Kavajen är beställd! (EFSD dag 10)

Idag blir det ingen lång blogg, men efter att ha fått mailet att kavajen skickats från Karen Millen igår kväll, kom jag på att jag inte uppdaterat bloggen med att jag beställt den alls! Men så är det, kavajen är beställd och kommer med posten i veckan. Kappan jag köpte i London har jag haft på mig till jobbet den här veckan och shortsen kan knäppas även om de fortfarande är lite tajta. Det är ju inte riktigt shortssäsong än, så det känns okej om det tar ett par veckor till innan de sitter sådär löst, nonchalant och snyggt :) Kappan har fått massor av beröm och jag älskar den! Nu ser jag verkligen fram emot att shoppa en ny garderob när jag når min målvikt!

Nyckeln till framgång (EFSD dag 9)

Det känns som om jag hittat nyckel till en framgångsfull viktminskning för mig nu. Fat smash dieten passar mig utmärkt. Den är enkel, nästan simpel i sitt upplägg. Boken anger tydligt vad och hur mycket jag ska träna och äta varje dag. Det enda jag behöver göra är att kolla så att jag har sakerna hemma så att det blir lätt att fixa matlådor och middag. Ingenting tar mer än 30 min att tillaga från det att jag öppnar kylskåpet till maten står på bordet och jag behöver sällan vara hungrig, vad mer kan man önska av en diet? Kalorimässigt ligger jag på 800-1000 kcal per dag och tränar 40-90 min. Det låter jobbigt men det är det inte. Riktlinjerna är enkla och trots att mängderna och typen av mat är strikt reglerad finns det ändå utrymme för eget smak och tycke. En dag kan till exempel se ut så här: Frukost: 2dl naturell/light yoghurt med 1dl osötad musli Lunch: Liten sallad med 1msk dressing, valfritt: ett kokt ägg "Mellanmål": 1dl råris/vildris/quinoa, 100 g grönsaker och 1 dl bönor/linser/kikärtor Middag: 120g fisk/magert kött/kyckling med 1 dl bönor/linser/kikärtor och 100 g grönsaker Träning: 45 min på morgonen och 40 min på kvällen Det låter kanske lite tråkigt, men det är det inte om man ser till att ha sina favorit grönsaker, bönor och kött hemma. Jag ser till att det blir fisk åtminstonne 2 dagar i veckan. Äter jag bönor till lunch väljer jag linssoppa till middag. Det enda som ser ungefär likadant ut varje dag är lunchen som jag äter på jobbet. Vi har ett väldigt bra salladsbord, så det utyttjar jag så gott som alla dagar då jag har sallad till lunch. Enligt boken så har jag ca 7,5 veckor kvar innan jag är i mål. Men det gör inget om viktminskningen skulle gå lite långsammare så länge jag kan äta så här och må bra och vara pigg.

Fat successfully SMASHED! (EFSD dag 8)

Imorse var det invägning i Fat Smash fabriken och jag kan nöjt och lyckligt meddela att första veckan på dieten höll vad boken utlovat och mer därtill. Vågen stannade på -2,3 kg och det är jag supernöjd med! Enligt boken kunde man förvänta sig upp till 1,8 kg så jag känner verkligen att det gick bra. Helgen var inte lika mycket "by the book" som veckan var, jag höll mig inom riktlinjerna, men det blev sallad på café istället för hemma på lördagen och en extra kopp chai. Träningen gick jättebra, styrka med PT på lördagen och sen årets första mil på söndagen. Solen sken och jag hade en ny ljudbok i öronen, då är det härligt att springa! Nu är jag supertaggad inför den här veckan. Jag förväntar mig inte att gå ner lika mycket som förra, men boken säger 1,8 kg, så jag har det som mål.

Running start (EFSD dag 5)

Igår kväll sa jag till mig själv att om jag vaknade innan 6 utan klockans hjälp, var det kroppens sätt att tala om för mig att jag skulle orka med en tidig löptur trots att gårdagen avslutades med ett tufft steppulspass. Det hade funkat jättebra för min sambo, som utan problem sover sig igenom det mesta. Jag å andra sidan slog upp ögonen 05:47 och gick enligt avtal med mig själv upp och ut för min morgonjogg.

Det blev 5 km på 30 min o 30 sek, det är bra, det bästa jag sprungit i år. Men även om jag mot förmodan skulle orka hålla det tempot i 2,1 mil så skulle det inte räcka för att fixa Göteborgsvarvet på 2 timmar som var mitt mål. Nu har jag ju nästan två månader kvar att träna, men det ser inte ljust ut. Jag är dock ovillig att ändra mitt mål ännu, allt går om man verkligen vill. Nu får jag lägga in extra back- o intervallträning som är det som kommer hjälpa hastigheten mest.

Idag är dag 5 på Extreme Fat Smash Diet och det fortsätter att gå bra. Jag är ganska säker på att måndagens resultat på vågen kommer vara i linje med vad boken utlovat!

Flying high (EFSD 4)

Hur vet man att man är motiverad nog för att lyckas med sin diet? Jo, man vaknar kl 05:55 av sig själv, tar på sig löparkläder och skor för att när man öppnar dörren på väg ut komma på att det är imorgon som det är träning morgon och kväll inte idag... Tja, vid det laget var jag ju redan uppe och påklädd så jag gick ut på en rask promenad med ljudbok i ipoden.

Maten går fortsatt bra, igår var första gången jag åt bakad sötpotatis och det var faktiskt ganska gott även om jag var lite avundsjuk på sambons vanliga bakade potatis :)

Nästa vecka får jag äta bröd igen och det ser jag fram emot. Jag äter inte massor av bröd vanligtvis, men jag gillar att få äta en smörgås till frukost eller en sandwich till lunch. Pasta hade jag kunnat äta varje dag om jag fick och det får jag ju om jag vill, men vill inte för att det skulle förstöra dieten. Så jag kör på enligt boken och uppskattar att det hitills är enkelt.

Doing it by the book (EFSD dag 3)

Inne på tredje dagen nu och det går fortfarande bra. Jag har gjort precis som det står i boken och börjar bli spänd på vad det ska ge för resultat på vågen på måndag. Det innebär lite meck med matlådor och planering, men det är inte svårt. Precis som jag skrev igår så är det en ganska rolig utmaning.

Som svar på lite kommentarer jag fått på gårdagens inlägg. Nej, jag tränar inte två gånger om dagen varje dag. Det är bara ett par dagar i veckan som det är dubbelpass. Dock tränar jag minimum 45 min varje dag och oftast över en timme. Hur hinner jag, jobbar jag kanske inte heltid? Jo, jag jobbar heltid 9-17 och pendlar dessutom ca:3 timmar per dag. Det enda sättet att få det att fungera är strukturerad planering och prioritering. Jag hinner till exempel alltid träna, men jag har inte en aning om vem som vinner Biggest looser, Bonde söker fru eller Let's Dance, för det hinner jag inte titta på. Jag sätter klockan tidigt så att jag hinner träna en gång före och en gång efter jobbet de dagar då det är dubbelpass och mitt gym har öppet till kl 22, och jag har valt ett som finns både 5 min från jobbet och 10 min från vår lgh.

Efter träningen ser jag till att allt som behövs för nästa dags matlådor finns färdigt och sen försöker jag komma i säng innan kl 23 (kan nog vara det svåraste då jag är inbiten nattmänniska trots att jag går upp innan 7 varje dag och ibland innan kl 6 också). Jag medger att det hade varit väldigt svårt om jag inte hade en sambo som är otroligt stöttande och dessutom tränar lika mycket som jag gör, det ingår liksom i vår kvalitetstid :)

Slutligen vill jag säga att jag inte är någon Wonder Woman, jag är bara en vanlig tjej som fick nog av att vara missnöjd med sig sjäv och sitt utseende. Det gör jag nu är bara det som krävs för att nå mitt mål. Oavsett vad man har för mål i livet tror jag att det man måste börja med är att fråga sig om man är villig att ge det som krävs (lite som i Robin Hood prince of thievs, när Morgan Freeman frågar Kevin Costner om hon är värd att dö för) och för mig var svaret ja, oavsett vad som krävs så vill jag nå målet jag satt upp och nu är jag på väldigt god väg!

The war is ON! (EFSD dag 2)

Nu är jag på G! Taggad till tusen och följer instruktionerna i min bok som om det vore en bibel. Jag tror det här är första gången som jag satsat så helhjärtat på en diet. Shakerna i somras höll jag ju också stenhårt, men det var enklare. Det här kräver planering av både mat och träning på en helt ny nivå.

Gårdagen avslutades med linssoppa efter ett intensivt satscorepulsepass. Idag började med ett glas juice innan en 5km löprunda, benen är som spagetti men jag hoppas att de återhämtar sig fort, för om mindre än 6 timmar är det dags för dagen andra konditionspass.

Det är faktiskt ganska roligt att testa hur långt man kan pressa sig själv. Just nu ser jag det mer som en utmaning än diet. Jag är i första fasen nu och den är 7 dagar, det vet jag att jag kan klara av. Nästa vecka (fas 2) kommer lite ny mat att äta och träningen kickas upp lite grand, det kommer jag inte heller ha några problem med. Sista fasen kommer det enda som jag inte riktigt känner mig bekväm med... jag måste gå runt med en stegräknare! Känns väldigt -97, men jag har säkert någon nånstans... Ska jag få ihop 12000 steg på mitt kontorsjobb får jag dessutom börja gå från tåget till kontoret istället för att ta bussen. Grattis till mig som få gå upp 30 min tidigare :(

Men om resultatet är att jag går ner 13 kg på 9 veckor, då accepterar jag 2 träningspass om dagen, stegräknare i en vecka (x3) och allt annat som kommer min väg, för det är värt det!

Extreme Fat Smash Diet dag1

Jag tog ett break över helgen, efter en viktuppgång på 8hg återigen till synes utan anledning förra veckan. Fredag, lördag och söndag åt och tränade jag utan regler och restrektioner, men slutsatsen var den samma som den varit de senaste 9 månaderna, det är värt att försaka en del för att gå i mål och känna att jag fullföljt mitt projekt från början till slut.

Att komma fram till att det faktiskt är värt det tog ungefär fram till lördag lunch och sen spenderade jag helgen med att hitta en lösning som inte inbegriper shaker och som samtidigt är enkel och hard core nog att funka på mig. Dukan dieten har fått många lovord på senaste tiden, så den låg högt på listan och är fortfarande min back up. Men jag kom på att jag för ett par år sen köpte boken Extrem fat smash diet och sen inte orkade med det tuffa schemat som han lagt upp i mer än tvåveckor. Nu har jag en helt annan referensram för vad som är jobbigt och efter att ha läst igenom boken igen känner jag mig redo att anta utmaningen. Målet enligt boken är 5,5kg på 3 veckor och upp till 13,5kg på 9 veckor!

Nu vet jag ju att min kropp inte riktigt sammarbetar och att det kommer bli tufft. Men i den här boken har författaren även inkluderat kostråd för folk som har samma problem som jag. Både meny och träninsintruktioner har justerats lite för att vi ska kunna få samma resultat som "alla" andra. Mitt mål är att följa menyerna och träningsschemat till 100%. Klarade jag av att köra shaker, så klarar jag detta och den enda uppoffring jag får göra är att jag ibland får ta med mig lunchlåda till jobbet och detsamma om jag blir bortbjuden.

Träningsmotivation efterlyses!

På senaste tiden har min träning gått mest på rutin och inte känts lika kul som den gjorde innan. Jag har påbörjat löpträningen inför Göteborgsvaret nu och det är ganska tufft, iaf om jag vill nå måltiden på 2h. Maten fungerar ganska bra, men vågen står still eller går uppåt så fort träningen blir slentrian.

Vad gör man då, när det som varit roligast helt plötsligt känns jobbigt? Jag har funderat på det senaste veckan och kommit fram till att jag saknar gruppträningsklasserna. Att röra sig till musik är nästan alltid kul och energin i salen är underbar om det är en bra klass. Tyvärr hinner jag sällan hem i tid för klasserna på gymmet som jag brukar gå på. Men det finns ett SATS i samma byggnad som jag jobbar och då kan jag ju hinna med klasserna som börjar 17:30 istället för 19:30 som jag annars får stressa till (yes, jag pendlar över 3h per dag...)

Efter lite rekning har jag kommit fram till att det finns två klasser i veckan som borde passa mig. Jag har bokat dem till nästa vecka så får vi se hur det går. Upplägget för löpningen har jag ändrat om så att i fortsättningen springer på morgonen 2 dagar i veckan och sen en långrunda på söndagar.

Sådär, nu har jag gjort planen, nu tycker jag att motivationen kan ta sig i kragen och möta mig halvägs!

All you need is luck

Efter en ganska låg söndag som avslutades med att jag åkte ur en stor pokerturnering på "bubblan", dvs precis innan man får vinstpengar, kände jag inte att jag hade så mycket roligt att skriva i bloggen igår. Jag fick en jättebra placering, men det är tråkigt att inte nå ända fram. Lite som när man skött mat och träning en hel vecka och ändå lyckas lägga på sig ett par hekto.

Igår gick det dock bättre. Jag spelade en turnering med lägre insats, men det var ändå 156 spelare i startfältet kl 21. Fyra timmar senare stod jag på prispallen som ETTA! Jag har aldrig vunnit en så stor turnering innan, prisplats har det blivit många gånger och flera finalbord, men att vinna alltihop det är något extra!

Jag har försökt få ihop ett veckoschema där träning poker och matlagning ska få plats. Det är inte riktigt uppe och kör än, men jag hoppas att det ska funka. Som bekant finns det alltid så mycket man vill göra och alldeles för lite tid att göra det på.

Lördagsgodis

Imorgon är det äntligen lördag! Förra veckan började jag med "fria" lördagar, dvs jag får äta precis vad jag känner för. Under veckan tänker jag helt enkelt att om jag fortfarande är sugen på det här på lördag, då får jag äta det. Förra veckan såg listan för lördag ut så här:

• Lösgodis - mest lakrits och salmiak
• Pepperonipizza
• Smulpaj
• Semla
• Hamburgare
• Falafel
• Varma mackor
• Spagetti och köttfärsås
• Ben & Jerrys Glass
• Chocolate chip cookies
• Ostbågar och chips
• Chokladkaka
• Wienerbröd

Som ni kanske förstår hade det varit omöjligt att få i sig allt det där på en enda dag, iaf utan att bli sjuk. Vad jag slutligen åt var: en varm foccacia med sallad till lunch (man fick faktiskt lite chips på tallriken, så det räknas kanske), 2hg lösgodis från bästa lilla godisbutiken i stan, ½ hamburgare med pommes till middag (den var inte god, så det skippar jag den här lördagen), 2 kulor B&J-glass och ostbågar till lördagsmyset. Alltså slutade jag på mindre än hälften av det som jag hade ätit under veckan om jag inte hade valt att hålla mig till "lördagsgodis". En annan sak som jag är väldigt nöjd med var att jag lyckades hålla det till lördagen, inget extra på vare sig fredag eller söndag, något som tidigare varit svårt. Den här veckan tror jag att listans viktigaste punkt (förutom saltlakrits som alltid innehar förstaplatsen) är en semla och kanske pannkakor, det blev jag väldigt sugen på i tisdags :)

I övrigt har veckan gått jättebra. Det är förvånansvärt enkelt att hålla dagsintaget av kalorier på rätt nivå. Jag behöver inte gå hungrig och maten som jag äter är jättegod. Resultaten på vågen går ganksa långsamt, men det är jag ju van vid och så länge som jag fortsätter neråt ska jag ha tålamod. Jag tror att kroppen kan behöva lite tid på sig att gå ur "svältstadiet" och börja förbränna normalt igen.

Trevlig helg!

Vågen och jag, del 2.

Den nya vågen och jag har börjat närma oss varandra på lite vänskapligare grunder. Den var snällare mot mig imorse och hoppet finns att det äckliga plusset som hoppade på mig ska vara borta till fredag som är veckans offeciella vägningsdag.

Igår skrev jag att jag sänkt min fettprocent, med ca 8%. Jag tog fram mina loggar från starten för att kontrollräkna och det var ganska nära, jag hade minskat 10% fett. Det motsvarar 15,5kg!!! Jag har tränat och bantat bort över 15kg fett! Det är 31 smörpaket. Det är helt otroligt, faktiskt lite svårt att greppa. Särskilt eftersom min totala viktminskning är 17kg och jag verkar ha lyckats med det som alla vill, dvs behålla så mycket muskelmassa som möjligt och samtidigt minska på fettet.

Nu finns det fortfarande en del att ta av, ca 7-10kg till ska bort. Om man räknar på vad som är en hälsosam fettprocent till min tänkta målvikt. Men det känns inte jobbigt, tvärtom så är motivationen på topp! Jag är redo att snöra på skorna och springa av mig de resterande kilona också. Kanske finns det en lycklig framtid för mig och min nya våg trots allt?!

Framtidens våg i mitt badrum...

I vårat badrum står nu en blank, svart high-tech våg. Den är ond och illvillig! Vi skaffade den för att den gamla började bli lite knäpp och igår anlände den alltså. Imorse var det dags för invägning och helt plötsligt var både gamla och nya vågen rörande överens om att jag lagt på mig 1,5kg bara sådär huxflux! HOW? WHY??

Den nya vågen är väldigt avancerad, den hånar mig inte bara i badrummet när jag väger mig utan skickar även över siffrorna till datorn där de bildar en tjusig graf. Man kan sedan följa sina framsteg (eller i mitt fall bakslag) över tiden. Det finns även en tillhörande app till telefonen och länkar så att man kan dela med sig av de sorgliga nyheterna på Twitter, Google, Facebook med mera. Positivt är att jag minskat 8% fett sen jag gjorde en mätning förra året och även om jag fortfarande har för mycket får man väl säga att et är ett bra resultat.

I enlighet med mitt förra blogginlägg tänker jag inte få panik över kroppen/vågens nycker. Det hjälper uppenbarligen inte om jag svälter mig själv. Istället snörade jag på mig skorna och gick en morgonrunda på 3,2km. Vädret är så fint, jag funderar på att springa en runda om det inte är för mörkt när jag kommer hem. Men maten låter jag bli att mixtra med för tillfället. Jag äter massor av grönsaker och fisk, utöver det ett par frukter och lite kött varje dag. Det landar på 1100-1300 kcal per dag utan att jag behöver gå hungrig eller bli irriterad och trött. Kanske var viktuppgången en backlash efter shakerna, men det borde vända snart nu när kroppen får mer att jobba med och jag därmed kan träna mer och orkar vara aktivare.

Vem ska man lyssna på?

Det finns lika många metoder för viktminskning som det finns människor som vill gå ner i vikt. Vissa av dem är bra, andra sämre och vissa helt värdelösa. Hur vet man då vilken man ska välja, vem ska man lyssna på?

Jag kan inte svara för någon annan, men i torsdags bestämde jag mig för att det är dags att börja lyssna på mig själv. Att känna efter vad min kropp vill. Inte helt förvånande så vill den inte alls gå på 100% måltidsersättning och träna löpning och styrketräning på det. I tre veckors tid har jag varit trött, urlakad och ledsen. Lägg sen till stressen över att inte gå ner i vikt mer än några hekto i veckan trots all energi som jag lagt ner på det, så har du en tjej som mår väldigt dåligt. Slutsatsen var att det var dags att lägga om taktiken, om jag lyssnar på min kropp kanske den börjar samarbeta med mig istället för att motarbeta.

Hitills har det fungerat, vikten har stått still i flera dagar, men det är acceptabelt, jag borde ändå inte väga mig mer än en gång i veckan. Jag har mått så mycket bättre de senaste dagarna. I lördags orkade jag träna dubbelpass på gymmet igen och igår blev det en underbar löprunda i solen. Det kommer att ta mer tid att göra det så här, men det är ok jag kan leva med att det tar längre tid om jag får må bra under tiden. Vad är poängen med att nå sina mål om man mår för dåligt och är för trött för att njuta av dem? Ingen alls skulle jag vilja påstå.

Nu blir det mycket sallad och frukt som jag älskar och kyckling, fisk eller biff till det på kvällen. Två morgonpromenader/jogg per, ett par kvällspass i veckan samt mina vanliga helgpass är planen för träningen. När kroppen ställt om sig och vant sig vid att få lite mer mat, så bör förbränningen öka och viktminskningen bli densamma som den var när jag gick på shaker dvs ca -0,5kg/vecka och det är jag nöjd med.

Kontraproduktivt...

Det som är mest negativt för viktminskning (bortsett från för mycket kalorier och för lite motion) är stress. Just nu stressar jag för att jag inte går ner så mycket som jag vill trots en väldigt strikt diet. Problemet är att ju mer jag stressar över att inte gå ner, desto mindre går jag ner. Det är en väldigt ond cirkel och jag måste hitta ett sätt at ta mig ur den. Faktum är ju att jag faktiskt går ner i vikt igen. Inte så mycket som jag hade velat och hoppats på, men jag går stadigt neråt. Tyvärr så har min hjärna hakat upp sig på att bli färdig till påsk, något som kommer att bli nästan omöjligt. Fortsätter jag i den här snigeltakten så kommer jag att ha minst 5 kg kvar på skärstorsdagen...

Men det är kanske dags att ta ett steg tillbaka och se det hela ur ett annat perspektiv. Jag har hitills gått ner 17 kg, jag har mindre än 5 kg kvar som faktiskt är övervikt, resten är kosmetika, kilon som jag vill gå ner för att må bättre och trivas med mitt utseende. Förutsatt att jag inte tappar bollen helt under de närmaste 7 veckorna kommer jag alltså att vara normalviktig till påsk. Om jag då ändå har 5-8kg kvar till målet jag satt upp, spelar det någon roll? Det är ju ändå -22 kg på mindre än ett år och chansen att jag ska fixa -30 kg totalt innan mitten av juni är fortfarande stor.

De som följt min blogg vet att jag bara för en vecka sen sa att jag skulle sluta stirra mig blind på vågen och satsa på att komma i den strl kläder jag köpte i London istället. Det gäller fortfarande, men det är svårt att programmera om hjärnan och vågens resultat är så mycket enklare att mäta kontinuerligt, så jag väger mig fortfarande, men om kläderna sitter som en smäck (not very likely) innan vågen visar -30 kg, då stannar jag där jag är och tar tag i projektet att hålla den vikten. Från början skrämdes jag av tanken att gå upp allt på nolltid, men nu när det har gått lite tid och jag har fått kämpa med platåer och motgångar i form av sjukdom och viktuppgång, så känner jag mig mer redo. Att hålla vikten kommer inte att bli ett problem och ju mindre jag stressar på vägen till målvikt, desto enklare kommer det bli, inte bara att komma dit, men även att stanna där.

Känn er fria att påminna mig om det nästa gång jag verkar ha fastnat i någon av mina hysteriska tankeloopsuträkningar om målvikt!

Drömmar kan bli verklighet.

I söndags var jag och köpte ut dvdn från dansshowen som jag var med i. jag dansade ju bara ett nummer och var inte med mycket på film, men det är ändå ett minne som jag värdesätter. Det var något som jag gjorde för mig, för att jag drömt om att dansa sen jag var liten. Och nu har jag gjort det!

Jag blir aldrig någon prima ballerina, men det var inte heller min ambition. Jag gjorde det bara för att det var roligt och för att livet är fullt av saker som vi gör för att vi måste eller tycker att vi borde. Alltför få saker görs för att vi verkligen vill det. Ett av mina mål för det här året är att göra fler saker bara för att jag vill det och lyssna på vad jag egentligen vill, inte bara det som jag borde.

Den här terminen blir det ingen dans. Kanske börjar jag till hösten igen, om jag inte hittat någon ny grej som verkar ännu roligare! Men innan hösten ska jag springa Göteborgsvarvet och det är träning till det som jag kommer lägga min energi på under våren.