Kontraproduktivt...

Det som är mest negativt för viktminskning (bortsett från för mycket kalorier och för lite motion) är stress. Just nu stressar jag för att jag inte går ner så mycket som jag vill trots en väldigt strikt diet. Problemet är att ju mer jag stressar över att inte gå ner, desto mindre går jag ner. Det är en väldigt ond cirkel och jag måste hitta ett sätt at ta mig ur den. Faktum är ju att jag faktiskt går ner i vikt igen. Inte så mycket som jag hade velat och hoppats på, men jag går stadigt neråt. Tyvärr så har min hjärna hakat upp sig på att bli färdig till påsk, något som kommer att bli nästan omöjligt. Fortsätter jag i den här snigeltakten så kommer jag att ha minst 5 kg kvar på skärstorsdagen...

Men det är kanske dags att ta ett steg tillbaka och se det hela ur ett annat perspektiv. Jag har hitills gått ner 17 kg, jag har mindre än 5 kg kvar som faktiskt är övervikt, resten är kosmetika, kilon som jag vill gå ner för att må bättre och trivas med mitt utseende. Förutsatt att jag inte tappar bollen helt under de närmaste 7 veckorna kommer jag alltså att vara normalviktig till påsk. Om jag då ändå har 5-8kg kvar till målet jag satt upp, spelar det någon roll? Det är ju ändå -22 kg på mindre än ett år och chansen att jag ska fixa -30 kg totalt innan mitten av juni är fortfarande stor.

De som följt min blogg vet att jag bara för en vecka sen sa att jag skulle sluta stirra mig blind på vågen och satsa på att komma i den strl kläder jag köpte i London istället. Det gäller fortfarande, men det är svårt att programmera om hjärnan och vågens resultat är så mycket enklare att mäta kontinuerligt, så jag väger mig fortfarande, men om kläderna sitter som en smäck (not very likely) innan vågen visar -30 kg, då stannar jag där jag är och tar tag i projektet att hålla den vikten. Från början skrämdes jag av tanken att gå upp allt på nolltid, men nu när det har gått lite tid och jag har fått kämpa med platåer och motgångar i form av sjukdom och viktuppgång, så känner jag mig mer redo. Att hålla vikten kommer inte att bli ett problem och ju mindre jag stressar på vägen till målvikt, desto enklare kommer det bli, inte bara att komma dit, men även att stanna där.

Känn er fria att påminna mig om det nästa gång jag verkar ha fastnat i någon av mina hysteriska tankeloopsuträkningar om målvikt!