lagom är bäst, men hur hittar man dit?

I fredags skickade jag ut en fråga i etern om hur mycket och när man ska unna sig något extra, om man nu ska unna sig något extra alls, under tiden man försöker gå ner i vikt? Jag fick flera olika svar och reflektioner, alla kom till ungefär samma slutsats som jag gjort själv. Det är svårt att nå bra resultat på vågen om man unnar sig extra godsaker på helgen, men det är väldigt svårt att hålla dieten alls om man inte har dagar då man får det där lilla extra... Problemet för oss som har något kilo för mycket, är ju faktiskt att vi visst kan äta kakan och ha den kvar, i evigheters evighet amen! Som nämnts i tidigare inlägg så har jag ätit kakor för 5 år sedan som fortfarande sitter kvar någonstans runt höfterna och trivs...

Lösningen för mig kommer bli inplanerade "festdagar" så som min kompis bröllop på lördag, Elton John konsert med svärmor och svägerska veckan efter, julafton och nyårsafton. Det var så jag gjorde det i somras och det var då min viktminskning gick som bäst. Att hitta en jämviktsnivå där det blir lagom av det goda är inte helt lätt. Jag tror att det blir enkalre om man samtidigt planerar för hur och vad man ska äta och inte bara på när. På sista tiden har jag varit dålig på det och det har lett till situationer där jag ätit något onyttigt för att jag inte varit förutseende nog att ha mig ett bättre alternativ.

Inatt vaknade i vargtimmen av att jag drömde att jag gick upp i vikt varje gång jag ställde mig på vågen. Hjärtat slog hårt i bröstet och tankarna var (som de alltid är om jag vaknar kl 3 på morgonen) fast i en stressad loop, vanligtvis händer det när jag har för mycket att göra på jobbet eller om jag har en stor tillställning att planera. Nu var tankarna fast i övertygelsen att jag kommer misslyckas med viktminskningen: "jag klarar det aldrig, helgen var en katastrof och nu kommer jag att gå upp allt igen". När jag vaknade på morgonen hade jag dock lite bättre perspektiv på saker och ting. Det var då jag bestämde mig för att planera in mina "festdagar" och se till att alltid ha ett eget alternativ med mig i väskan när det är dags för helgernas alla "glöggfikor".

Dagens bild valdes av min käre sambo. Han tyckte att den skulle vara perfekt till min blogg. Jag tyckte det var supergulligt, för jag hade aldrig valt den till mig själv, min våg och jag har inte direkt en kärleksfull relation. Jag skriker "piss off" åt den och den svarar "get off me you fat cow" åt mig. Men min sambo, han tycker att vågen borde tala om för mig att jag är vacker oavsett om det var ett kilo upp eller ner den här veckan. Nu väger ju jag mig på onsadagar, så vi får se om vågen fattat galoppen till dess, då kanske det blir repeat på dagens bild :)

Fredagsgodis, lördagsgodis eller inget godis?

Jag har funderat fram och tillbaka på frågan i rubriken, som egentligen inte gäller godis i sig, utan snarare så kallade "ätardagar". Är det bra eller dåligt att ha en dag då man får äta det som inte är tillåtet i den vanliga dieten? Jag vet att det är många som har en fri dag i veckan eller "fria" helger, men funkar det egentligen?

Fördelen är ju att det blir enklare att hålla sig till en strikt diet om man vet att man får unna sig lite godsaker en dag i veckan. Nackdelen är att en dag lätt blir två och två dagar lätt blir tre och om man unnar sig lite extra, fredag, lördag och söndag... ja, det är ju faktiskt halva veckan!

Sen är det där med att välja lördag, för de flesta är lördag det naturliga valet. Men grejen är att fredag alltid betyder extra godsaker på jobbet, kaka efter lunch, godis på eftermiddagen och vin/öl på kontoret innan hemgång och det är jättetråkigt att sitta brevid och säga nej tack hela tiden, varje vecka. Så för mig hade det passat bättre med fria fredagar... om man nu ska ha någon "fridag" alls.

Hur gör ni och vad tycker ni, ska man ha en dag i veckan då man unnar sig det där lilla extra?

Lite bättre dag för dag...

Jag läste ett blogginlägg hos en tjej som jag har följt sedan jag började blogga själv. Vi gick då båda på shakes/soppor och har liknande utgångsläge och resultat (för er som läser min blogg på VK så är det Linnea). I förra veckan skrev hon något som fick mig att tänka efter samtidigt som det gjorde mig glad och hoppfull. "Idag är jag smalare än jag var igår, om jag håller mig till min diet och träning idag, är jag imorgon lite smalare och lättare än jag är idag." Ungefär så skrev hon och det är ju naturligtvis självklart, men ändå en väldigt tröstande tanke när man har mycket kvar att bli av med. För varje dag som jag gör det bra kommer jag ett steg närmare mitt mål.

Igår var en bra dag, jag skötte min diet bra och kom iväg till träningen trots att det kändes som midnatt när jag cylkade dit 20:30 och ännu värre när jag ramlade på vägen hem 22:30.

Jag skulle egentligen inte ha cyklat i det väder som rådde igår, men det går fortare än att ta bussen och jag vistte att jag inte hade kommit iväg annars. På vägen dit var jag superförsiktig och navigerade varsamt på cykelbanorna som var fyllda av snö som smält och sen frusit på till obehaglia isvallar. Men på vägen hem cyklade jag på gatan en bit, kollade över axeln för en vänstersväng och plötsligt försvann cykeln under mig! Samtidigt känner jag hur kroppen reagerar av sig själv, magmusklerna drar ihop sig, ryggen rundas och jag, som borde ramlat platt på marken och slagit mitt icke-hjälmbeklädda huvud i gatan, landar på höften och bara lite på ländryggen. Lyckligtvis så är det där alla de där godsakerna som "spent a second on the lips and a lifetime on the hips" bor, så även om fallet gjorde riktigt ont, så blev jag inte skadad. Försiktigt tog jag upp cykeln och skakar kroppen lite samtidigt som jag tänker för mig själv "walk it off". Men sen gick jag och ledde cykeln brevid mig till jag kom fram till cykelbanan som var plogad och fri från is och snö. Det är helt klart dags att inse att jag inte alls är för cool för att ha hjälm!

Dags för invägning i fettfabriken

Veckans resultat blev -0,8kg. Helt enligt planen att tappa 5kg på 7 veckor, så jag är nöjd. Det är fortfarande 0,5kg kvar till jag är under 70kg igen, men den här gången kommer jag gå under 70-sträcket och stanna där! Jag vill passa på att återigen tacka för allt pepp och stöd jag får, det känns verkligen underbart att ha så många som hejar på mig och hjälper till med motivationen när den tryter.

Just nu känns det bra, maten funkar relativt bra men jag behöver finna en balans mellan frukost och middag. Trots att jag äter färre kalorier än planen rekommenderar till frukost blir jag väldigt mätt och är fortfarande mätt när det är dags för lunch (vi har lunch under begränsad tid på jobbet, så jag måste i princip äta då) och sen blir jag alltför hungrig på kvällen och då har jag inte tillräckligt med kalorier kvar för att jag ska bli mätt. Så nu ska jag försöka hitta en lite lättare frukost så att jag kan äta mer på kvällen när jag behöver det.

Träningen går fortsatt bra, i måndags förundrades jag över att jag stod på gymmet och tiggde platschefen om att släppa in mig på det överfulla satscorepulse passet trots att jag inte bokat och biljetterna var slut. Hade det varit för ett år sedan hade jag gladeligen gått hem för att se en film istället, samtidigt som jag klappat mig själv på axeln och berömt mig för att jag kom iväg... Det är ju nästan samma sak som att träna eller? Som det var nu, fick jag plats och det var trångt (stod ungefär en meter från spegelväggen framför mig) men jätteroligt! Ikväll är det dags för ny koreografi på dansen och om tre veckor börjar reptitionerna inför finalshowen, då är det upp till bevis!

Ljus i slutet av tunneln...

Målet för den här veckan och de fyra följande är att gå ner 7hg/vecka med en diet på vanlig mat, men begränsad till 1300kcl. Jag har stundtals varit ganska orolig för att det inte skulle fungera alls, men på min fuskvägning idag (jag har vägt mig varje dag denna vecka, för att kunna hålla bättre koll) så hade jag faktiskt gått ner 8hg. Naturligtvis hoppades jag genast på att gå ner ytterligare 4-5hg till imorgon :) Men då det knappast lär hända så är jag nöjd med veckoresultatet.

Kan jag hålla en något långsammare, men jämn viktnedgång är jag glad. Då får jag ju bevis på att det funkar varje vecka samtidigt slipper jag vara så trött som jag har varit den senaste månaden. Tyvärr har inte tröttheten släppt helt ännu, men jag misstänker att det kan bero på att det numra tycks vara mörkt dygnet runt, är ganska säker på att solen inte ens gick upp idag och trots det lyckades den gå ner klockan 16!


Jag fick några tänkvärda kommentarer på min blogg igår och jag har funderat och tagit det till mig. Tidigare har jag aldrig funderat över att risken att misslyckas i långa loppet blir högre om man inte faktiskt stannar upp och tar till sig det man redan uppnått. Om man känner att man inte har uppnått något alls, ja, då har man ju inte heller något att bibehålla?! Så nu ska jag jobba på att landa i mig själv, se vad jag har lyckats med hitills och inte bara på det som jag har kvar och sen ta det en dag i taget. Idag till exempel har en kollega tagit med sig urgoda honungsrån från Holland, ett kunde min dagsranson av kallorier tillåta och det har jag redan ätit, men de står nu där mitt i rummet och skriker "eftermiddagsfika". Har bestämt att de får skrika på någon annan, slår jag dövörat till länge nog kommer det en hjälpsam kollega och äter upp dem, det brukar funka :)

Är det min spegel som är tjock?

Senaste tiden har min viktnedgång gått väldigt långsamt. På grund av det har jag haft problem med motivationen, vilket i sin tur bidrar till ännu långsammare viktnedgång... Inte helt lyckat, med andra ord. Samtidigt som detta har hänt, börjar min kropp komma ifatt de kilo jag gått ner och nästan på en daglig basis får jag höra att folk ser resultat och tycker att jag är duktig. Duktig? tänker jag. Är visst inte duktig, kan inte hålla mig till att bara dricka soppor till jag har gått ner allt och ibland äter jag några godisbitar och på helgerna äter jag popcorn. Nej, jag är inte duktig alls längre, på de två senaste månaderna har jag gått ner 2kg. Hur duktigt är det?

Så tänker jag när det handlar om mig, jag slår ifrån mig beröm och ser huvudsakligen det jag inte har uppnått, målen som fortfarande ligger framför mig. Men så funderade jag lite på hur jag hade tänkt om det var någon annan det gällde... Då hade jag tyckt att det var OK om det tog lite tid att gå ner de knappt 4 sista kilona som hon/han hade kvar av sin övervikt. Jag hade inte alls tyckt att det var viktigt för den personen att kämpa sig ner ytterligare 9 kilo för att anses vara i form. BMI 25 eller mindre är ju hälsosamt, eller hur? Varför kämpa och kriga mot kroppen för att sträva mot BMI 21? Målet var väl att bli en strl 38 och om man då är en strl 38, ska det spela någon roll vad som står på vågen? Självklart inte!

Allt det där har jag koll på, när det gäller andra. Men med mig själv kan jag inte få in det i skallen. Kilona som finns kvar tynger mig och känns dubbelt så mycket som det jag har tappat redan (trots att det faktiskt bara är lite mer än hälften av det jag redan tappat som ska bort). Nu har jag börjat fundera på om det kanske är min spegel som är fet? Skulle det bli bättre om jag slutade se mig i spegeln och istället gladde mig åt att det inte finns något plagg kvar i min garderob som jag inte kommer i, men det finns fortfarande en hel del som är för stort? Kanske kommer kroppen då känna att jag är ganska stolt över den trots allt och bli mer sammarbetsvillig?

Springer mot halvmaran

Igår tog jag mig förbi en ny milstolpe i min löparkarriär, 15km avklarat! För första gången i mitt liv sprang jag mer än 11km, en och en halv mil lyckades jag hålla benen igång och flåset uppe. Nu känns det som att halvmaran i Maj är en möjlighet, vilket är tur, för jag är ju redan anmäld :)

För första eller åtminstone en av väldigt få gånger, var sambon inte helt och hållet positiv till gårdagens infall. "Ska du springa 15km idag? Du har ju aldrig sprungit mer än 11, det är en väldigt stor ökning... Sen gick det ju inte särskilt bra på löpbandet i torsdag heller." Say what?? Om jag säger att jag tänker springa 1,5mil så tänker jag springa 1,5mil! Vem är han att säga till mig vad jag och min kropp kan och inte kan göra?! Efter mitt ilskeutbrott bestämde han sig iaf för att jogga med mig (jag springer allt jag orkar, vilket för honom motsvarar en lätt jogg...) och 15km senare var vi i mål. Jag lyckades även fila ner mitt personbästa på milen med 1 minut. Tyvärr påverkade det helhetsresultatet på 15km sträckan negativt, så den tog strax över 1.38. Det viktigaste igår var trots allt inte tiden, utan att ta mig i mål och det gjorde jag :)

Resten av dagen var det bara mys. Först Harry Potter på bio och sen middag med en kompis i Köpenhamn. Det var en sån där kväll där man sittet och pratar lite och så vips har det gått över 4 timmar?! Trevligt var det iaf.

Idag är kroppen förvånansvärt fri från träningsvärk, det upphör aldrig att imponera på mig hur mycket kroppen faktiskt klarar av. Nej, nu är det dags att ta sig ur soffan och sätta igång söndagen :)

Viljan finns men orken saknas ibland

Igår bestämde vi oss för att köra på löpband inne på gymmet istället för att springa i den kalla, mörka och ganska blöta parken. Jag vet att jag kommer bli tvungen att vänja mig vid löpbandet i fall jag vill kunna forstätta springa i vinter. Men igår var det ingen trevlig upplevelse kan jag säga. Tiden var inställd till 34min och tanken var att jag skulle springa 6km, men det gick inte. Efter 20min höll jag på att gå under och var rädd att jag skulle kräkas rakt ut på löpbandet. Det är en annan nackdel med att överanstränga sig inomhus, det ser så mycket värre ut att kräkas av utmattning på gymmet än om man är ute i naturen...

Det gick ungefär lika "bra" för sambon, så vi kom fram till att det var dags att bege sig hemåt igen. Inte en helt lyckad träningsdag, men jag är ändå nöjd med att vi tog oss till gymmet och gav allt vi orkade. man kan inte ligga på topp alla dagar och 45 min (inkl vägen dit och hem) träning är bättre än att bara ligga i soffan.

Idag är det en vilodag, vi ska se Harry Potter and the Halfblood Prince, som förberedelse inför första delen av sista filmen som vi ska se på bio imorgon. Det kommer bli en riktigt mysig dag imorgon, först dubbelpass på gymmet, PT och sen spinning. Efter det ska vi som sagt se Harry Potter och sen ska jag till Köpenhamn och äta middag med en kompis :)

Livet dansar vidare

Efter min vilo/sammanbrottsdag i tisdag var jag tillbaka i dansstudion igår. Det var sista passet för vår tredje koreografi och det är bara en månad kvar innan vi börjar öva inför showen. Chair strip är galet kul och utmanade, särskilt den nya koreografin sätter min koordinationsförmåga på prov :) Nästa vecka går vi in på fjärde och sista blocket, det ska bli intressant och se om jag kan hänga med när det hela ska sättas ihop till en show :S

Schemat för nästa termin anlände i måndags och jag har beslutat mig för att fortsätta med chair strip och lägga till en klass som heter pussycat dolls (med samma instruktör). Bortsorterat blev Pole Dance, jag ska nog ge det en ny chans när jag är nere på mina 58kg. Så på torsdagar i vår blir det dubbla dansklasser, det är en stor fördel då jag slipper vänta ända till kl 21 på att passet ska börja.

Ikväll är det löpträning som står på schemat. Jag misstänker att de skrivit fel, för det står att man ska springa 6km på 32min denna vecka, men nästa vecka får man 38min på sig... Hmmm, what to do? Jag tror faktiskt att jag ska försöka ta de där 6km på 32 min redan denna vecka. Då är det ju en utmaning. Att klara det på 38min har jag gjort massor av gånger och vad är det för mening med att ta sig upp ur soffan och iväg till gymmet om man bara tänker mesa? Nej, just det!

Med maten går det sådär. Inte så att jag ätit för mycket, men min mage har varit van vid åtminstone 50% flytande föda i flera månader nu. Det resulterade i våldsamt illamående och hulkningar igår kväll innan dansen. Men det känns bättre idag, så jag hoppas att det bara var något tillfälligt. Visst vill jag gå ner i vikt snabbt, men magsjuka är inte välkommet!

Total Härdsmälta

Igår ca 19:30 kom sammanbrottet. Min stackar sambo som blivit hårt drillad att alltid pusha för att få iväg mig ut i spåret eller till gymmet om jag mot förmodan inte skulle vara den som är drivande för att sticka ut, blev ganska chockad när jag rullade ihop mig till en boll under täcket och böjade gråta när han hoppade upp och ner i sina löparkläder och sa att nu fick jag minsann klä på mig så vi kom iväg.

Snabbt ombestämde han sig och tappade istället upp ett varmt bad åt mig och tvättade mitt hår. När jag lugnat mig och förklarat att jag för att motivera mig att komma iväg på löprundan, ställt mig på vågen (som alla som någonsin bantat vet är 19:30 inte bästa tiden för vägning om man brukar väga sig 7 på morgonen). Naturligtvis fick et motsatt effekt, hysteriskt började jag svamla om att jag måste gå ner 2kg töver natten för att hålla mig till min viktminskningsplan. Istället borde jag ju vara glad att inte ha gått upp över helgen, trots möhippa och myskväll.

Min hjärna förstår det, att jag väger nästan 1kg mer på kvällen än på morgonen och att jag binder mer vätska när jag helt plötsligt chockar kroppen med 3 gånger så mycket kolhydrater som jag vanligtvis äter. Men känslomässigt sjunker det inte in. Hysterin bubblar upp till ytan och för mitt inre öga ser jag min kropp svälla upp till elefantproportioner. Att dagen skulle komma när jag bröt ihop var inte helt oväntat, det har hänt för när jag har överansträngt mig, så nu är det dags för plan B.

Sambon började med att begränsa min träning till 3 löppass + 3 andra pass per vecka. Han tycker att om det räcker för folk som tränar på elitnivå borde det räcka för mig. Efter en del förhandlande kom vi överens om att lägga gränsen på totalt 8 pass per vecka, dvs löpningen (träningsschema inför göteborgsvarvet) + 5 (PT, Corepulse, 2x Dans). Simning och Pole Dance får läggas på hyllan, iaf tillfälligt.

Naturdieten får också vila ett tag. Motivationen är fortfarande hög, men efter 5 månader av soppor och shaker med vanlig mat bara som komplenment, orkar jag inte längre. Energin räcker inte till för både träning och mitt humör. Jag valde att göra en livsstilsförändring för att jag mådde dåligt och då ska ju inte förändringen få mig att må lika dåligt. Till slut går det ju ut över dem som står mig närmast och stöttar mig mest och det vill jag inte. Så nu är det riktig mat och 1300 kcal per dag som gäller. Kanske blir det en sväng naturdiet igen efter jul och nyår, men nu är planen satt till 5kg på 7 veckor med riktig mat.

Dag 2.3 - Sista spurten inför jul

Nu är det bara två större fester kvar innan jul. Det ena är min kompis bröllop och det andra är jobbets julfest. Till båda festerna är klänningar redan inhandlade. De går att knäppa och nu har jag tre respektive fyra veckor på mig att även kunna andas i dem. Den senaste tiden har det varit svårt att hålla fokus på viktminskningen. Det har varit resor och fester samt bristande motivation från min sida.

Nu är det slut med det! Jag fick hjälp att hitta min motivation igen och det finns fortfarande tid kvar att gå ner några envisa kilon innan julstöket börjar på allvar. En liten fördel är att jag inte är glad för den julmat som är onyttig, så chansen finns att jag kan klara av julen utan att gå upp och det vore ju underbart.

Nu består maten av 3 chokladshaker på dagen, en smoothie shake med frysta bär i innan träning och en varm soppa till kvällsmat. Inte världens roligaste diet, men när jag håller den och bara har ett vanligt mål mat per vecka, går jag ner 1,5kg/vecka och då känns det att det är värt att ha lite tråkigt under tiden.

Träningen flyter på som vanligt och veckan startade med ett satscorepulse pass igår. Idag blir det Pole Dance eller löpning. Jag börjar träna inför halvmaran denna vecka, känns lite spännande. Det längsta jag har sprungit hitills är 11km, så jag behöver nästan dubbla distansen för att fixa Götebprgsvarvet i maj och då har jag inte börjat fundera på hur jag ska klara av backarna än...

Dag 1.3 - Myshelg, möhippa + årets första glögg

Helgen har varit underbar. I fredags var jag hemma hos min pappa på kvällen och förberedde lördagens brunch för bästa vännens möhippa. Hon hade envist hävdat att hon inte ville ha någon möhippa och inte tänkte deltaga om vi fixade en mot hennes vilja. Givetvis var det inget vi tog fasta på, men vi satsade på en lugnare myspysdag och inte på att skämma ut henne eller tvinga henne att festa järnet, vilket var det hon egentligen ville undvika.

Lördagen blev lyckad, efter att vi överaskat henne med brunch och chokladprovning hemma hos henne, drog vi iväg på en styling med Personal Shopper på MQ. Där fick hon välja den outfit som hon gillade mest och så fick hon den i present. På eftermiddagen var vi på SPA där hon fick massage och sen drack vi vin och åt ost med kex och frukt i bubbelpoolen. Poolen var utomhus med en bastu precis brevid, så det var jättemysigt att sitta därute och prata i solnedgången. Kvällen avslutades med middag och ett par drinkar på stan.

Igår var det sats afro på morgonen och sen spenderarde jag dagen med kompisar. På kvällen blev det nybakade pepparkakor och glögg med sambon. Vi tog ut adventsmyset lite i förskott :)

22.2 - Att falla för frestelser...

Hela dagen idag har jag varit sugen på smörgåsar. En för mig ganska ovanlig craving, som jag gissar hör ihop med mitt annars väldigt låga intag av kolhydrater. De flesta vet ju att det enklaste sättet att komma över en frestelse är att falla för den, så jag gjorde just det... Jag åt två tunna skivor bröd tillsammans med en skiva ost och en frukt till frukost och åt en likadan lunch.

Det som var anorlunda nu, mot hur det hade varit för ett år sen, var att jag började med att kolla i min matdagbok hur mycket jag kunde tillåta mig att äta och sen höll jag mig till det. Det är ju inte så mycket näring i mackorna och mättnaden är kortvarig om man bara äter två små, därför la jag till en frukt. Jag inser att närningsmässigt blir dagen skev och jag kommer dricka en shake till middag för att kompensera. Ändå är jag stolt över att inte ha tappat kontrollen när jag blev sugen på något.

I framtiden är det ju det som är nyckeln till att behålla min nya vikt. Förmågan att hålla mig inom ramarna och hitta sätt att lösa oväntade tillfällen, allt från plötsliga och akuta sug efter Ben & Jerry's glass till mer planerade tillställningar som fester och semester.

Nu känner jag att jag kommit ett steg närmre det målet. Vet inte om jag fortfarande kommer känna så vid nästa vägning. Men jag vet iaf att jag höll mig inom ramen för mitt kaloriintag och föll för frestelsen på ett kontrollerat sätt :)

Dag 21.2 - Nu är jag taggad!

Idag klockan 06:45 lyckades jag med något som jag strävat efter sedan i mars. Jag hade då avklarat 5km på 29 min blankt! För mig är det stort, en milstolpe som jag haft svårt att se mig själv uppnå. När jag skadade foten innan tjejmilen lades löpträningen på is och efter att milen var avklarad började jag dansa och då blev löpningen nedprioriterad.
Nu kommer det bli mer löpning på schemat igen. Det ger mer än dansen om man räknar på kondition och enregiåtgång samt att jag tycker att det är roligare med löpning än pole dance. Så är det just nu iaf, jag tror att jag kommer testa Pole dance igen när jag väger mindre, för att det blir enklare att jobba med min egna kroppsvikt då. Chair stripen kommer jag att fortsätta med som vanligt, den är på onsdag kl 21 och den klassen är fortfarande den jag tycker bäst om.

Nya träningschemat kommer bli:
Måndag: satscorepulse (puls- och styrketräning på ledad stepbräda)

Tisdag: Dans

Onsdag: Löpning/crosstrainer + Dans

Torsdag: Vila

Fredag: Löpning

Lördag: PT + spinning

Söndag: Afro + löpning

Det hade varit bra att få med simning en gång per vecka och så är jag rätt sugen på att testa Tabata... Är det någon som har ett par extra veckodagar över, så är vill jag gärna ha dem!

Dag 20.2 - Trött, tröttare, tröttast

Tro det eller ej, men jag lyckades släpa mig själv till gymmet för min satscorepulseklass igår. När jag kom hem från jobbet var jag verkligen dödstrött och hade ungefär 5 min på mig att byta om och sticka till gymmet. På bussen hela vägen hem var jag säker på att jag skulle stanna hemma, men väl hemma kände jag att jag inte hade något att vinna på att krypa upp i soffan utan att gå till gymmet, lika bra att göra det efteråt. Allt enlighet mitt motto - JUST DO IT!

Jag är nöjd att jag lyckades ta mig dit och gav allt jag hade att ge i 55 min. Sen somnade jag i soffan :) En extra timme i soffan var lockande efter en lång helg och en trög start på veckan, men att komma iväg till veckans första träningspass gav mig mer än det hade gjort att slappa. Ikväll är det dags för Pole Dance, för första gången på ett par veckor, det känns lite nervöst.

Med maten går det sådär. Jag jobbar på att gradivs gå tillbaka till fler och fler shaker och mindre ersättning i form av sallad och viktväktarrätter. Helst av allt skulle jag vilja göra som kattungen på bilden just nu. Men lyckligtvis har det inte gått så illa än, jag håller mig inom kaloriramen och sköter min träning och sen kan jag ju bara ha tålamod och lite på att vikten kommer gå neråt förr eller senare (helst förr!!).

Dag 19.2 - Focus on success

Hemma igen efter en helg med kollegorna i Hamburg. Jag har bestämt mig för att göra något som för mig är väldigt ovanligt, nämligen att fokusera på det som jag gjorde bra under helgen istället för det som inte riktigt gick som planerat. Så det som var bra med helgen var:

• Gick upp tidigt och joggade både lördag och söndag.


• Drack totalt bara två glas vin och en drink på hela helgen trots att vi gick ut och festade både fredag och lördag.


• Tog ingen dessert när vi var på restaurang, trots att jag älskar tiramisu.


• Promenerade hela lördagen och valde bagel till frukost framför croissant och wienerbröd som de andra tog på bageriet.


• Köpte kläder till min nya garderob i strl 38(!) och de passade alldeles utmärkt och var billigare än om jag köpt samma grejer i Sverige.

Således gjorde jag flera bra val i helgen och borde vara nöjd med det. Så nu är jag nöjd med det... Tänker inte hänga upp mig på det som gick mindre bra (åt chips, lunch blev inte naturdietshake som planerat, drack 2 glas vin istället för 1, överskred min shoppingbudget och åt hamburgare och lite godis när jag kom hem på söndagen). Det finns ju alltid saker att förbättra och det får jag fortsätta jobba på till nästa gång det är dags att åka iväg!

Dag 18.2 - Weekendtrip till Hamburg.

I eftermiddag bär det av på en resa till Hamburg. Vi är 14 st som ska åka från jobbet, det ska nli ritkigt kul. Lite nervös är jag kanske eftersom jag är den enda som inte planerat in att festa järnet där nere. När man inte dricker till varadgs och bara ett glas vin eller en drink när det är fest, så är det inte en bra idé att dricka öl i kapp med kollegorna... Man blir så kräksig då, som hon säger i "Vem är rädd för Virginia Wolf" :)

Men Hamburg är ju så mycket mer än öl! Vi ska shoppa, åka på en båtresa, titta på historisk arkitektur och jag ska ut och springa vid vattnet på morgonen (hur många jag för med mig på denna runda verkar vara beroende av tidigare dagards drickande). Imorgon kväll blir det middag på en italiensk restaurang och på söndag blir det ev brunch. Utöver det har jag planerat att hålla mig till mina Ready-to-Drink shaker som jag packat ner. Det blir lite friare tyglar än vanligt, men ändå inom ramarna för vad jag kan tillåta mig och ändå gå ner i vikt. Dessutom lägger jag mycket hellre pengar på shopping än mat!

Nu ska jag jobba lite så att vi kan sticka i tid. Hoppas på att kunna annosera några trevliga shoppingfynd i nästa blogg.

Kram o trevlig helg!

Dag 16.2 - Nu hittar jag tillbaka!

Wow, vilken underbar respons jag fick på gårdagens inlägg. Genast fick jag tips och uppmuntrande ord. Alla delade generöst med sig av energi och motivation till mig som har haft lite ont om den varan ett tag.
Av Linnea fick jag tipset att visualisera mitt mål. Det var något jag gjorde mycket i början. Jag hade redan köpt en klänning och ville vara fin i den som toastmaster på min systers bröllop. Dagen innan bröllopet fick min moster faktiskt sy in kläningen lite, då hade den (som suttit som ett korvskinn) blivit alldeles lös runt midjan! Mitt nya mål skulle vara att komma i Karen Millen klänningarna till nästa bröllop och nyår, det gjorde jag på bara ett par veckor... så ett tag nu har jag inte haft något konkret att jobba mot.Därför satte jag mig ner med papper och penna, när det ska göras en "Elenalista" så är det fortfarande papper och penna som gäller även om jag använder datorn mycket annars. Och så gjorde jag en lista över alla kläder som jag vill ha och kommer behöva köpa när jag nått min målvikt.

Listan är en hel A4-sida lång och innehåller allt jag kunde komma på, från en snygg välskräddad kostym till nya underkläder. Redan nu kan jag föreställa mig hur kläderna kommer kännas, se ut och passa när jag har nått min målvikt. Innan jag började min viktminskning hatade jag att handla kläder. I mellandagarna för två år sedan kommer jag ihåg att jag stod på gatan utanför en butik i stan och grät för att jag inte kunde hitta en klänning som satt fint till nyårsafton. ALDRIG vill jag uppleva det igen!

Att få höra att det är många som tycker jag varit duktig som kommit så långt redan nu är också väldigt peppande. Själv tenderar jag att vara lite hård mot mig själv ibland och ser därför bara vägen framför mig, inte det som jag redan lagt bakom mig. Så jag följde ett annat råd jag fick och satte mig ner och funderade på vad jag uppnått hitills:

• Gått ner 20% av min ursprungsvikt


• Gått från BMI fetma till övervikt och tangerar nu normalvikt


• Minskat 2 klädstorlekar* Börjat träna regelbundet och skaffat en bra kondition


• Kan ha skor och stövlar som länge varit för smala, igen.


• Blivit av med 5cm dubbelhaka!


• Minskat midjemåttet med 18cm


• Minskat höftmåttet med 15cm


• Avklarat 60% av min totala viktminskning

Jämför nu det med listan på vad jag har kvar att göra:

• Gå ner ytterligare 13% av min ursprungsvikt


• Bli normalviktig med en liten mariginal (BMI 22)


• Minska 1 klädstorlek* Minska 5cm runt midjan


• Minska 5cm runt höfterna* Fixa de sista 11,8kg vilket bara utgör 30% avd den totala viktminskningen
  

Helt plötsligt känns målgången väldigt nära!

Slutligen fick jag ett värdefullt tips av Markus, min alltid lika stöttande sambo. Han gick själv ner med hjälp av cambridgekuren för 2 år sedan, men avslutade kuren några kilo innan han gick i mål. Det tog honom mer än dubbelt så lång tid att gå ner de sista kilona, jämfört med resultatet han fick på sopporna och han sa att han önskade att han själv orkat hålla ut till han var helt färdig.

Nu känner jag mig otroligt peppad! Runt omkring mig har jag allt stöd jag behöver och det enda jag måste göra är att ta våga ta mig i mål, eller som bilden illusterar - till toppen av pyramiden. Under mig har jag ju all support och stöd jag behöver. Tack för att ni finns här med mig på vägen!

Dag 15.2 - Var tog min motivation vägen?

Sedan i juni har min motivation varit hög. Jag har tränat och levt på shaker och varit glad för att jag äntligen fick resultat på vågen. Nu har något hänt och det tog längre tid än vad jag trodde det skulle göra, men nu börjar motivationen tryta. Inte gällande träningen, jag hade gärna tränat ännu mer än jag gör, men det sliter för mycket på kroppen och blir då kontraproduktivt.
Maten går det sämre med. Jag har nu kört en vecka på kombination av viktväktarnas frysmat och det går ok, men det är tråkigt. Innan var det enklare att forsätta med shakerna, för att precis som jag sagt hela tiden är det tråkigt att gå på shaker, men det är MYCKET tråkigare att vara fet. Nu är jag ju inte direkt fet längre, knappt 3 kilos övervikt har jag kvar och sen handlar det bara om att gå ner till en vikt jag trivs med.
Hade jag varit nöjd med att bara nå normalvikt och BMI 25, så kunde jag ju köra hårt två veckor till och sedan satsa på att hålla den vikten (resten av livet!). Tyvärr är jag inte nöjd med det. Jag har nästan 12kg kvar att gå ner och för att göra det behöver jag min motivation!
Finns det någon därute som kan hjälpa mig att hitta den igen? Tips mottages tacksamt!

Dag 14.2 - Hoppsan, nu får jag dra in tyglarna!

I helgen har jag mest varit hemma och vilat. Det blev mina 3 träningspass (strök 2) och annars soffan för mig. Maten som gick bra innan i veckan, dvs viktväktar mat till middag och annars shake, gick helt överstyr! Som tur är klarar magen inte av att äta allt det som jag blev sugen på, så kalorinivårna höll sig ändå förvånansvärt lågt (under 1700kcal utan att räkna in motionen). Nu när det är vardag igen och jag känner mig lite piggare ska jag satsa på att åtminstonne tappa något hekto till onsdag. Dags att gå tillbaka till shaker och Viktväktarmat, annars blir jag ju aldrig färdig! :)

Dag 9.2 - Plötsligt händer Det!

Har jag äntligen vunnit på triss? Nej, och det hade varit jättekonstigt om jag hade gjort det eftersom jag aldrig köper lotter :) Men något som känns ungefär lika stort och roligt som en trissvinst (av det mindre slaget) är att jag idag fick veckoresultatet på -1,8kg! Det i sig är stort och underbart, det har ju gått lite trögt i ett par veckor nu. Men det som är störst och bäst för dagen är att jag nu väger... 60-nånting!!! 69,8kg för att vara exakt. Det har jag inte gjort på nästan 4 år.

Att leva på Naturdiet och frysta viktväktarrätter är inte alltid det roligaste, men sådana här dagar gör att det är värt det. Många milstolpar ligger nu inom räckhåll och ett par har passerats. BMI ligger nu på 26, bara en punkt kvar till normalvikt! Jag har minskat mer än 20% av den vikt jag startade med. Om 3hg har jag gått ner 18kg och får då min 6:e stjärna och 18kg är ju så underbart nära 20...

Som ni säkert förstått vid det här laget så är jag glad, överlycklig idag! Ikväll firar jag med en dansklass (tar bussen dit och hem) och startar den nya veckan otroligt peppad och motiverad. Nu kör vi!

Dag 8.2 - Slim fit blev snug fit

Jag gav mig själv 7 veckor att gå ner de kilo som krävdes för att komma i Karen Millen klänningarna. Det behövdes... 2! Yes mina vänner, båda klänningarna kan nu zippas upp, utan hjälp kan tilläggas :)

Att jag fortfarande har fem veckor kvar till den första ska användas är dock en bra sak, för de satt ganska tajt. Dagens bildval bör ge en känsla av vad jag menar... Men nu är jag ännu mer övertygad om att det kommer gå att ha dem innan året är slut och det känns riktigt bra!

Något som däremot inte känns bra är att jag sitter här inne och bloggar istället för att cykla ner till dansstudion. Inte för att jag är lat, utan för att jag för första gången i mitt liv, faktiskt är rädd att gå ut i min egen stad. Jag kommer köra en träningsdvd istället, men det är inte okej att behöva hålla sig inomhus efter mörkrets inbrott för att man är rädd att bli skjuten! Argumentet att jag inte borde låta en galning hindra mig från att göra det jag tycker är roligt finns ju såklart, men hur tungt väger det om något faktiskt händer? Hur jag än resonerar med mig själv är de efter de senaste veckornas upptappning av skottlossnigarna helt enkelt inte klokt att ge sig ut själv. Imorgon är det mitt favoritpass på samma ställe, men då hinner jag ta bussen dit eftersom det börjar så sent.

Dags och se var jag gjort av wii fitbrädan!

I helgen var jag på biblioteket och lånade böcker för första gången på mycket länge. Det är helt underbart att gå runt och välja bland de olika titlarna och förundras över hur otroligt mycket böcker det finns! Och dessutom kan man låna dem, utan att behöva betala en krona, vilken service. Vanligtvis köper jag mina böcker i bulk, minst fyra åt gången. Men i helgen var det fackböcker jag var ute efter och då är biblioteket oslagbart. När jag först sökte på de titlar jag kunde tänka mig fick jag väldigt många träffar och tack vare att jag kan låna dem, kan jag även läsa igenom de flesta och sen köpa ett par av dem som kommer vara av värde även i framtiden.

I övrigt var helgen lugn, det blev tre träningspass och det första spinningpasset på länge. Jättehärligt, men lite jobbigt också :) Nu väntar ännu en stressig vecka på jobbet. Det är sådana dagar nu då jag tittar på klockan och undrar hur det redan kan vara lunch, klockan var ju kvart över nio alldeles nyss!

Nu ska jag läsa lite mer i mina låneböcker!

Dag 4.2 - Nyckeln till framgång

Nu har jag återigen överlevt dag 3, allmänt accepterad som alla lågkaloridieters värsta dag. Det här var nog den lättaste gången hitills, jag visste ju vad som komma skulle så jag var mentalt förberedd :)
Linda, min PT och dietist säger att det är bäst om man kan tugga något varje dag och jag har därför hitills ersatt en av shakerna med en målitdsbar. Och så har jag valt olika soppor med lite tuggmotstånd på kvällen ibland. men när jag igår stod i butiken för att kolla vad de hade för urval av soppor kom jag på att det är bara är obetydligt fler kalorier i en hel viktväktar måltid jämfört med en måltidsbar! Jag kan alltså drick shaker på dagen och äta viktväktarmat till middag utan att gå över 900kcal, fantastiskt.

För mig är nyckeln till framgång att hitta lösningar som jag kan leva med under en längre tid. Det låter kanske konstigt när det kommer från någon som lever på naturdiet shaker, men jag har ju gjort det i ganska många månader nu och det funkar, för mig. Om jag nu kan kombinera det med frysta färdigrätter från viktväktarna, de dagar jag har tid att sitta ner och äta något till middag, så vore det underbart. Det kommer även att göra den framtida övergången till vanlig mat, lite enklare.

Nu hägrar helgen och det känns jätteskönt. Det blir mycket träning som alltid, men också en del välbehövd vila. Jag känner mig supertaggad nu och hoppas på att få behålla den här motivationen ända in i mål!

Dag 3.2 - Det gör ont att dansa...

- "Ni ser jättecoola ut och det kommer bli riktigt snyggt det här. Men ni måste våga ta ut rörelsen och jag vet att det kan kännas konstigt eller gör ont ibland. Men det gör ont att dansa, så är det bara."
Med den meningen avslutade vår danslärare gårdagens klass och jag fick en sån där aha-upplevelse som man ibland får när man kommer på något som man egentligen vetat länge men placerar det i en annan kontext. I det här fallet gällde det att jag alltid vetat att det gör ont att dansa. Men på ett abstrakt sätt, typ att det måste göra ont att lära sig balett. Jag har dock aldrig funderat över att all annan dans också gör ont, inte bara när man lär sig, men också när man kan det och visar upp slutprodukten. Det ser liksom så enkelt och vackert ut när andra gör det, att det inte fallit mig in att det gör ont för dem att böja och bända sina kroppar, precis som det gör för mig.
Varför är det relevant? Jo för att det alltid är enklare för mig att klara av något om jag har rimliga förväntningar på det. Jag förväntade mig att det skulle vara svårt att gå på shakerna och har därför tyckt att det gått enklare än förväntat. Nu känner jag att jag är redo att ge Pole Dance en andra chans för att jag har andra förväntningar på det, kanske hjälper det...

Dag 2.2 - Veckans invägning

Hur jag lyckades vet jag inte riktigt, men trots söndagsmys och en trevlig middag med vin i måndags, gick jag ner denna vecka. Ett ganska trevligt -0,7kg, som jag inte kan vara annat än nöjd med. Återigen kan jag nästan skönja den där sexan som första siffra på vågen. Nu är det ju 100% shaker jag kör, så kanske får jag se den nästa vecka? Men av erfarenhet vet jag att 1,7kg (som det skulle krävas för att väga 69-nånting) är ett tufft mål även när jag går på naturdiet fullt ut. Skulle det inte lyckas vet jag iaf att det bara är två veckor kvar till det händer och den tanken gör mig glad inombords.
Motivationen är på topp som ni ser och jag lyckades till och med dra ut kroppen på en kort joggingrunda imorse. 3,2km inklusive uppvärmning, plus 2 minuter hopprep blev det. Jag har bestämt mig för att flytta min fokus lite från träning och tillbaka till viktminskningen. Det blir fortfarande minst 6 pass per vecka, men jag kommer inte att tvinga mig själv att gå på det som jag inte tycker är roligt. Känner jag mer för löpning än dans en dag, så blir det löpning och tvärtom!
Ikväll är det dags för veckans favoritpass, Chair Strip. Imorgon ska jag försöka dra ut kroppen på en morgonrunda igen, det är härligt att se världen vakna tidigt på morgonen :)

Dag 1.2 - Bara 12 veckor till min födelsedag!

Aaagh?! Var tar tiden vägen?! Jag satt med mitt nya shakeschema och planerade vilka dagar jag skulle äta något annat än naturdiet och kom då fram till att det faktiskt bara är 12 veckor kvar till min födelsedag i januari. How can it be, jag fyllde ju år nyss?! Som tur var hade jag ju redan lagt i en ny och högre växel för att komma i klänningen som jag vill ha på min kompis bröllop. Det hade varit underbart att fira min 29:e födelsedag som målviktig.
Ju mer jag tänkte på det desto bättre lät det. Att vara under 60kg den 5:e januari, det är inte bara något jag önskar, nej, det är något jag VILL. Och då är det ju helt plötsligt möjligt, för om jag vill det, då kommer jag jobba aktivt mot det målet. Komma ihåg varför det är mer värt än en lyxig middag, ett glas vin eller den där lilla godispåsen. För de sakerna som jag precis nämt, de går att inkludera dem i min diet en dag i veckan och ändå gå ner. Men de är också skillnaden mellan att gå ner 1-1,5kg/vecka och att gå ner 2-5hg.
Jag har gjort ett likadant schema nu som jag gjorde när jag började med naturdiet i juni. Schemat är över 12 veckor och jag har planerat in de dagar som jag vet att det blir fest, resor, middagar eller liknande. Nästa steg är att planera in vad jag kommer äta de olika gångerna. Vissa tillställningar funkar det att bara köra shake och mineralvatten, man är där för att mingla och maten och snacksen i sig är inte viktiga. Men andra tillfällen, som kompisens bröllop och Julafton, de är dagar då jag planerar in att äta något. På bröllopet kör jag shaker på dagen och äter sendan maten inkl ett glas vin på kvällen. Julafton är det fridag hela dagen :)
Jag brukar mobba min sambo för att han är så fascinerad av excel, han älskar att göra långa komplicerade formler och hämta info från olika sheets för att sedan spotta ut den i ett nytt sheet... Utomordentligt tråkigt tycker jag. Men jag kan förstå känslan, för jag är likadan när det kommer till listor och planering. Varje gång jag står inför ett nytt val eller utmaning, så gör jag listor, för-/emot-, check- och planeringslistor. När listan är färdig, då är även planen på plats, den finns där framför mig på skrivbordet. Från den punkten är verkställandet ganska enkelt.
Den här planen blev lite förskjuten, jag skulle ju haft en nystart redan för två veckor sedan. Men sen kom det några middagar och lite annat som jag inte planerat för ivägen och jag fick skjuta på shakerna fram till idag. Det hände just för att jag inte haft tid att sätta mig ner med min planeringskalender och skaffa mig en översikt. Nu när planen är på plats gör det inget att det finns något hinder ivägen nästan varje vecka fram till Jul, för nu har jag koll på läget och redan innan jag kommer dit, har jag bestämt hur jag ska agera.

Välkomna tillbaka skinny jeans!

Imorse hände det, det som inte har hänt på 4,5 år, jag kunde knäppa knapparna och dra upp dragkjedjan på mina smalaste jeans! Det är drömjeansen som har legat längst in i garderoben och hånat mig. Drömmen är inte byxorna i sig, för de är ett par svarta manchester jeans som jag och mina systrar köpte när jag var 17 eller 18 och bodde hemma. Men att kunna ha dem igen har länge varit ett mål, ett kvitto på att jag lyckats. Och nu går de att knäppa igen!

Jag bör här tillägga att om jag önskade gå ut i sagda jeans, måste hitta någon form av tunika för att dölja den inte alltför attraktiva "muffin-top" som skapas ovanför linningen. Alltså är jag inte redo att ha dem ute än, precis som med klänningarna jag skrev om i förra inlägget kommer skinny jeansen se mycket bättre ut om 5kg. Men när jag provade dem i Juni samma vecka som min första invägning, gick de halvvägs upp på låret. Att inte bara kunna dra upp dem, men även kunna knäppa dem, känns ganska underbart. Som en liten seger på vägen mot det stora målet!

Slim fit - nu är det bråttom

I onsdags kom de med posten. Mina två Karen Millen klänningar som jag köpt på Tradera. De passar, nästan... Jag skulle gissa att jag behöver gå ner ca 5kg för att kunna dra upp dragkedjan helt och hållet, just nu saknas det en glipa på några centimeter längst upp. Planen är att ha en av dem på min kompis bröllop den 4 December. Det ger mig 7 veckor att gå ner 5kg, borde vara fullt möjligt.

Först blev jag lite ledsen att klänningarna inte passade, men sen blev jag glad att jag nu faktiskt har ett konkret mål att jobba mot igen. Om 3 veckor provar jag klänningarna igen för att ha en halvvägs check. Att gå ner 5kg innan jul innebär också att jag då inte längre skulle vara överviktig och det känns helt underbart! Att få börja 2011 som normalviktig, hur coolt är inte det?!

Idag har jag tränat med Linda, min PT och sen var det meningen att jag skulle sticka iväg på crawlkurs. Men jag tycker verkligen inte att det är en särskilt rolig kurs, så det blir löpning med sambon istället. Det är också något jag bestäm mig för, att inte tvinga mig själv att göra allt som är uppbokat bara för att det var planerat. Jag kommer inte orka träna mer än åtta pass i veckan och då är den bästa lösningen att satsa på det som känns roligast just den dagen. För den bästa träningen är inte bara den som blir av, utan också den där man har roligt under tiden.