Ja, idag blir jag 29. Mitt sista år som 20-nånting och det känns lite vemodigt. Jag fick dock en väldigt bra start på dagen med fruksot på sängen (trots att sambon har semester pallrade han sig upp ur sängen 06:15 för att göra frukost åt mig) och en Stockholmsresa med musikalbiljetter till We will Rock you redan till helgen! Det ser jag verkligen fram emot!
Efter jobbet kommer mamma ner och vi går till McDonalds för att äta min födelsedags El Maco. Det är en tradition som började ett år när jag var sjuk och inte orkade fira min födelsedag, vilket slutade med att mamma tog med mig till McDonalds så att jag iaf kom ut ur huset och sen dess har vi ätit årets första El Maco på min födelsedag, varje år :)
Men trots de fina presenterna och de mysiga planerna för helgen så känns det lite jobbigt att bli 29, jag är liksom inte redo för nästa steg. Nu tänker flera av er att 29 är ju ingenting och att världen inte går under bara för att man fyller 30. Kanske har ni rätt angående att fylla 30 i allmänhet, men nu är det faktiskt så att jag fyller 30 år 2012 som enligt flera profetior och trossamfund faktisket är året då världen går under! Googlar man 2012, så får man upp bilder på jorden som brinner upp och texter som inleds med "Domesday 2012, the year when the world ends". Så ni ser, det är inte bara jag som är orolig för vad nästa år för med sig :)
Tyvärr finns det ju inga attraktiva alternativ till att bli äldre, så jag finner mig i mitt öde och fokuserar istället på allt det som jag bestämt att jag skulle hinna med innan min 30-årsdag. Tveksamt om allt kommer kunna göras på 365 dagar, så jag tror jag tar och firar 25 för tredje gången och då har jag ju ett par gånger på mig att fylla 27 innan jag går över till att fylla 29 till det är pinsamt uppenbart att det är en lögn :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar