Senaste tiden har min viktnedgång gått väldigt långsamt. På grund av det har jag haft problem med motivationen, vilket i sin tur bidrar till ännu långsammare viktnedgång... Inte helt lyckat, med andra ord. Samtidigt som detta har hänt, börjar min kropp komma ifatt de kilo jag gått ner och nästan på en daglig basis får jag höra att folk ser resultat och tycker att jag är duktig. Duktig? tänker jag. Är visst inte duktig, kan inte hålla mig till att bara dricka soppor till jag har gått ner allt och ibland äter jag några godisbitar och på helgerna äter jag popcorn. Nej, jag är inte duktig alls längre, på de två senaste månaderna har jag gått ner 2kg. Hur duktigt är det?
Så tänker jag när det handlar om mig, jag slår ifrån mig beröm och ser huvudsakligen det jag inte har uppnått, målen som fortfarande ligger framför mig. Men så funderade jag lite på hur jag hade tänkt om det var någon annan det gällde... Då hade jag tyckt att det var OK om det tog lite tid att gå ner de knappt 4 sista kilona som hon/han hade kvar av sin övervikt. Jag hade inte alls tyckt att det var viktigt för den personen att kämpa sig ner ytterligare 9 kilo för att anses vara i form. BMI 25 eller mindre är ju hälsosamt, eller hur? Varför kämpa och kriga mot kroppen för att sträva mot BMI 21? Målet var väl att bli en strl 38 och om man då är en strl 38, ska det spela någon roll vad som står på vågen? Självklart inte!
Allt det där har jag koll på, när det gäller andra. Men med mig själv kan jag inte få in det i skallen. Kilona som finns kvar tynger mig och känns dubbelt så mycket som det jag har tappat redan (trots att det faktiskt bara är lite mer än hälften av det jag redan tappat som ska bort). Nu har jag börjat fundera på om det kanske är min spegel som är fet? Skulle det bli bättre om jag slutade se mig i spegeln och istället gladde mig åt att det inte finns något plagg kvar i min garderob som jag inte kommer i, men det finns fortfarande en hel del som är för stort? Kanske kommer kroppen då känna att jag är ganska stolt över den trots allt och bli mer sammarbetsvillig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar