Nobbad av Alli, ganska snopet...

Igår kickade jag igång träningsveckan med finalpasset av satscorepulsen. Både instruktör och deltagare var jättetaggade (vi var ca 10st som trotsat snön och tagit oss dit). Vi körde järnet ur koreografin och oss själva, för sista gången. Nästa vecka blir det nya steg och ny musik, ska bli kul :)

På väg hem från passet skulle vi handla mat och tog genvägen geom apoteket. Där gick vi förbi hyllan med Alli, och jag har varit sugen på att testa om det funkar, trots att jag vet att det inte finns någon forskning som stöder Allis påstående om att man "kan öka sin viktminskning med 50%". Jag menar om det funkar så är det ju verkligen värt det! Så jag står där och tittar på paketet, tar ner det från hyllan, väger det i handen. Läser texten som jag har läst förr och sen ser jag en text som jag inte lagt märke till förr... En tabell som anger vad du ska väga för att få använda Alli. Döm min förvåning när jag väger 6kg mindre än minimigränsen. Va?? Under tiden som jag har gått och funderat på om det kan vara värt ett försök och tänkt att kanske när viktminskningen saktar av och det har den ju gjort nu, så då kunde det ju vara dags att se vad som händer... under den tiden har jag tappat så mycket vikt att jag inte längre får testa! Sambon log åt min förolämpade min och tyckte att jag skulle vara glad och inse att jag är smalare än jag tror, men jag var så förvånad och samtidigt kände jag mig nobbad. Visst är det märkligt?!

Naturdiet har dock inga restriktioner så länge man inte är underviktig och det är väldigt många kilo kvar innan jag ens kommer i närheten av det :) Så nu kör jag ett par dagar på shaker. Allt för att försäkra att jag inte exploderar ut ur min klänning på lördag! Fyra och en halv dag blir det 100% och efter det kör jag så långt jag orkar, inga krav och inga måsten. Blir jag för hungrig kompletterar jag med sallad och kycklingfilé eller något annat proteinrikt.

Lagom är bäst, men hur hittar man dit?

I fredags skickade jag ut en fråga i etern om hur mycket och när man ska unna sig något extra, om man nu ska unna sig något extra alls, under tiden man försöker gå ner i vikt? Jag fick flera olika svar och reflektioner, alla kom till ungefär samma slutsats som jag gjort själv. Det är svårt att nå bra resultat på vågen om man unnar sig extra godsaker på helgen, men det är väldigt svårt att hålla dieten alls om man inte har dagar då man får det där lilla extra... Problemet för oss som har något kilo för mycket, är ju faktiskt att vi visst kan äta kakan och ha den kvar, i evigheters evighet amen! Som nämnts i tidigare inlägg så har jag ätit kakor för 5 år sedan som fortfarande sitter kvar någonstans runt höfterna och trivs...

Lösningen för mig kommer bli inplanerade "festdagar" så som min kompis bröllop på lördag, Elton John konsert med svärmor och svägerska veckan efter, julafton och nyårsafton. Det var så jag gjorde det i somras och det var då min viktminskning gick som bäst. Att hitta en jämviktsnivå där det blir lagom av det goda är inte helt lätt. Jag tror att det blir enkalre om man samtidigt planerar för hur och vad man ska äta och inte bara på när. På sista tiden har jag varit dålig på det och det har lett till situationer där jag ätit något onyttigt för att jag inte varit förutseende nog att ha mig ett bättre alternativ.

Inatt vaknade i vargtimmen av att jag drömde att jag gick upp i vikt varje gång jag ställde mig på vågen. Hjärtat slog hårt i bröstet och tankarna var (som de alltid är om jag vaknar kl 3 på morgonen) fast i en stressad loop, vanligtvis händer det när jag har för mycket att göra på jobbet eller om jag har en stor tillställning att planera. Nu var tankarna fast i övertygelsen att jag kommer misslyckas med viktminskningen: "jag klarar det aldrig, helgen var en katastrof och nu kommer jag att gå upp allt igen". När jag vaknade på morgonen hade jag dock lite bättre perspektiv på saker och ting. Det var då jag bestämde mig för att planera in mina "festdagar" och se till att alltid ha ett eget alternativ med mig i väskan när det är dags för helgernas alla "glöggfikor".

Dagens bild valdes av min käre sambo. Han tyckte att den skulle vara perfekt till min blogg. Jag tyckte det var supergulligt, för jag hade aldrig valt den till mig själv, min våg och jag har inte direkt en kärleksfull relation. Jag skriker "piss off" åt den och den svarar "get off me you fat cow" åt mig. Men min sambo, han tycker att vågen borde tala om för mig att jag är vacker oavsett om det var ett kilo upp eller ner den här veckan. Nu väger ju jag mig på onsadagar, så vi får se om vågen fattat galoppen till dess, då kanske det blir repeat på dagens bild :)

Fredagsgodis, lördagsgodis eller inget godis?

Jag har funderat fram och tillbaka på frågan i rubriken, som egentligen inte gäller godis i sig, utan snarare så kallade "ätardagar". Är det bra eller dåligt att ha en dag då man får äta det som inte är tillåtet i den vanliga dieten? Jag vet att det är många som har en fri dag i veckan eller "fria" helger, men funkar det egentligen?

Fördelen är ju att det blir enklare att hålla sig till en strikt diet om man vet att man får unna sig lite godsaker en dag i veckan. Nackdelen är att en dag lätt blir två och två dagar lätt blir tre och om man unnar sig lite extra, fredag, lördag och söndag... ja, det är ju faktiskt halva veckan!

Sen är det där med att välja lördag, för de flesta är lördag det naturliga valet. Men grejen är att fredag alltid betyder extra godsaker på jobbet, kaka efter lunch, godis på eftermiddagen och vin/öl på kontoret innan hemgång och det är jättetråkigt att sitta brevid och säga nej tack hela tiden, varje vecka. Så för mig hade det passat bättre med fria fredagar... om man nu ska ha någon "fridag" alls.

Hur gör ni och vad tycker ni, ska man ha en dag i veckan då man unnar sig det där lilla extra?

Lite bättre dag för dag...

Jag läste ett blogginlägg hos en tjej som jag har följt sedan jag började blogga själv. Vi gick då båda på shakes/soppor och har liknande utgångsläge och resultat (för er som läser min blogg på VK så är det Linnea). I förra veckan skrev hon något som fick mig att tänka efter samtidigt som det gjorde mig glad och hoppfull. "Idag är jag smalare än jag var igår, om jag håller mig till min diet och träning idag, är jag imorgon lite smalare och lättare än jag är idag." Ungefär så skrev hon och det är ju naturligtvis självklart, men ändå en väldigt tröstande tanke när man har mycket kvar att bli av med. För varje dag som jag gör det bra kommer jag ett steg närmare mitt mål.

Igår var en bra dag, jag skötte min diet bra och kom iväg till träningen trots att det kändes som midnatt när jag cylkade dit 20:30 och ännu värre när jag ramlade på vägen hem 22:30.

Jag skulle egentligen inte ha cyklat i det väder som rådde igår, men det går fortare än att ta bussen och jag vistte att jag inte hade kommit iväg annars. På vägen dit var jag superförsiktig och navigerade varsamt på cykelbanorna som var fyllda av snö som smält och sen frusit på till obehaglia isvallar. Men på vägen hem cyklade jag på gatan en bit, kollade över axeln för en vänstersväng och plötsligt försvann cykeln under mig! Samtidigt känner jag hur kroppen reagerar av sig själv, magmusklerna drar ihop sig, ryggen rundas och jag, som borde ramlat platt på marken och slagit mitt icke-hjälmbeklädda huvud i gatan, landar på höften och bara lite på ländryggen. Lyckligtvis så är det där alla de där godsakerna som "spent a second on the lips and a lifetime on the hips" bor, så även om fallet gjorde riktigt ont, så blev jag inte skadad. Försiktigt tog jag upp cykeln och skakar kroppen lite samtidigt som jag tänker för mig själv "walk it off". Men sen gick jag och ledde cykeln brevid mig till jag kom fram till cykelbanan som var plogad och fri från is och snö. Det är helt klart dags att inse att jag inte alls är för cool för att ha hjälm!

Dags för invägning i fettfabriken

Veckans resultat blev -0,8kg. Helt enligt planen att tappa 5kg på 7 veckor, så jag är nöjd. Det är fortfarande 0,5kg kvar till jag är under 70kg igen, men den här gången kommer jag gå under 70-sträcket och stanna där! Jag vill passa på att återigen tacka för allt pepp och stöd jag får, det känns verkligen underbart att ha så många som hejar på mig och hjälper till med motivationen när den tryter.

Just nu känns det bra, maten funkar relativt bra men jag behöver finna en balans mellan frukost och middag. Trots att jag äter färre kalorier än planen rekommenderar till frukost blir jag väldigt mätt och är fortfarande mätt när det är dags för lunch (vi har lunch under begränsad tid på jobbet, så jag måste i princip äta då) och sen blir jag alltför hungrig på kvällen och då har jag inte tillräckligt med kalorier kvar för att jag ska bli mätt. Så nu ska jag försöka hitta en lite lättare frukost så att jag kan äta mer på kvällen när jag behöver det.

Träningen går fortsatt bra, i måndags förundrades jag över att jag stod på gymmet och tiggde platschefen om att släppa in mig på det överfulla satscorepulse passet trots att jag inte bokat och biljetterna var slut. Hade det varit för ett år sedan hade jag gladeligen gått hem för att se en film istället, samtidigt som jag klappat mig själv på axeln och berömt mig för att jag kom iväg... Det är ju nästan samma sak som att träna eller? Som det var nu, fick jag plats och det var trångt (stod ungefär en meter från spegelväggen framför mig) men jätteroligt! Ikväll är det dags för ny koreografi på dansen och om tre veckor börjar reptitionerna inför finalshowen, då är det upp till bevis!

Ljus i slutet av tunneln...

Målet för den här veckan och de fyra följande är att gå ner 7hg/vecka med en diet på vanlig mat, men begränsad till 1300kcl. Jag har stundtals varit ganska orolig för att det inte skulle fungera alls, men på min fuskvägning idag (jag har vägt mig varje dag denna vecka, för att kunna hålla bättre koll) så hade jag faktiskt gått ner 8hg. Naturligtvis hoppades jag genast på att gå ner ytterligare 4-5hg till imorgon :) Men då det knappast lär hända så är jag nöjd med veckoresultatet.

Kan jag hålla en något långsammare, men jämn viktnedgång är jag glad. Då får jag ju bevis på att det funkar varje vecka samtidigt slipper jag vara så trött som jag har varit den senaste månaden. Tyvärr har inte tröttheten släppt helt ännu, men jag misstänker att det kan bero på att det numra tycks vara mörkt dygnet runt, är ganska säker på att solen inte ens gick upp idag och trots det lyckades den gå ner klockan 16!


Jag fick några tänkvärda kommentarer på min blogg igår och jag har funderat och tagit det till mig. Tidigare har jag aldrig funderat över att risken att misslyckas i långa loppet blir högre om man inte faktiskt stannar upp och tar till sig det man redan uppnått. Om man känner att man inte har uppnått något alls, ja, då har man ju inte heller något att bibehålla?! Så nu ska jag jobba på att landa i mig själv, se vad jag har lyckats med hitills och inte bara på det som jag har kvar och sen ta det en dag i taget. Idag till exempel har en kollega tagit med sig urgoda honungsrån från Holland, ett kunde min dagsranson av kallorier tillåta och det har jag redan ätit, men de står nu där mitt i rummet och skriker "eftermiddagsfika". Har bestämt att de får skrika på någon annan, slår jag dövörat till länge nog kommer det en hjälpsam kollega och äter upp dem, det brukar funka :)

Är det min spegel som är tjock?

Senaste tiden har min viktnedgång gått väldigt långsamt. På grund av det har jag haft problem med motivationen, vilket i sin tur bidrar till ännu långsammare viktnedgång... Inte helt lyckat, med andra ord. Samtidigt som detta har hänt, börjar min kropp komma ifatt de kilo jag gått ner och nästan på en daglig basis får jag höra att folk ser resultat och tycker att jag är duktig. Duktig? tänker jag. Är visst inte duktig, kan inte hålla mig till att bara dricka soppor till jag har gått ner allt och ibland äter jag några godisbitar och på helgerna äter jag popcorn. Nej, jag är inte duktig alls längre, på de två senaste månaderna har jag gått ner 2kg. Hur duktigt är det?

Så tänker jag när det handlar om mig, jag slår ifrån mig beröm och ser huvudsakligen det jag inte har uppnått, målen som fortfarande ligger framför mig. Men så funderade jag lite på hur jag hade tänkt om det var någon annan det gällde... Då hade jag tyckt att det var OK om det tog lite tid att gå ner de knappt 4 sista kilona som hon/han hade kvar av sin övervikt. Jag hade inte alls tyckt att det var viktigt för den personen att kämpa sig ner ytterligare 9 kilo för att anses vara i form. BMI 25 eller mindre är ju hälsosamt, eller hur? Varför kämpa och kriga mot kroppen för att sträva mot BMI 21? Målet var väl att bli en strl 38 och om man då är en strl 38, ska det spela någon roll vad som står på vågen? Självklart inte!

Allt det där har jag koll på, när det gäller andra. Men med mig själv kan jag inte få in det i skallen. Kilona som finns kvar tynger mig och känns dubbelt så mycket som det jag har tappat redan (trots att det faktiskt bara är lite mer än hälften av det jag redan tappat som ska bort). Nu har jag börjat fundera på om det kanske är min spegel som är fet? Skulle det bli bättre om jag slutade se mig i spegeln och istället gladde mig åt att det inte finns något plagg kvar i min garderob som jag inte kommer i, men det finns fortfarande en hel del som är för stort? Kanske kommer kroppen då känna att jag är ganska stolt över den trots allt och bli mer sammarbetsvillig?

Springer mot halvmaran

Igår tog jag mig förbi en ny milstolpe i min löparkarriär, 15km avklarat! För första gången i mitt liv sprang jag mer än 11km, en och en halv mil lyckades jag hålla benen igång och flåset uppe. Nu känns det som att halvmaran i Maj är en möjlighet, vilket är tur, för jag är ju redan anmäld :)

För första eller åtminstone en av väldigt få gånger, var sambon inte helt och hållet positiv till gårdagens infall. "Ska du springa 15km idag? Du har ju aldrig sprungit mer än 11, det är en väldigt stor ökning... Sen gick det ju inte särskilt bra på löpbandet i torsdag heller." Say what?? Om jag säger att jag tänker springa 1,5mil så tänker jag springa 1,5mil! Vem är han att säga till mig vad jag och min kropp kan och inte kan göra?! Efter mitt ilskeutbrott bestämde han sig iaf för att jogga med mig (jag springer allt jag orkar, vilket för honom motsvarar en lätt jogg...) och 15km senare var vi i mål. Jag lyckades även fila ner mitt personbästa på milen med 1 minut. Tyvärr påverkade det helhetsresultatet på 15km sträckan negativt, så den tog strax över 1.38. Det viktigaste igår var trots allt inte tiden, utan att ta mig i mål och det gjorde jag :)

Resten av dagen var det bara mys. Först Harry Potter på bio och sen middag med en kompis i Köpenhamn. Det var en sån där kväll där man sittet och pratar lite och så vips har det gått över 4 timmar?! Trevligt var det iaf.

Idag är kroppen förvånansvärt fri från träningsvärk, det upphör aldrig att imponera på mig hur mycket kroppen faktiskt klarar av. Nej, nu är det dags att ta sig ur soffan och sätta igång söndagen :)

Viljan finns men orken saknas ibland

Igår bestämde vi oss för att köra på löpband inne på gymmet istället för att springa i den kalla, mörka och ganska blöta parken. Jag vet att jag kommer bli tvungen att vänja mig vid löpbandet i fall jag vill kunna forstätta springa i vinter. Men igår var det ingen trevlig upplevelse kan jag säga. Tiden var inställd till 34min och tanken var att jag skulle springa 6km, men det gick inte. Efter 20min höll jag på att gå under och var rädd att jag skulle kräkas rakt ut på löpbandet. Det är en annan nackdel med att överanstränga sig inomhus, det ser så mycket värre ut att kräkas av utmattning på gymmet än om man är ute i naturen...

Det gick ungefär lika "bra" för sambon, så vi kom fram till att det var dags att bege sig hemåt igen. Inte en helt lyckad träningsdag, men jag är ändå nöjd med att vi tog oss till gymmet och gav allt vi orkade. man kan inte ligga på topp alla dagar och 45 min (inkl vägen dit och hem) träning är bättre än att bara ligga i soffan.

Idag är det en vilodag, vi ska se Harry Potter and the Halfblood Prince, som förberedelse inför första delen av sista filmen som vi ska se på bio imorgon. Det kommer bli en riktigt mysig dag imorgon, först dubbelpass på gymmet, PT och sen spinning. Efter det ska vi som sagt se Harry Potter och sen ska jag till Köpenhamn och äta middag med en kompis :)

Livet dansar vidare

Efter min vilo/sammanbrottsdag i tisdag var jag tillbaka i dansstudion igår. Det var sista passet för vår tredje koreografi och det är bara en månad kvar innan vi börjar öva inför showen. Chair strip är galet kul och utmanade, särskilt den nya koreografin sätter min koordinationsförmåga på prov :) Nästa vecka går vi in på fjärde och sista blocket, det ska bli intressant och se om jag kan hänga med när det hela ska sättas ihop till en show :S

Schemat för nästa termin anlände i måndags och jag har beslutat mig för att fortsätta med chair strip och lägga till en klass som heter pussycat dolls (med samma instruktör). Bortsorterat blev Pole Dance, jag ska nog ge det en ny chans när jag är nere på mina 58kg. Så på torsdagar i vår blir det dubbla dansklasser, det är en stor fördel då jag slipper vänta ända till kl 21 på att passet ska börja.

Ikväll är det löpträning som står på schemat. Jag misstänker att de skrivit fel, för det står att man ska springa 6km på 32min denna vecka, men nästa vecka får man 38min på sig... Hmmm, what to do? Jag tror faktiskt att jag ska försöka ta de där 6km på 32 min redan denna vecka. Då är det ju en utmaning. Att klara det på 38min har jag gjort massor av gånger och vad är det för mening med att ta sig upp ur soffan och iväg till gymmet om man bara tänker mesa? Nej, just det!

Med maten går det sådär. Inte så att jag ätit för mycket, men min mage har varit van vid åtminstone 50% flytande föda i flera månader nu. Det resulterade i våldsamt illamående och hulkningar igår kväll innan dansen. Men det känns bättre idag, så jag hoppas att det bara var något tillfälligt. Visst vill jag gå ner i vikt snabbt, men magsjuka är inte välkommet!

Total Härdsmälta

Igår ca 19:30 kom sammanbrottet. Min stackar sambo som blivit hårt drillad att alltid pusha för att få iväg mig ut i spåret eller till gymmet om jag mot förmodan inte skulle vara den som är drivande för att sticka ut, blev ganska chockad när jag rullade ihop mig till en boll under täcket och böjade gråta när han hoppade upp och ner i sina löparkläder och sa att nu fick jag minsann klä på mig så vi kom iväg.

Snabbt ombestämde han sig och tappade istället upp ett varmt bad åt mig och tvättade mitt hår. När jag lugnat mig och förklarat att jag för att motivera mig att komma iväg på löprundan, ställt mig på vågen (som alla som någonsin bantat vet är 19:30 inte bästa tiden för vägning om man brukar väga sig 7 på morgonen). Naturligtvis fick et motsatt effekt, hysteriskt började jag svamla om att jag måste gå ner 2kg töver natten för att hålla mig till min viktminskningsplan. Istället borde jag ju vara glad att inte ha gått upp över helgen, trots möhippa och myskväll.

Min hjärna förstår det, att jag väger nästan 1kg mer på kvällen än på morgonen och att jag binder mer vätska när jag helt plötsligt chockar kroppen med 3 gånger så mycket kolhydrater som jag vanligtvis äter. Men känslomässigt sjunker det inte in. Hysterin bubblar upp till ytan och för mitt inre öga ser jag min kropp svälla upp till elefantproportioner. Att dagen skulle komma när jag bröt ihop var inte helt oväntat, det har hänt för när jag har överansträngt mig, så nu är det dags för plan B.

Sambon började med att begränsa min träning till 3 löppass + 3 andra pass per vecka. Han tycker att om det räcker för folk som tränar på elitnivå borde det räcka för mig. Efter en del förhandlande kom vi överens om att lägga gränsen på totalt 8 pass per vecka, dvs löpningen (träningsschema inför göteborgsvarvet) + 5 (PT, Corepulse, 2x Dans). Simning och Pole Dance får läggas på hyllan, iaf tillfälligt.

Naturdieten får också vila ett tag. Motivationen är fortfarande hög, men efter 5 månader av soppor och shaker med vanlig mat bara som komplenment, orkar jag inte längre. Energin räcker inte till för både träning och mitt humör. Jag valde att göra en livsstilsförändring för att jag mådde dåligt och då ska ju inte förändringen få mig att må lika dåligt. Till slut går det ju ut över dem som står mig närmast och stöttar mig mest och det vill jag inte. Så nu är det riktig mat och 1300 kcal per dag som gäller. Kanske blir det en sväng naturdiet igen efter jul och nyår, men nu är planen satt till 5kg på 7 veckor med riktig mat.

Dag 2.3 - Sista spurten inför jul

Nu är det bara två större fester kvar innan jul. Det ena är min kompis bröllop och det andra är jobbets julfest. Till båda festerna är klänningar redan inhandlade. De går att knäppa och nu har jag tre respektive fyra veckor på mig att även kunna andas i dem. Den senaste tiden har det varit svårt att hålla fokus på viktminskningen. Det har varit resor och fester samt bristande motivation från min sida.

Nu är det slut med det! Jag fick hjälp att hitta min motivation igen och det finns fortfarande tid kvar att gå ner några envisa kilon innan julstöket börjar på allvar. En liten fördel är att jag inte är glad för den julmat som är onyttig, så chansen finns att jag kan klara av julen utan att gå upp och det vore ju underbart.

Nu består maten av 3 chokladshaker på dagen, en smoothie shake med frysta bär i innan träning och en varm soppa till kvällsmat. Inte världens roligaste diet, men när jag håller den och bara har ett vanligt mål mat per vecka, går jag ner 1,5kg/vecka och då känns det att det är värt att ha lite tråkigt under tiden.

Träningen flyter på som vanligt och veckan startade med ett satscorepulse pass igår. Idag blir det Pole Dance eller löpning. Jag börjar träna inför halvmaran denna vecka, känns lite spännande. Det längsta jag har sprungit hitills är 11km, så jag behöver nästan dubbla distansen för att fixa Götebprgsvarvet i maj och då har jag inte börjat fundera på hur jag ska klara av backarna än...

Dag 1.3 - Myshelg, möhippa + årets första glögg

Helgen har varit underbar. I fredags var jag hemma hos min pappa på kvällen och förberedde lördagens brunch för bästa vännens möhippa. Hon hade envist hävdat att hon inte ville ha någon möhippa och inte tänkte deltaga om vi fixade en mot hennes vilja. Givetvis var det inget vi tog fasta på, men vi satsade på en lugnare myspysdag och inte på att skämma ut henne eller tvinga henne att festa järnet, vilket var det hon egentligen ville undvika.

Lördagen blev lyckad, efter att vi överaskat henne med brunch och chokladprovning hemma hos henne, drog vi iväg på en styling med Personal Shopper på MQ. Där fick hon välja den outfit som hon gillade mest och så fick hon den i present. På eftermiddagen var vi på SPA där hon fick massage och sen drack vi vin och åt ost med kex och frukt i bubbelpoolen. Poolen var utomhus med en bastu precis brevid, så det var jättemysigt att sitta därute och prata i solnedgången. Kvällen avslutades med middag och ett par drinkar på stan.

Igår var det sats afro på morgonen och sen spenderarde jag dagen med kompisar. På kvällen blev det nybakade pepparkakor och glögg med sambon. Vi tog ut adventsmyset lite i förskott :)

22.2 - Att falla för frestelser...

Hela dagen idag har jag varit sugen på smörgåsar. En för mig ganska ovanlig craving, som jag gissar hör ihop med mitt annars väldigt låga intag av kolhydrater. De flesta vet ju att det enklaste sättet att komma över en frestelse är att falla för den, så jag gjorde just det... Jag åt två tunna skivor bröd tillsammans med en skiva ost och en frukt till frukost och åt en likadan lunch.

Det som var anorlunda nu, mot hur det hade varit för ett år sen, var att jag började med att kolla i min matdagbok hur mycket jag kunde tillåta mig att äta och sen höll jag mig till det. Det är ju inte så mycket näring i mackorna och mättnaden är kortvarig om man bara äter två små, därför la jag till en frukt. Jag inser att närningsmässigt blir dagen skev och jag kommer dricka en shake till middag för att kompensera. Ändå är jag stolt över att inte ha tappat kontrollen när jag blev sugen på något.

I framtiden är det ju det som är nyckeln till att behålla min nya vikt. Förmågan att hålla mig inom ramarna och hitta sätt att lösa oväntade tillfällen, allt från plötsliga och akuta sug efter Ben & Jerry's glass till mer planerade tillställningar som fester och semester.

Nu känner jag att jag kommit ett steg närmre det målet. Vet inte om jag fortfarande kommer känna så vid nästa vägning. Men jag vet iaf att jag höll mig inom ramen för mitt kaloriintag och föll för frestelsen på ett kontrollerat sätt :)

Dag 21.2 - Nu är jag taggad!

Idag klockan 06:45 lyckades jag med något som jag strävat efter sedan i mars. Jag hade då avklarat 5km på 29 min blankt! För mig är det stort, en milstolpe som jag haft svårt att se mig själv uppnå. När jag skadade foten innan tjejmilen lades löpträningen på is och efter att milen var avklarad började jag dansa och då blev löpningen nedprioriterad.
Nu kommer det bli mer löpning på schemat igen. Det ger mer än dansen om man räknar på kondition och enregiåtgång samt att jag tycker att det är roligare med löpning än pole dance. Så är det just nu iaf, jag tror att jag kommer testa Pole dance igen när jag väger mindre, för att det blir enklare att jobba med min egna kroppsvikt då. Chair stripen kommer jag att fortsätta med som vanligt, den är på onsdag kl 21 och den klassen är fortfarande den jag tycker bäst om.

Nya träningschemat kommer bli:
Måndag: satscorepulse (puls- och styrketräning på ledad stepbräda)

Tisdag: Dans

Onsdag: Löpning/crosstrainer + Dans

Torsdag: Vila

Fredag: Löpning

Lördag: PT + spinning

Söndag: Afro + löpning

Det hade varit bra att få med simning en gång per vecka och så är jag rätt sugen på att testa Tabata... Är det någon som har ett par extra veckodagar över, så är vill jag gärna ha dem!

Dag 20.2 - Trött, tröttare, tröttast

Tro det eller ej, men jag lyckades släpa mig själv till gymmet för min satscorepulseklass igår. När jag kom hem från jobbet var jag verkligen dödstrött och hade ungefär 5 min på mig att byta om och sticka till gymmet. På bussen hela vägen hem var jag säker på att jag skulle stanna hemma, men väl hemma kände jag att jag inte hade något att vinna på att krypa upp i soffan utan att gå till gymmet, lika bra att göra det efteråt. Allt enlighet mitt motto - JUST DO IT!

Jag är nöjd att jag lyckades ta mig dit och gav allt jag hade att ge i 55 min. Sen somnade jag i soffan :) En extra timme i soffan var lockande efter en lång helg och en trög start på veckan, men att komma iväg till veckans första träningspass gav mig mer än det hade gjort att slappa. Ikväll är det dags för Pole Dance, för första gången på ett par veckor, det känns lite nervöst.

Med maten går det sådär. Jag jobbar på att gradivs gå tillbaka till fler och fler shaker och mindre ersättning i form av sallad och viktväktarrätter. Helst av allt skulle jag vilja göra som kattungen på bilden just nu. Men lyckligtvis har det inte gått så illa än, jag håller mig inom kaloriramen och sköter min träning och sen kan jag ju bara ha tålamod och lite på att vikten kommer gå neråt förr eller senare (helst förr!!).

Dag 19.2 - Focus on success

Hemma igen efter en helg med kollegorna i Hamburg. Jag har bestämt mig för att göra något som för mig är väldigt ovanligt, nämligen att fokusera på det som jag gjorde bra under helgen istället för det som inte riktigt gick som planerat. Så det som var bra med helgen var:

• Gick upp tidigt och joggade både lördag och söndag.


• Drack totalt bara två glas vin och en drink på hela helgen trots att vi gick ut och festade både fredag och lördag.


• Tog ingen dessert när vi var på restaurang, trots att jag älskar tiramisu.


• Promenerade hela lördagen och valde bagel till frukost framför croissant och wienerbröd som de andra tog på bageriet.


• Köpte kläder till min nya garderob i strl 38(!) och de passade alldeles utmärkt och var billigare än om jag köpt samma grejer i Sverige.

Således gjorde jag flera bra val i helgen och borde vara nöjd med det. Så nu är jag nöjd med det... Tänker inte hänga upp mig på det som gick mindre bra (åt chips, lunch blev inte naturdietshake som planerat, drack 2 glas vin istället för 1, överskred min shoppingbudget och åt hamburgare och lite godis när jag kom hem på söndagen). Det finns ju alltid saker att förbättra och det får jag fortsätta jobba på till nästa gång det är dags att åka iväg!

Dag 18.2 - Weekendtrip till Hamburg.

I eftermiddag bär det av på en resa till Hamburg. Vi är 14 st som ska åka från jobbet, det ska nli ritkigt kul. Lite nervös är jag kanske eftersom jag är den enda som inte planerat in att festa järnet där nere. När man inte dricker till varadgs och bara ett glas vin eller en drink när det är fest, så är det inte en bra idé att dricka öl i kapp med kollegorna... Man blir så kräksig då, som hon säger i "Vem är rädd för Virginia Wolf" :)

Men Hamburg är ju så mycket mer än öl! Vi ska shoppa, åka på en båtresa, titta på historisk arkitektur och jag ska ut och springa vid vattnet på morgonen (hur många jag för med mig på denna runda verkar vara beroende av tidigare dagards drickande). Imorgon kväll blir det middag på en italiensk restaurang och på söndag blir det ev brunch. Utöver det har jag planerat att hålla mig till mina Ready-to-Drink shaker som jag packat ner. Det blir lite friare tyglar än vanligt, men ändå inom ramarna för vad jag kan tillåta mig och ändå gå ner i vikt. Dessutom lägger jag mycket hellre pengar på shopping än mat!

Nu ska jag jobba lite så att vi kan sticka i tid. Hoppas på att kunna annosera några trevliga shoppingfynd i nästa blogg.

Kram o trevlig helg!

Dag 16.2 - Nu hittar jag tillbaka!

Wow, vilken underbar respons jag fick på gårdagens inlägg. Genast fick jag tips och uppmuntrande ord. Alla delade generöst med sig av energi och motivation till mig som har haft lite ont om den varan ett tag.
Av Linnea fick jag tipset att visualisera mitt mål. Det var något jag gjorde mycket i början. Jag hade redan köpt en klänning och ville vara fin i den som toastmaster på min systers bröllop. Dagen innan bröllopet fick min moster faktiskt sy in kläningen lite, då hade den (som suttit som ett korvskinn) blivit alldeles lös runt midjan! Mitt nya mål skulle vara att komma i Karen Millen klänningarna till nästa bröllop och nyår, det gjorde jag på bara ett par veckor... så ett tag nu har jag inte haft något konkret att jobba mot.Därför satte jag mig ner med papper och penna, när det ska göras en "Elenalista" så är det fortfarande papper och penna som gäller även om jag använder datorn mycket annars. Och så gjorde jag en lista över alla kläder som jag vill ha och kommer behöva köpa när jag nått min målvikt.

Listan är en hel A4-sida lång och innehåller allt jag kunde komma på, från en snygg välskräddad kostym till nya underkläder. Redan nu kan jag föreställa mig hur kläderna kommer kännas, se ut och passa när jag har nått min målvikt. Innan jag började min viktminskning hatade jag att handla kläder. I mellandagarna för två år sedan kommer jag ihåg att jag stod på gatan utanför en butik i stan och grät för att jag inte kunde hitta en klänning som satt fint till nyårsafton. ALDRIG vill jag uppleva det igen!

Att få höra att det är många som tycker jag varit duktig som kommit så långt redan nu är också väldigt peppande. Själv tenderar jag att vara lite hård mot mig själv ibland och ser därför bara vägen framför mig, inte det som jag redan lagt bakom mig. Så jag följde ett annat råd jag fick och satte mig ner och funderade på vad jag uppnått hitills:

• Gått ner 20% av min ursprungsvikt


• Gått från BMI fetma till övervikt och tangerar nu normalvikt


• Minskat 2 klädstorlekar* Börjat träna regelbundet och skaffat en bra kondition


• Kan ha skor och stövlar som länge varit för smala, igen.


• Blivit av med 5cm dubbelhaka!


• Minskat midjemåttet med 18cm


• Minskat höftmåttet med 15cm


• Avklarat 60% av min totala viktminskning

Jämför nu det med listan på vad jag har kvar att göra:

• Gå ner ytterligare 13% av min ursprungsvikt


• Bli normalviktig med en liten mariginal (BMI 22)


• Minska 1 klädstorlek* Minska 5cm runt midjan


• Minska 5cm runt höfterna* Fixa de sista 11,8kg vilket bara utgör 30% avd den totala viktminskningen
  

Helt plötsligt känns målgången väldigt nära!

Slutligen fick jag ett värdefullt tips av Markus, min alltid lika stöttande sambo. Han gick själv ner med hjälp av cambridgekuren för 2 år sedan, men avslutade kuren några kilo innan han gick i mål. Det tog honom mer än dubbelt så lång tid att gå ner de sista kilona, jämfört med resultatet han fick på sopporna och han sa att han önskade att han själv orkat hålla ut till han var helt färdig.

Nu känner jag mig otroligt peppad! Runt omkring mig har jag allt stöd jag behöver och det enda jag måste göra är att ta våga ta mig i mål, eller som bilden illusterar - till toppen av pyramiden. Under mig har jag ju all support och stöd jag behöver. Tack för att ni finns här med mig på vägen!

Dag 15.2 - Var tog min motivation vägen?

Sedan i juni har min motivation varit hög. Jag har tränat och levt på shaker och varit glad för att jag äntligen fick resultat på vågen. Nu har något hänt och det tog längre tid än vad jag trodde det skulle göra, men nu börjar motivationen tryta. Inte gällande träningen, jag hade gärna tränat ännu mer än jag gör, men det sliter för mycket på kroppen och blir då kontraproduktivt.
Maten går det sämre med. Jag har nu kört en vecka på kombination av viktväktarnas frysmat och det går ok, men det är tråkigt. Innan var det enklare att forsätta med shakerna, för att precis som jag sagt hela tiden är det tråkigt att gå på shaker, men det är MYCKET tråkigare att vara fet. Nu är jag ju inte direkt fet längre, knappt 3 kilos övervikt har jag kvar och sen handlar det bara om att gå ner till en vikt jag trivs med.
Hade jag varit nöjd med att bara nå normalvikt och BMI 25, så kunde jag ju köra hårt två veckor till och sedan satsa på att hålla den vikten (resten av livet!). Tyvärr är jag inte nöjd med det. Jag har nästan 12kg kvar att gå ner och för att göra det behöver jag min motivation!
Finns det någon därute som kan hjälpa mig att hitta den igen? Tips mottages tacksamt!

Dag 14.2 - Hoppsan, nu får jag dra in tyglarna!

I helgen har jag mest varit hemma och vilat. Det blev mina 3 träningspass (strök 2) och annars soffan för mig. Maten som gick bra innan i veckan, dvs viktväktar mat till middag och annars shake, gick helt överstyr! Som tur är klarar magen inte av att äta allt det som jag blev sugen på, så kalorinivårna höll sig ändå förvånansvärt lågt (under 1700kcal utan att räkna in motionen). Nu när det är vardag igen och jag känner mig lite piggare ska jag satsa på att åtminstonne tappa något hekto till onsdag. Dags att gå tillbaka till shaker och Viktväktarmat, annars blir jag ju aldrig färdig! :)