Ooops, I did it again...

För ett par veckor sedan erbjöd jag mig att vara med på Pole Dance numret i dansshowen eftersom de behövde folk. Sen visade det sig att det som saknades var dansare till mellannivå och jag är ju bara nybörjare, så jag klarade mig undan. Och med det tycker man att jag borde lärt mig min läxa, men icke!

Igår hade vi andra showträningen på Chair stripnumret och det var kul, det gick bättre än sist och jag kände äntligen att det här kommer nog gå bra. På väg ut stannade jag ett par minuter för att titta på reggaeton/dancehallnumret. Det ser riktigt roligt ut och jag var lite besviken över att inte kunnat gå kuresen, då den var på en tid som inte funkade för mig. Då säger koreografen och instruktören: "Elena, skulle inte du vilja vara med?"
Jag: "Ehm. jag har ju inte dansat reggaeton alls, så jag tror inte att jag... och så har jag ju redan missat de 3 första lektionerna av showträningen... eh, jag ska bara kolla om jag kan de lektioner som är kvar".

Vi bestämde att jag i alla fall skulle vara med på den lektionen och nu är jag med i showen! OMG, vad tänker jag med? - vi snackar alltså en publik på 1200 personer och jag ska sätta en koreografi till en dansstil som jag inte har testat innan på 4 timmar?! Jodå, men så att, det kör vi på!

Väl mött på Malmö konserthus 16:e Januari, för ynka 200:- kan ni få se mig göra bort mig inte bara en, utan två gånger!

God Jul och gott nytt år!

Ger upp och tar julledigt...

Till slut hände det, jag orkar inte stå emot alla frestelser överallt och har nu bestämt mig för att ge mig själv ett litet break. Inte 100% äta-allt-som-kommer-i-min-väg-break, nej det blir snarare att jag kommer äta okej-ish träna som vanligt och sen komma igång på riktigt efter nyår. Den 10/1 kör jag på 100% igen och då vet jag att i en månads tid kommer jag ha hela Sverige som peppar och uppmuntrar. Efter första månaden brukar dock de flest nyårslöften läggas undan för att dammas av om ett år igen, så det gäller att lyckas hålla gnistan levande även i februari och mars.

Jag längtar efter att få några dagar ledigt och att träffa familjen och ha det mysigt. Men samtidigt längtar jag efter det nya året. Jag känner på mig att 2011 kommer bli ett bra år! Jag kommer nå min målvikt under våren och när det är gjort ska jag lägga om min träning för att få lite mer fokus på fitness. Det ska bli riktigt spännande :)

Från och med 10/1 kommer jag alltså att köra järnet igen och fram till dess blir det lite mer avslappnat. Målet är att stå still i vikt över helgerna, jag vill ju inte behöva börja om igen när det är dags.

Kram på er och God Jul!

Ett litet misstag är bättre än total katastrof

Igår eftermiddag gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Kom iväg sent från jobbet och fick inte den hjälp på banken som kvinnan i telefon lovat, skulle lösas utan problem, bara jag gick in på kontoret. Så efter det fruktlösa bankbesöket led jag av irritation, hunger och väldigt lågt blodsocker. En pizza hade varit gott och passat mitt humör, eller kanske svänga inom BK och sen köpa en påse godis och B&J-glass på väg hem?!
Men hur skulle det hjälpa mig att äta 2000 kcal extra bara för att jag var arg på bankens fyrkantiga personal och inte hade ätit som jag skulle under dagen? Nej, det hade ju inte varit nån hjälp alls. Istället åkte jag hem, stekte scampi och blandade i wokgrönsaker och kesella 1%, lite vildris och sallad till det. När jag sen hade ätit, tävlat lite med sambon på wii fit-brädan och fortfarande var sugen på nått sött, då fick jag en 65 grams påse med saltlakrits och en snusklubba. Visst, jag gick över mina 1300kcal och landade på totalt 1700, men det är så mycket bättre än om jag hade gett efter för den första impulsen. Det är alltid svårt att gå ner i vikt, särskilt om man har många kilo att bli av med, men man behöver ju inte göra det helt omöjligt för sig själv. Jag önskar att jag tänkt så för ett par år sedan, då kanske jag hade sluppit "börja om" varje måndag.

Blod, svett och tårar

Igår fick termen blod, svett och tårar en något mer bokstavlig innebörd än vad jag är van vid. Det var ju måndag kväll så jag var på satscorepulsepasset och svettades järnet som vanligt. Ungefär 20 min in på passet fick instruktören näsblod, men käck som hon är springer hon ut med headsetet på, skaffar papper till näsan samtidigt som hon fortsätter att instruera passet på distans. Väl tillbaka i salen hoppar hon upp på sin bräda och forsätter köra som vanligt. Men efter ett litet tag visar det sig att en av tjejerna på första raden är känslig för blod (nej, instruktören blödde inte så mycket att det inte räckte med papper i näsan, men är man känslig så räcker det kanske att se den där tussen sticka ut ur näsborren), så hon fick lämna salen.

På vägen hem funderade jag lite på det där... Hade jag brutit och gått ut från klassen om jag fått näsblod? nej jag hade gjort precis som instruktören gjorde och när jag stukade foten 3 veckor innan tjejmilen, ja då var jag ändå ute och sprang ett 5km-lopp två veckor efter, trots att det gjorde så ont att ögonen tårades ett tag.

Viljestyrka och motivation är de två redskap som kommer ta mig i mål under 2011. Det är med hjälp av dem som jag gått ner 18kg på 6 månader och blivit vältränad på kuppen, det enda man behöver för att lyckas är viljan att göra det. Så länge du vill något tillräckligt mycket, så kommer du att lägga ner allt du kan på att åstadkomma just det. Men det kostar så klart... And right here is where you start paying in sweat!

Klarade mig...

Igår var jag på sista pole dance lektionen för att höra med instruktören om det fortfarande behövdes folk till hennes show. Det visade sig att det inte var några nybörjare anmälda och det som behövdes var folk till mellan nivån och den klarar jag inte av, så det blir ingen pole dance för mig denna show. Men nästa höst ska jag ge det en ny chans, tror jag :)
Veckans invägning blev 69,9kg, dvs - 1,9kg och det får jag vara nöjd med eftersom jag åt vanlig mat i helgen. Jag ska köra på så gott jag kan på naturdiet fram till och över jul- och nyårshelgen. Det kommer inte bli 100% eftersom det är nya festligheter varje vecka, men jag kommer iaf göra bättre ifrån mig än om jag satt hela viktminskningen på paus till efter nyår. Varje hekto som jag går ner nu, är ett hekto som jag slipper ta tag i efter helgerna!
Mitt mål är att äta en (och bara EN) godsak på de dagar som är speciella. Idag är det ju Lucia, så det blev en lussebulle till mitt frukostte, men sen blir det shake resten av veckan. Eventuellt något lite extra på söndag, men annars har vi inget inplanerat så det ska går bra. Som mål för den här veckan sätter jag upp -1kg, det känns som något jag har en chans att klara av och just nu känner jag att det är viktigt att ha mål som går att uppnå, annars kanske jag tappar motivationen helt.

Saker jag gör mot bättre vetande...

Ni vet hur man har saker som man gör trots att man vet att man kommer ångra det? Igår gjorde jag en sån grej, igen... Vi som anmält oss till avslutningsshowen på dansen satt på instruktionsmötet och när vi går igenom de olika stilarna säger tjejen som äger dansstudion att de behöver fler som är med i Pole Danceshowen för den lärare som jag gått för. Jag hade ju bestämt att jag inte skulle göra den eftersom jag typ missat halva kursen och inte känner mig särskilt duktig på pole dance. Men... om det behövs folk och jag har ju faktiskt gått en del av kursen och har 12 timmar på mig att sätta en 3min koreografi... Av sig själv lyfter sig min hand och jag hör mig själv säga, "Jag har dansat för Tess, jag kan vara med" WHAT?? WHAT?!

Jodå, så nu ska jag på sista dubbellektionen idag och höra med Tess om hon tror att jag kan sätta koreografin på de veckor vi har på oss innan 16:e januari. I så fall kommer det vara dansträning dygnet runt som gäller. Ja, nu är det bevisat - jag är galen!

Fredag, julfest och Elton John Konsert!

Idag är det ganska uppsluppen stämning på jobbet, alla väntar på att klockan ska bli fyra och då det är ok att stänga av datorn för att bli så snygg så möjligt till kvällens julfest.

Jag ska dock inte på jobbets julfest eftersom jag och min svägerska har fått biljetter till Elton Johns konsert på Malmö Arena ikväll och ska dit med vår svärmor. Lite tråkigt är det ju att de två blev på samma dag, men jag tycker att det ska bli jätteroligt att få se Elton John live! Just nu sitter jag och lyssnar in mig på hans "Best of" och jag får erkänna att jag vid ett par tillfällen tänkt, "jasså det här är en Elton Johnlåt från början".

När jag kollade mitt femte blogginlägg från mitten av juni, min första omgång på shakerna, kan jag se att jag då var mitt uppe i planeringen för syrrans bröllop och möhippa. Den helgen satt jag med inbjudningarna till möhippan och den här helgen tänkte jag sätta mig och pyssla med årets julkort... Lite roligt hur livet går runt i cykler, same thing, different day :)

Idag är planerad som en ätdag, då vi skulle äta middag tillsammans innan konserten. Nu kommer jag nog inte att hinna det eftersom jag slutar jobbet samtidigt som middagen börjar och det tar 1,5h att ta sig dit... Kom dock på att det ändå är en bra idé att äta riktig lunch på jobbet, för annars får jag ingen mat i mig på väldigt många timmar. Om jag ska klara mig på shakerna krävs det nämligen en ny var 3-3,5 timmar, annars blir jag ganska trött och grinig. Det vill man ju inte på en sån här kväll! Så det blir fredagslunch på jobbet och sen har jag laddat väskan med en shake som jag kan dricka innan konserten börjar.

Happy fredag allihop!

Avslutat danskursen, nu börjar det på riktigt!

Ja, igår var det sista gången på chair strip. Nästa vecka börjar vi med repetitionerna inför avslutningshowen på Malmö konserthus. Det ska bli roligt, men samtidigt känner jag mig lite galen... Vill jag verkligen dansa burlesque á la Dita von Tease på en stol, på en scen inför hundratals människor? Tydligen vill jag det för jag har ju anmält mig till showen. Jag hade nog tänkt att jag skulle vara målviktig och slank vid det laget dock. Nu får jag nöja mig med normalviktig och lite kurvigare än vad jag hade önskat... Men som de säger: friskt vågat, hälften vunnet! Och är det något jag känner att jag gjort det senaste året så är det att våga göra nya saker.

Faktiskt så har jag ändrat det mesta i mitt liv. På det senaste året har jag bytt jobb, testat det mesta inom träning som jag kunnat hinna med och gått ner 18kg. Det låter inte som jättestora förändringar när jag ser det i skrift. Men för mig, i mitt liv är skillnaden stor. Det är små saker i vardagen som är annorlunda, vi går in till stan på helgen istället för att ta bussen. Jag lägger först in min träning i kalendern, efter det kommer allt annat. När vi tvättar är hälften av kläderna i min hög träningskläder. På min sida av sängen ligger alltid en trave tidningar, förr var det modemagasin, sen blev det hälsotidningar, nu är fler och fler av dem hard core fitness magasin om hårdträning, tävlingar och kost. Och jag trivs, jag älskar det!

Så uppvisningsshowen den 16:e januari är jag med i för att fira mitt nya jag. Bevisa (för mig själv) hur långt jag kommit från den feta tjejen som för nästan 2 år sedan stod och grät för att hon inte kunde hitta en klänning som passade henne till nyår. Jag är inte längre fet och med rätt motivation och forsatt disciplin på shakerna, som kommer jag att starta 2011 som normalviktig i en fantastisk klänning strl 38 och veta att även om jag aldrig kommer glömma vem jag var, behöver jag aldrig vara den tjejen igen.

Kickin´ ass!

Enligt mitt inlägg 11/6 hade jag en väldigt dålig dag, den där fredagen för ett halvår sedan. Sommarfest på jobbet och supergoda burgare, som jag inte kunde äta något av till lunch. Utöver det var det dag 3, den erkänt jobbigaste dagen på VLCD. Men jag kan med en suck av lättnad konstatera att idag känns mycket bättre än vad det gjorde då.

Jag vet att det kommer bli god mat och kaka i kantinen idag (vi sitter på FCK's areana och de vann sin match igår) men det gör inget, för här får man inte ta med sig maten till skrivbordet som man fick på förra stället.

Jag känner att jag kommer fixa de sista kilona nu. Jag är taggad til tusen och från idag blir det bara enklare! Visst kommer det finnas dagar som är tuffare än andra, men när tredje dagen är avklarad börjar det bli rutin.
Ikväll är det sista chair strip klassen och från och med nästa vecka är det dags att börja öva inför finalshowen som går av stapeln i Januari, ganska nervöst!

Dagens tips, aktivera dig!

Ja, när jag läste min blogg från andra dagen på naturdiet, så var det mitt tips till mig själv. Att se till att vara aktiv, så mycket så möjligt. Det är väl ett råd som jag har följt sen dess får jag säga och det var ett bra råd, för några av de onödigaste kalorier som jag äter, är de som jag stoppar i mig när jag har tråkigt... Tråkigt?! säger ni, varför skulle man äta bara för att man har tråkigt? Men tänk efter, hur ofta öppnar man inte kylskåpsdörren eller skafferiet bara för att se vad som finns. När man sen har bekräftat vad som finns börjar man fundera på om man kanske inte är sugen på något ändå... Eller så blir man sugen för att paketet ändå står där och lockar.
Nu var jag och tränade igår kväll, första gången på nya satscorepulse koreografin. Ikväll ska jag börja sticka på en babytröja, på onsdag är det dansklass, på torsdag blir det löpning och på fredag ska jag och svägerskan gå på Elton Johnkonsert med svärmor. Överlag en ganska aktiv vecka med andra ord.
Det stod också att dieten var enklare att hålla än vad jag trott och nu är den det igen. Eller snarare, den motsvarar de förväntningar jag hade. Jag vet att jag har många dagar kvar innan jag går i mål, men att tävla med resultaten jag fick i juni, är en väldigt bra sporre. Jag vet att jag måste ge det allt jag har om jag ska väga in mig på -3kg på måndag!

Dags att sätta hårt mot hårt!

Idag startar kampen mot de sista kilona. Helgen bröllop och alla uppmuntrande kommentarer jag fått på sista tiden har verkligen peppat mig att ta tag i det som behöver göras för att jag ska gå i mål. I ett par månaders tid har det inte hänt så mycket på vågen. Jag har gått ner lite och upp lite, ungefär varannan vecka. Jag tror att jag behövde en paus, att få landa lite i det jag har åstadkommit hitlls och samtidigt hämta krafter inför slutspurten.

Jag har fått många värmande kommentarer om hur min blogg inspererar andra och jag kom på att jag kan använda den för att inspirera mig själv också. Med början idag läser jag mina blogginlägg från min första tid på shaker, ett inlägg per dag till jag är i mål. Tävlingsmänninska som jag är vet jag att det kommer trigga mig att vilja göra lika bra ifrån mig nu, eller bättre.

Bloggen från den 9/6 handlade mest om vad som fick mig att börja på shaker. Att jag stått still i vikt under lång tid trots mycket träning och strikt kost. Då hade jag stått still i 6 månader, nu är det bara 2, men situationerna påminner om varandra. Så jag sätter upp samma mål som då, att klara mig igenom de första 10 dagarna på 100% naturdiet.

Sagobröllop i vintertid

Igår hade jag den stora äran att få vara med och uppleva en av de största dagarna i min bästa väns liv. Efter 10 år tillsammans och hunnit med att få en liten Kajsa på vägen, var det dags för dem att bli herr och fru Andersson.

Det var en vacker vigsel och en jättetrevlig fest, precis så som man drömmer om att bröllop ska vara. De hade verkligen lyckats få allt rätt och med nära och kära omkring sig, strålade de nygifta paret i kapp med stjärnorna på vinterhimmelen utanför. Det var ganska häftigt att sitta vid ett bord med tre tjejer som känt varandra sedan vi var åtta år gamla. 20 år av minnen, glada, roliga, nervösa, sorgliga och jobbiga stunder har vi delat. Vår kvintett har varit spridd över Sverige och varit på olika platser i livet, men alltid hittat tiden att hålla kontakt och efter några år när vi kanske bara lyckats ses 1 gång per år alla fem, så har vi på senare tid lyckats styra upp fler möten och det känns alltid som att komma hem. Känslan som jag får av att sitta med vänner som känt mig nästan så länge jag kan minnas och veta att trots att vi utvecklats till människor som är väldigt olika varandra, men ändå så nära, den känslan är svår att beskriva med ord. Men skulle jag försöka skulle jag säga att det är en varm känsla av ödmjuk tacksamhet, blandad med förundran och glädje.

Ska vi övergå till de mer ytliga detaljerna, kan jag meddela att jag kom i klänningen som jag köpte för 7 veckor sedan men då inte kunde knäppa. Nu gick den och knäppa och höll hela kvällen (hade varit jobbigt att hålla tal med en klänning som spruckit i sömmarna :S). Jag kände mig fin och det var roligt. När jag påbörjade min viktresa var ett av målen att kunna ha en designer klänning och det var härligt att hänga upp gårdagens Karen Millen på galgen och därmed checka av det målet på listan! Nu är jag mer motiverad än någonsin att ta tag i de sista 12 kilona och komma igång med den livsstil som jag sen ska hålla resten av livet.

Impossible is nothing!

Igår kväll, när Lindas nya idé om ett effektivt träningsprogram inkluderade utfallsgång med kick samt viktplatta hålld över huvudet (se bild för referens) och senare även statisk sidoplanka med ett ben i luften (fick många konstiga blickar från övriga gymmare), då började jag fundera på hur mycket av de saker som jag idag gör som en del av min dagliga rutin som jag aldrig trott att jag skulle klara av, än mindre göra regelbundet för ett år sedan.

Några exempel:
* springer minst 5km/runda upp till 1,5mil och tränar för att klara av ett halvmaraton* Tränar 6-8 pass i veckan.
* Gör 70 diagonala situps med 5kg medicinboll* Springer till bussen i -5 grader och blir knappt anfådd
* Tar mig till gymmet trots att det är snöstorm, sent, mörkt, klassen inställd etc.
* Planerar semester utifrån vilka aktiviteter man kan göra på plats, löpning, cykling eller någon ny rolig aerobicsklass kanske?

Jag undrar vad min klassföreståndare i mellanstadiet hade sagt om han såg mig nu. Han som alltid klagade på mitt ointresse för ämnet gymnastik (jag hatar fortfarande allt som överhuvudtaget påminner om skolgympa, så där har ingenting ändrats)... Den enda gången jag faktiskt kan komma ihåg att jag tyckte riktigt mycket om något vi gjorde på gympan, var när vi spelade volleyboll. En sport som jag är förvånansvärt bra på med tanke på att jag inte ens är fulla 165cm lång. Vad säger min lärare då? " Det är väl för att man mest står still i volleyboll..." Jag har svårt att föreställa mig att någon som verkligen spelat volleyboll skulle hålla med honom, men just då, när jag som 12-åring hittat något jag gillade att träna för första gången, tog den kommentaren all lust att fortsätta spela ur mig.

Så lätt det är att döda en liten flamma av intresse och ambition. Men när den lilla flamman blir omhuldad och skyddad, närd att växa sig större, ja då har man snart en eld som är omöjlig att släcka. Min PT Linda och min sambo, trodde båda på mig när jag för ett år sedan bestämde att jag ville förändra mitt liv. De hjälpte mig att vårda den lilla lågan av hopp som fanns och nu är det en eld som har tagit över mer av min vardag än jag trodde var möjligt.

Kom ihåg - ingenting är omöjligt, man måste bara vilja det tillräckligt mycket!

Att äta eller inte äta, det är månadens fråga...

Det känns verkligen som det enda (förutom hur jag ska ha råda med allt som ska köpas och fixas innan nästa lön) jag tänker på just nu är hur jag ska lyckas gå ner mina sista kilon. Att kalla det mina sista kilo kanske är fel då det faktiskt är över 12kg och inte typ 4, 5kg som det brukar vara när man talar om det "sista". Oavsett vad vi kallar det är det iaf det som upptar mina tankar, både när jag är vaken och sover just nu...
Igår när jag skrivit klart dagens blogginlägg, gick jag tillbaka och läste det jag skrivit mina första tio dagar. Då insåg jag att det faktiskt var jobbigare i början än jag kommit ihåg. När jag först började med naturdietkuren var jag ganska övertygad om att det var omöjligt. Det visade sig att det var tufft och jobbigt, men inte omöjligt, det fick mig att minnas det som ganska enkelt, men det var det ju inte alls, jag var trött och hungrig många gånger. Dock var jag övertygad om att det var värt det och jag blev peppad av de goda resultaten.
Nu är situationen annorlunda, jag äter mest vanlig mat och jag tränar ca 8 pass i veckan istället för 5. Det jag har uppnått med träningen har jag inte lyckats med gällande maten, nämligen att göra det till rutin. Mitt motto vad det gäller träningen är "Just do it" och efter mycket funderande fram och tillbaka (ta en paus i december och köra igen i januari, köra på halvfart till jag är färdig, nöja mig med att gå ner 4kg till normalvikt etc) har jag bestämt mig för att applicera samma inställning som jag har haft till träningen hela tiden, även på maten "JUST DO IT!". Så med början på måndag (6/12) går jag tillbaka på shaker 100%. Undantagen blir naturligtvis julhelgen samt nyårshelgen. Visst hade jag kunnat vänta till efter jul, men varför? Som det är nu går jag bara runt och har ångest över att känna mig misslyckad. Bättre då att köra racet färdigt, för att sedan kunna fokusera på att finna balans mellan kost och träning med min nya vikt. Tyvärr är det ganska tydligt att jag måste gå på VLCD för att min kropp ska släppa ifrån sig någon vikt. På vanlig mat, trots att jag ligger så lågt som 1200-1300kcal och tränar minst ca: 2500kcal/vecka, går jag bara ner ett par hekto som jag snabbt går upp igen någon dag senare. Så det är nu dags för en ny inställning även till maten, back to basics!

Dubbarna är invigda!

Igår var sambon ute och köpte present till mig, så när jag kom hem låg det dubbar till mina löparskor och ett par löparhandskar på sängen. Eftersom jag redan var genomfrusen tyckte jag att det var lika bra att testa den ny utrustningen med en gång!

Tre tröjor, två par tajta byxor, ett par benvärmare, ett par vristvärmare och två par strumpor senare, var jag redo att bege mig ut i kylan. Dubbarna fungerade jättebra, även om det var lite ovant i början och det var en fantastiskt härlig runda. Iskallt, javisst... men med rätt kläder och utrustning får jag säga att gårdagens 4km läggs till listan av årets bästa rundor.

Löpsåret i parken var så gott som tomt från början, det var jag och M samt ett par i full vinterutstyrsel som var ute med hunden. Men efter halva rundan möttes jag av två ganska udda syner, först en kille som kom joggande, iförd klädsel som såg ut att vara mer lämpad för snowboardåkning och bärande på en bandyklubba?! 500m senare kommer det en kille sprintande i vindjacka, gul reflexväst och SHORTS! Det var alltså -9 grader ute...

Nu längtar jag till fredag när det är dags för nästa joggingtur i vinterlandskapet. Kanske har de rätt trots allt, de som säger att det inte finns något dåligt väder bara dåliga kläder?!