Igår tog jag mig förbi en ny milstolpe i min löparkarriär, 15km avklarat! För första gången i mitt liv sprang jag mer än 11km, en och en halv mil lyckades jag hålla benen igång och flåset uppe. Nu känns det som att halvmaran i Maj är en möjlighet, vilket är tur, för jag är ju redan anmäld :)
För första eller åtminstone en av väldigt få gånger, var sambon inte helt och hållet positiv till gårdagens infall. "Ska du springa 15km idag? Du har ju aldrig sprungit mer än 11, det är en väldigt stor ökning... Sen gick det ju inte särskilt bra på löpbandet i torsdag heller." Say what?? Om jag säger att jag tänker springa 1,5mil så tänker jag springa 1,5mil! Vem är han att säga till mig vad jag och min kropp kan och inte kan göra?! Efter mitt ilskeutbrott bestämde han sig iaf för att jogga med mig (jag springer allt jag orkar, vilket för honom motsvarar en lätt jogg...) och 15km senare var vi i mål. Jag lyckades även fila ner mitt personbästa på milen med 1 minut. Tyvärr påverkade det helhetsresultatet på 15km sträckan negativt, så den tog strax över 1.38. Det viktigaste igår var trots allt inte tiden, utan att ta mig i mål och det gjorde jag :)
Resten av dagen var det bara mys. Först Harry Potter på bio och sen middag med en kompis i Köpenhamn. Det var en sån där kväll där man sittet och pratar lite och så vips har det gått över 4 timmar?! Trevligt var det iaf.
Idag är kroppen förvånansvärt fri från träningsvärk, det upphör aldrig att imponera på mig hur mycket kroppen faktiskt klarar av. Nej, nu är det dags att ta sig ur soffan och sätta igång söndagen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar