Igår fick termen blod, svett och tårar en något mer bokstavlig innebörd än vad jag är van vid. Det var ju måndag kväll så jag var på satscorepulsepasset och svettades järnet som vanligt. Ungefär 20 min in på passet fick instruktören näsblod, men käck som hon är springer hon ut med headsetet på, skaffar papper till näsan samtidigt som hon fortsätter att instruera passet på distans. Väl tillbaka i salen hoppar hon upp på sin bräda och forsätter köra som vanligt. Men efter ett litet tag visar det sig att en av tjejerna på första raden är känslig för blod (nej, instruktören blödde inte så mycket att det inte räckte med papper i näsan, men är man känslig så räcker det kanske att se den där tussen sticka ut ur näsborren), så hon fick lämna salen.På vägen hem funderade jag lite på det där... Hade jag brutit och gått ut från klassen om jag fått näsblod? nej jag hade gjort precis som instruktören gjorde och när jag stukade foten 3 veckor innan tjejmilen, ja då var jag ändå ute och sprang ett 5km-lopp två veckor efter, trots att det gjorde så ont att ögonen tårades ett tag.
Viljestyrka och motivation är de två redskap som kommer ta mig i mål under 2011. Det är med hjälp av dem som jag gått ner 18kg på 6 månader och blivit vältränad på kuppen, det enda man behöver för att lyckas är viljan att göra det. Så länge du vill något tillräckligt mycket, så kommer du att lägga ner allt du kan på att åstadkomma just det. Men det kostar så klart... And right here is where you start paying in sweat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar