Heffaklumpen BelleElle

Jag har precis gjort en något faschinerade upptäckt! Jag satt och gogglade efter en bild på en ledsen Heffaklump för att representera hur jag har känt mig den här veckan med mina extra kilon och den dumma hostan som inte vill gå över. Men det fanns knappt någon bild på en ledsen Heffaklump och definitivt inte någon bra bild... Alla bilder jag hittade var på en glad och/eller lekande liten knubbig Heffaklump som inte alls verkar vara påverkad av att knubbisar världen över använder honom som metafor för sina sämre dagar.

Heffaklumpen verkar inte bry sig om sin storlek och varför skulle han göra det, han är ju lätt den sötaste karaktären i Nalle Puh. Det är lite konstigt det där hur man ser på vikt, både sin egen och andras... Det är ju många som tycker det är jättefint att vara gravid med en stor fin mage (en av de få gånger som stor och fin används tillsammans när man talar om kroppar), men samma mage ses inte alls som lika fin om den inte har försvunnit inom några veckor efter att bebisen har anlänt till världen. Direkt motsatt är det när man ser en bild på en skådis eller modell (Tara Reid var det senast och Angeling Jolie har också hängts ut en del) som är så smal att bröstbenen sticker ut ur uringningen. Det är nog de flesta överens om att det är obehagligt, man ryser till. Men på nästa bild har modellen jeans och tröja istället för den avslöjande bikini eller galabilden och då, ja då ser det ju inte så illa ut ser kanske riktigt bra ut till och med? Hux flux har hon gått från anorektiskt benrangel till snygg modeikon!

Jag bestämde mig för att sluta gnälla om viktuppgången när jag inte kunde hitta någon bild på en ledsen Heffaklump. Naturligtvis vill jag fortfarande gå ner mina kilon, men det kommer bara bli svårare om jag går runt och är ledsen på mig själv hela tiden. Istället bestämde jag att jag ska ta lärdom av Heffaklumpen och vara glad för att jag ändå är ganska söt oavsett vikt. Från och med imorgon ska jag stötta min kompis som börjar på 100% shakes . På fredag och lördag blir det fusk för min del eftersom jag ska laga maten till min pojkväns födelsedag och sedan fira honom med familjen. Men det är OK, jag är tillbaka igen på söndag och sen kör jag 100% till nästa fredag då det bär av till London!

Viktuppgång och långdragen förkylning

Två veckor har gått och jag är fortfarande inte frisk. Det enda jag gör är jobbar och vilar. Det har inte varit någon träning eller diet på ett tag nu och konsekvenserna av det lät inte vänta på sig... +1,5kg sen förra veckan och totalt +3kg sen innan jul. Inte kul alls. Jag hade tänkt vänta till jag blev frisk innan jag gick tillbaka på naturdiet, men paniken över att inte kunna träna och samtidigt gå upp i vikt är hemsk. Så idag börjar jag med 3 shaker om dagen och så äter jag lunch som ett riktigt mål mat.

Förhoppningsvis försvinner pluskilona snart och nästa vecka bör jag kunna träna så att jag kan ta tag i de kilona som jag fortfarande har kvar. Det har varit svårt med motivationen när jag varit sjuk så mycket, men dagens vägning rådde snabbt bot på det. Jag vill verkligen inte lägga på mig allt igen. Jag har jobbat för hårt för att ge upp nu!

Jag planerar att köra 100% naturdiet igen om två veckor. Den här veckan fyller min sambo år och helgen efter åker vi till London, så det hade inte varit idealt att starta nu. Men efter det kommer jag ju med all säkerhet att vara igång med träningen igen och det finns inga inplanerade fester eller middagar som stör de första veckorna. Målet är fortfarande satt till att ha gåttner de resterande kilona innan Juni, så jag har gott om tid på mig. Nu gäller det bara att behålla fokus ända till mållinjen.

Kroppen har gått ut i strejk

Det känns i alla fall som om min kropp bestömt sig för att sluta samarbeta med mig nu. Först fick jag maginfluensa mellan jul och nyår, sen en jätteförkylning med hög feber, hosta och halsont precis efter trettonhelgen och den har inte gett med sig utan istället nu valt att gå ut i örat. Så nu verkar det som att jag fårr en öroninflamation dessutom. Det gör jätteont och jag är så gott som döv på högerörat för tillfället, känns ganska tråkigt.

Kanske är det kroppen sätt att säga att den behöver vila, för jag orkar ingenting nu. Det jobbigaste jag klarar av är långsamma promenader och till och med då blir jag trött. Det känns tråkigt att inte kunna dra igång med nystart och nyårslöften som planerat, men jag tror att det skulle göra mer skada än nytta att inte lyssna på kroppen nu. Så planerna får ligga på is i minst en vecka till och under tiden ligger jag nerbäddad med en kopp te och en bok.

Spend a little time with me...

Ja, igår var det dagen D. Dagen då jag gjorde min scendebut som burelesquedansare. För första och troligen sista gången stod jag på scenen i Malmö konserthus, framför 800 människor (och Sydsvenskan) och fullföljde det löfte jag gav mig själv i början av förra året. Jag har nämligen alltid velat dansa och alltid tyckt det var roligt, men sen inte vågat ta tag i det för att jag inte känt mig bekväm nog i min egen kropp. Så jag lovade mig själv att jag skulle börja dansa när jag gått ner tillräckligt mycket i vikt för att få börja på poledance och samtidigt som jag gjorde det, började jag också på chair strip som var det nummer jag uppträdde med igår.

Vi gjorde en dans till Missy Elliots tolkning av "Big Spender" från musikalen Sweet Charity och jag satte den! Trots en ordentlig förkylning som har hållt mig sängliggande och så hes att jag knappt kunnat prata under hela förra veckan, orkade jag ta mig i väg till en helg av marathonträning inför showen och när jag gick på scen kl 20 igår kväll, då gjorde jag det utan att vara nervös. Vi hade en fantastisk publik och vi marscherade in och ut från scenen till jubelrop och busvisslingar. Det var en väldigt mäktig känsla och för första gången på länge så kände jag mig stolt över mig själv!

Nu ställer jag dansskorna på hyllan ett tag fram över. Men i smyg har jag redan börjat titta på vilka kurser som erbjuds för nästa termin och om det inte blir till våren... ja, då kör jag nog i höst igen.

Trött och nerbäddad...

Vilken fantastisk start det blev på min nysatsning. 24 timmar in och jag är super-jätteförkyld och orkar inte gå upp ur sängen. Å andra sidan har jag så ont i halsen att jag inte gärna vill äta något onödigt.

Det här är sista veckan innan showen, så det gäller att få så mycket vila så möjligt, annars kommer jag att missa den och det vore verkligen tråkigt :(

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på Twilight Eclipse, för 5:e eller 6:e gången och tänker utvilande friska och positiva tankar och hoppas att det kommer funka i enlighet med "Mind over matter".

Klara, färdiga, gå!

Efter en helg i Stockholm och tre hela veckor av julledighet (från dieten, inte från jobbet) är det nu dags att köra igång racet igen och den här gången är det mållinjen som hägrar! Något kilo tyngre än innan jul, men inget som jag får panik över. Jag har av erfarenhet lärt mig att det försvinner snabbt så snart jag tar tag i det igen.

Nu när jul, nyår och födelsedag är över känns det bra att komma tillbaka till gamla och en del nya rutiner. Starten var sedan länge planerad till idag och det har funkat ok trots att vi missade vårt flyg hem från Stockholm igår, så jag hade ingen möjlighet att ta med mig sånt som jag behövde till jobbet imorse. Istället blev det direkt från ena tåget till det andra och så var jobbdagen igång. Ikväll ska jag dock styra upp det hela, efter mina dansklasser blir det lite matshopping för veckan och sen är det bara att köra på!

Planen som jag lagt upp är indelad i fyra veckors etapper. Så nu kör jag fram till 6:e februari och sen börjar nästa etapp. Det ger mig tillräckligt lång tid för att utvärdera resultatet av varje etapp, samtidigt som jag har satt upp en tidsgräns som inte är alltför lång och då är det lättare att följa. Första etappen äter jag vanlig mat men med få kalorier och kolhydrater. Funkar det bra fortsätter jag kanske med det i februari, annars blir det fyra veckor på naturdiet i nästa etapp.

När vecka sexton är över ska jag och sambon fira det med min julklapp till honom, en mysig resa till Prag. Det ser jag verkligen fram emot!

Go shorty, it's your birthday...

Ja, idag blir jag 29. Mitt sista år som 20-nånting och det känns lite vemodigt. Jag fick dock en väldigt bra start på dagen med fruksot på sängen (trots att sambon har semester pallrade han sig upp ur sängen 06:15 för att göra frukost åt mig) och en Stockholmsresa med musikalbiljetter till We will Rock you redan till helgen! Det ser jag verkligen fram emot!

Efter jobbet kommer mamma ner och vi går till McDonalds för att äta min födelsedags El Maco. Det är en tradition som började ett år när jag var sjuk och inte orkade fira min födelsedag, vilket slutade med att mamma tog med mig till McDonalds så att jag iaf kom ut ur huset och sen dess har vi ätit årets första El Maco på min födelsedag, varje år :)

Men trots de fina presenterna och de mysiga planerna för helgen så känns det lite jobbigt att bli 29, jag är liksom inte redo för nästa steg. Nu tänker flera av er att 29 är ju ingenting och att världen inte går under bara för att man fyller 30. Kanske har ni rätt angående att fylla 30 i allmänhet, men nu är det faktiskt så att jag fyller 30 år 2012 som enligt flera profetior och trossamfund faktisket är året då världen går under! Googlar man 2012, så får man upp bilder på jorden som brinner upp och texter som inleds med "Domesday 2012, the year when the world ends". Så ni ser, det är inte bara jag som är orolig för vad nästa år för med sig :)

Tyvärr finns det ju inga attraktiva alternativ till att bli äldre, så jag finner mig i mitt öde och fokuserar istället på allt det som jag bestämt att jag skulle hinna med innan min 30-årsdag. Tveksamt om allt kommer kunna göras på 365 dagar, så jag tror jag tar och firar 25 för tredje gången och då har jag ju ett par gånger på mig att fylla 27 innan jag går över till att fylla 29 till det är pinsamt uppenbart att det är en lögn :P

Listat och klart

Jag är Gudinnan av listor, precis som "Sickan" i Jönssonligan behöver jag ha en Plan på plats innan jag skrider till verket. Så snart Planen är organiserad i en eller flera listor är jag redo att köra igång. De senaste dagarna har jag således fixat med mina listor inför diet- och träningsstarten 10/1 Jag har nu ett schema som täcker mat och träning i fyraveckors intervaller, en inköpslista på den mat jag behöver ha hemma, ett avprickningsschema för varje halvkilo och slutligen en avprickningslista för antalet dagar som gått.

Att kunna se resultat och framtsteg är jätteviktigt för att hålla min motivation på topp och att få checka av något på listan känns alltid roligt. Jag gjorde liknande listor i början av Juni och jämförelsevis så är ju viktminskningslistan jättekort, mindre än hälften kvar! Hur häftigt är inte det?! Jag kommer också ihåg hur fort det gick efter de där första jobbiga dagarna. Efter en och en halv vecka hade det blivit en vana och sen flöt det på, jobbigt? Javisst, men fullt möjligt och lyckas jag lika bra den här gången, ja, då är jag snart i mål.

Nytt år, laddar inför nystart.

Till skillnad från Kalle här bredvid, känner jag mig inte helt perfekt ännu och har därför gjort en lista av nyårslöften. Jag har dock valt att börja det nya året nästa måndag eftersom det är min födelsedag på onsdag och jag väljer att hålla helg till dess, även om det blir tre dagards jobb denna vecka.

Behöver man nyårslöften? Frågan debatteras så gott som varje nyårsafton. Det är alltid någon som säger att det inte är någon mening med att "lova något som man ändå inte kommer hålla" och någon annan som lovar att sluta röka strax innan de går ut för att ta ett bloss och titta på raketerna... Jag kan hålla med om att det inte är någon mening med att inte avge ett löfte som
Man inte kommer att hålla, men Jag har varje intention att hålla mina löften. Det är saker som jag verkligen vill eller behöver göra och den ser ut som följer:

1. Nå min målvikt innan 9/6 och sedan hålla den.
2. Springa Göteborgsvarvet på en tid under 2h 15min.
3. Spara ihop en buffert på bankkontot, har hört att vuxna människor som jobbar bör ha en sådan :p
4. Gå till tandläkaren.
5. Börja fitnessträna.

Ett schema och en handlingsplan för att uppnå dessa mål har redan utformats och startskottet går som sagt på måndag. Diet- och träningsschema är färdigt för de första fyra veckorna och det är gjort som en dag-för-dag kalander där jag även kan göra dagsanteckningar om resultat och specialla händelser. Sparandet har jag och sambon redan påbörjat, så det är igång och i eftermiddag ska jag ta mig i kragen och ringa en tandläkare för att boka tid!

Vad har ni för planer 2011? Är det året då DET händer? Jag har bestämt att det är så för mig!