- "Ni ser jättecoola ut och det kommer bli riktigt snyggt det här. Men ni måste våga ta ut rörelsen och jag vet att det kan kännas konstigt eller gör ont ibland. Men det gör ont att dansa, så är det bara."Med den meningen avslutade vår danslärare gårdagens klass och jag fick en sån där aha-upplevelse som man ibland får när man kommer på något som man egentligen vetat länge men placerar det i en annan kontext. I det här fallet gällde det att jag alltid vetat att det gör ont att dansa. Men på ett abstrakt sätt, typ att det måste göra ont att lära sig balett. Jag har dock aldrig funderat över att all annan dans också gör ont, inte bara när man lär sig, men också när man kan det och visar upp slutprodukten. Det ser liksom så enkelt och vackert ut när andra gör det, att det inte fallit mig in att det gör ont för dem att böja och bända sina kroppar, precis som det gör för mig.
Varför är det relevant? Jo för att det alltid är enklare för mig att klara av något om jag har rimliga förväntningar på det. Jag förväntade mig att det skulle vara svårt att gå på shakerna och har därför tyckt att det gått enklare än förväntat. Nu känner jag att jag är redo att ge Pole Dance en andra chans för att jag har andra förväntningar på det, kanske hjälper det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar