Så gick startskottet

Idag började träningen till Göteborgsvarvet! Ibland tror jag att det är något konstigt fel på mig... Vem joinar viktväktarna i november och börjar löpträna i december, lagom till de första riktigt kalla dagarna kommit till skåne? Jo, det gör ju jag och det var en riktigt skön och lagom kort startrunda. Fick lägga till 30 min på crosstrainern för att känna att något blev gjort.

Det är 21 veckor kvar till det är dags för varvet och det borde vara tillräckligt med tid att komma i bra form. Mitt mål är att ha en tid som är 12 minuter bättre än förra året.

Maten och matkassen går fortfarande bra. I söndags hade vi den första rätten som jag inte tyckte om, kombinationen lamm och kanel var ingen hit för min del. Men allting annat som vi gjort har smakat bra och en hel del har varit jättegott. Till helgen är det dags för invägning förhoppningsvis har förra helgens glögg och äppelkaka tränats bort till dess!

Om att göra det enkelt.

Jag är en sucker för utmaningar, gärna saker som folk säger till mig är omöjliga eller snudd på i alla fall. Ibland gör det att jag gör mitt liv mer komplicerat än det behöver vara. Om man hela tiden måste göra sitt allra yttersta för att nå alla sina mål blir man rätt trött. Det hjälper ju inte om man dessutom har flera mål man vill nå samtidigt.
Nu har jag i ett par veckor ansträngt mig för att istället göra det motsatta. Dra ner på antalet saker som jag känner att jag "måste" lyckas med och gjort en lista på saker som jag vill hinna med under en ideal vecka. Och vet ni vad? Allt går in om jag bara tänker på vad jag verkligen VILL göra (och vad som även fungerar för min Sambo såklart).
Lite kompromisser blev det, jag valde ut fyra (innan hade jag åtta) träningspass som jag verkligen tycker om och som tillsammans ger en varierad och allsidig träning. För några veckor sen skaffade vi matkasse och det går fortsatt bra. Nu överväger vi att gå över till en viktväktarkasse som är lite billigare, men framför allt nyttigare, blir det så kommer jag med utvärdering i senare blogg. Och igår vägde jag in mig på ett viktväktarmöte.
Viktväktarna känns som en kliché, men saker blir ju kliché för att det är enkelt och ta till och det fungerar för många. När jag satt där på mötet kändes det rätt, som något jag gör för mitt välmående och inte för min vikt och det måste ju visa att jag kommit en bit på vägen i mitt sökande efter en hållbar livsstil.

Uttråkad, förvirrad och obeslutsam...

Det är tråkigt att banta, men roligt att komma i "rätt" storlek när jag provar kläder (lutar här lite åt att skriva man istället för jag då jag tippar på att de flesta känner så). Det är roligt att träna och jag har många klasser som jag verkligen älskar att gå på, trots det är det ibland svårt att komma iväg.

Uppenbart är att jag mår dåligt av att gå på VLCD (svältkur) så länge som det skulle krävas för att nå målvikt. Immunförsvaret körs i botten och jag skadar mig ofta när jag tränar om jag inte äter riktig mat.

Den självklara lösningen vore att äta normalt, träna det som jag tycker är kul och sen låta vikten sköta sig själv. Jag önskar att jag kunde det, ibland tänker jag att jag faktiskt borde kunna det... Sanningen är att jag inte alls besitter den förmågan. Tanken gör mig illamående och svettig och jag ser mitt framtida jag som mamman i Gilbert Grape.

Så vad ska jag göra då, svaret är att jag inte vet. Seriösa tips mottages tacksamt och om någon jag känner vill gå på Viktväktarna med mig tycker jag att vi satsar på lördagar kl 9 Malmö city!

Utvärdering av första veckan

En vecka av riktig mat, hemlagad mat med äkta och fullfeta produkter (förutom lax/kokosmjölk curryn, där drog jag gränsen. Blev kokosmjölk light istället). Men det var också en vecka med 7, alla ganska intenvsiva och varierade träningspass. Resultatet? Ett hekto upp... Egentligen skule jag inte vägt mig för att jag visste att jag skulle gå upp i början, men vågen visar att jag ökat i muskelmassa. Det gör man ju inte på så kort tid, men det visar iaf att musklerna binder extra vätska just nu och då blir ju siffrorna lite högre.

Vi startade ju ett abonnemang på matkasse och det är vi efter en vecka mycket nöjda med. Maten är god och med fyra portioner så finns det mer än tillräckligt till varsin matlåda också. Det är naturligtvis fler kalorier än vad jag är van vid, men jag är också piggare och lagom mätt mycket längre.

Så min utvärdering för en hållbarlivstil är huvudsakligen positiv för första veckan. Idag är det vilodag och ikväll kommer nästa spännande matkasse. Den här ska enligt hemsidan innehålla ingredienser till både lammköttfärsås och biffar med fetaost, mums, mums!

Vi testar Middagskasse

Jag är utbildad kock och tycker det är jätteroligt att laga mat - till gäster, på helgen... Varje dag, efter jobbet, till mig och sambon - not so much. Det ska planeras och handlas och sen ska det lagas... ganska begränsat underhållningsvärde.
I några månader nu har jag och sambon funderat på att testa att beställa hem en middagskasse, det vill säga råvaror och recept för 5 dagar och då vi bara är två räcker det till både lunch och middag (verkar dessutom finnas lite godsaker över att slänga ihop något till helgen). Efter flytt, semester och en övergiven svältdiet, var det nu dags att äntligen beställa den där kassen. Markus fick välja och då valde han den "lite lyxigare" varianten (no surprises there) planerad och designad av TV-kocken Monica Ahlberg.
Jag var lite rädd att maten skulle bli alltför onyttig med ÄKTA (yes, 40% fett och 375 kcal per dl) grädde och andra "riktiga" råvaror. Men efter att ha räknat på kåldolmarna på savoykål som var först ut och sedan på de följande två rätterna inser jag att de ligger helt rätt i kostcirkeln. Utan ansträngning landar jag på sunda 1600 kcal för dagen.
Men är det inte dyrt då? Nja, det beror kanske på vad man jämför med. Kassen kostar strax över 800kr/vecka och vi hade säkert kunnat äta billigare. Gjorde vi det? Nej! Vi handlade vanligtvis inte förrän vi var hungriga och åt ut oftare än jag är villig att erkänna. Utöver det så betalade vi lite för att äta i jobbets kantin. För oss kan man alltså sammanfattningsvis säga att det blir mycket billigare att äta så här och då får man maten leveread till dörren, menyerna är färdigplanerade och bäst av allt det blir rigtigt gott!

Första veckan, ganska obalanserad...

Fokus är oftast en bra sak. Med vilja och rätt fokus kan man uppnå mycket... Men det är just det lilla ordet rätt före fokus som gör hela skillnaden. Om man till exempel är på gymmet med sin tränare och med ren viljestyrka försöker övertala henne att tipsa om en bantningskur som skulle kunna leda till en genomsnittlig viktminskning på 2 kg i veckan... Tja, jag kan ju erkänna att jag egentligen visste att projektet var döfött, då Linda även är dietist och faktiskt bryr sig (till skillnad från mig då) om hur jag mår.

Konversationen gick ungefär så här:

Jag - Men om jag dricker det här och inte äter det där...

Linda - Jo, men det är inte hållbart. Kroppen kommer gå ner i svält och efter några veckor kommer du behöva sänka nivån ännu mer och ändå inte... (här avbryter jag)

Jag - Men om...

Och så fortsatte det till det var dags att göra de sista utfallsstegen runt gymmet och in på kontoret. Min fokus är nu 100% på att bli smalast möjligt till min 30-årsdag och jag vill att Linda ska ge mig ett bra tips på hur jag ska orka träna två pass om dagen, äta inget och hålla ut 10 veckor och sen hålla den nya vikten. Jag hinner göra ett utfallssteg innan vänsterfoten vrider sig under mig och jag landar på ännu en stukad ankel.

Så går det när man har fel fokus. Jag gick ner 1,1kg förra veckan men det kostade mig en stukad fot. Det var det faktiskt inte värt.

Jag vill fortfarande inte vara fet på min födelsedag, men jag har bytt fokus och väljer att lyssna på Linda (om hon fortsätter jinxa mina fötter kommer jag aldrig att klara av nästa Göteborgsvarv!). Jag ökar träningen istället för att gå på VLCD och kompletterar det med en diet som hon faktiskt har godkänt. Jag kommer inte gå ner mer än max 1 kg per vecka, men kanske slipper jag bryta ett ben...

Energin har återvänt så här lagom till helgen!

Första dagarna på en sträng diet är alltid tuffa och i onsdags trodde jag som nämndes i gårdagens blogg, att jag skulle gå under och torsdagen var bara marginellt bättre... Men idag var jag uppe innan soluppgången och joggade mina 25 min i ett pace som var 2 min bättre per km än första horribelt långsamma turen i måndags. Förstår ni hur långsamt man joggar/hasar sig fram om man kan förbättra tiden med 2(!) min på 5 dagar?!

Nyckeln är som vanligt, som alltid faktiskt, att inte ge upp. Vet man att man vill ha/åstadkomma något särskilt så comittar man till det och sen kör man hela vägen in i mål. Visst, man kan åka på bakslag och stunder (ibland väldigt långa stunder) då motivationen lyser med sin frånvaro, men om man verkligen VILL då gör man det till slut.

Jag tycker att vilja i allmänhet underskattas (har säkert bloggat om det här tidigare). Folk säger att de vill något när de egentligen menar att de önskar sig något utan ansträngning från deras egen sida. Typ "Jag vill lära mig franska"... Uppenbarligen inte då jag i tio år underlåtit att anmäla mig till en kurs i franska. Vad jag egentligen menar är att jag önskar att jag bara en dag vaknade upp och talade språket flytande utan ansträngning och det är ju inte samma sak :)

Nåja, det där med franskan ska jag ta tag i när jag kommit i mål med det jag verkligen vill just nu dvs - nå min målvikt innan 5:e Januari!

Dag 3-4 av 73 Dead and back again

Redan när jag vaknade igår kändes det som om jag hade dött, men var tvungen att gå upp och jobba ändå (kändes orättvist). Ungefär samtidigt som detta gick upp för mig säger min älskade sambo: Kom igen vi ska ju ut och jogga?!
Död, dödare, dödast!!! och ändå fick jag på mig träningskläderna och kom ut. Jogging blev det inte så mycket med, 1km ungefär och sen blev resten av rundan promenad. Men jag kom ut och fick min träning för dagen.
Idag har jag en vilodag och det i kombination med att kroppen har vant sig vid VLCD gör att jag mår mycket bättre. Huvudvärken är borta och det känns inte som att jag går runt i dimma hela tiden (vilket är ironiskt då det faktiskt är tjock dimma över helat staden idag).
Ikväll blir det bio med kollegorna, Contagion. Den har fått halvdålig kritik men många av mina favoritskådespelare är med, så jag tror att jag kommer gilla den.

Dag 2 av 73 - Sengångardag

Idag började precis som igår med en lååångsam jogg runt pildammarna, till skillnad från igår lyckades jag locka med mig sambon och ökade därmed farten en del. Det kommer dock ta ett tag innan jag når tillbaka till förra höstens formkurva. Men det är ok, det får ta den tid det tar just nu vill jag bara känna att jag kommit igång och att det går framåt. Går jag ut för hårt blir jag alltid sjuk och det har jag verkligen inte tid med just nu!

Dagen avslutades med en tur till min gamla lägenhet efter jobbet. Det kändes lite bitterljuvt att slutligen plocka med sig de sista sakerna ur den flyttstädade lägenheten inför morgondagens check av ordförande i föreningen (en udda man i 60-årsåldern som kör en BMW z-3 och tror att han äger huset).

Planen var från början att köra ett afropass efter det, men det får vänta till nästa vecka. Idag nöjde vi oss med en långpromenad istället. Jag tror att det var rätt beslut för just nu är jag så förlamande trött som man blir de första dagarna på VLCD, jag längtar verkligen till helgen då det bör vända och jag blirr pigg igen!

Födelsedagsutmaning dag 1 av 73

På min 30 årsdag skulle jag vilja känna att T-shirtens budskap stämmer in på mig. Sedan min 20:e födelsedag har jag haft ångest inför att fylla 30 och nu är det bara 10 veckor kvar...
Jag kan ärligt säga att jag blivit lugnare angående den analkande födelsedagen på senare tid. Det mesta som jag hade på min "innan 30 lista" har jag lyckats med och då känns födelsedagen mindre skrämmande. Dock har jag alltid sagt att jag inte vill vara överviktigt den dag jag fyller 30 (tror att beslutet fattades efter att ha läst en artikel där det stod att det är svårare att gå ner i vikt efter 30). Nu börjar racet för att nå målvikt innan tiden rinner ut.
Efter en stressig sommar och höst då jag lagt på mig några kilon, åkte jag och sambon till Bali (där jag lade på mig ytterligare några kilon) är det nu dags att bli av med dem och några till för att fira min 30 årsdag som en vältränad och normalviktig tjej.
6:00 imorse påbörjade jag min utmaning genom att ge mig ut på en väldigt långsam joggingtur. Det är helt galet hur snabbt jag tappar flåset när jag gör uppehåll i löpningen! Ikväll blir det Zumba och så kommer jag lägga upp planeringen för de flesta dagarna, ett kort pass på morgonen och ett längre pass på kvällen. Matmässigt är det shakes som gäller och första dagen har gått bra. Efter massor med god mat och lyx på semestern känns det ganska bra att vara lite duktig igen.

Smal och hälsosam är ju inte samma sak?!

Det blev ingen tjejmil för mig i år. Stress och dålig tajming samt brist på löpträning gjorde att jag valde att missa årets event. Beslutet satt långt inne trots att det på slutet var nästan omöjligt att åka då vi var mitt uppe i lägenhetsförsäljning/köp flytt etc... Skälet till det var att jag visste att jag BORDE vara i bättre form det här året om man jämför med förra. Men all ork, träningsglädje och inspiration har lyst med sin frånvaro det senaste havlåret. Det i sint tur ledde till att jag inte bokade flyg i tid och sen kom vardagen ivägen...
I lördags när alla glada duktiga tjejer var ute och sprang funderade jag lite på varför jag inte var en av dem i år. Vad jag kom fram till är det ni ser i rubriken. När jag startade min viktresa var det tänkt som en hälsoresa, jag ville orka mer och längre och finna glädje i träning och en aktiv livsstil. Det gjorde jag, tränade massor och tyckte det var hur roligt som helst. Men sen flyttades fokus mer och mer och till slut helt och hållet över till viktminskning. Jag åt mindre, orken försvann, träningsglädjen och energin var bortblåsta och vikten kröp uppåt hela tiden.
Resultatet av det är att jag nu väger lika mycket som jag gjorde vid den här tiden förra året men jag är tröttare och mindre aktiv. Hur blev det så fel?! Målet var ju som det står i namnet på bloggen, att bli en fitnessbrud. Någon som mår bra är glad och älskar träning! Så nu blev det dags för en helomvändning. Det spelar ingen roll vad jag väger på Bali eller på min 30-årsdag, bara jag mår bra och är glad.
Som vanligt så var jag snabb på att köra igång min nya plan och testade flera nya klasser förra veckan då jag var ledig. Det blev ett nytt spinningpass, Zumba och SATS danspass Sh'bam. Så roligt det var och så mycket bättre jag mådde! Nytt fokus är nu att gå på alla pass som jag tycker är roliga och äta bra så att jag orkar träna och jobba, vågen får vila ett tag.

This just in!

Vilken vecka det har varit! Störst och viktigast är helt klart att jag blivit moster igen. Igår på lunchrasten (bokstavligt talat) kom min systers lille Elliot till världen. Klockan 10:30 fick jag ett sms där det stod att "han kanske skulle komma idag", men de var fortfarande hemma. Ett par sms och ett sjukhusbesök senare är klockan 12:48 och jag får ett sms från svågern som säger att mamma och barn mår bra! Det hela tog mindre än en timme från det att de kommit in, det fanns inte ens tid att skriva in henne.

Fyra timmar senare var de på väg hem för att höra hur visningen av deras lägenhet gått. En ganska snopen mäklare meddelade att det såg lovande ut och att han aldrig varit med om ett par som åkte iväg och födde barn under tiden deras lägenhet var på visning...

Nästa stora sak (som är ganska liten i jämförelse) är att säljarna accepterade (motvilligt) budet som vi lagt på lägenheten. Vi skrev på i tisdags och flyttar in 24 september om allt går vägen. För er som följer bloggen kan jag bekräfta att ni har rätt, det blir bara lite mer än en vecka innan vi åker till Bali... fullt ös medvetslös som vanligt :)

Slutligen så är det min näst sista fredag på det här jobbet och jag ser verkligen fram emot att få sätta tänderna i något nytt! Nästa fredag vid den här tiden är det snart dags för champagne och tårta och sen tackar jag för mig :)

Med maten går det bra, jag äter shake till frukost och middag samt en lätt lunch på jobbet. Träningen är jag inte riktigt igång med. Jag tränar ett par gånger i veckan som det är nu, men måste öka det drastiskt om jag ska överbevisa svägerskan innan resan bär av till Bali. Planen är att maxa löpning och spinning eftersom det bränner mest. 3 pass av vardera i veckan hade varit idealt, men jag är också nöjd med 2+3.

Jag är ganska spänd inför måndagens vägning. Har mitt nya koncept funkat eller är det 100% shake som gäller om jag ska klara målet? Det hade klart varit enklast om jag kunde fortsätta att äta lunch, men funkar det inte så är jag beredd att köra stenhårt!

Kram på er och HAPPY Fredag!

Challange accepted!

Utmaningar är lite av min grej... Om någon påstår att något är omöjligt så är min reaktion 9 ggr av 10 att visa att det visst det går! Så i lördags när jag skämtsamt sa till min svägerska att jag fortfarande vill gå ner 5kg innan Baliresan i oktober (helst 10kg) och hon svarade med ett ganska drygt "lycka till med den..." var det något som klickade till i mig. Motivationen som det varit svårt med under sommaren var helt plötsligt där i överflöd. Man kan tycka att det skulle vara en belöning i sig att komma ner på målvikt, men framtidsutsikten att kunna ringa henne den 3:e oktober och informera henne "att det gick alldeles utmärkt, tack så mycket" är ju ännu bättre än målet i sig.

Småsint? barnsligt? bevis på en tävlingsintsinkt som kanske är borderline galen?! Tja, kanske det, men jag är ok med det så länge jag når mitt mål och får känna tillfredställelsen som kommer med att vinna. Lyckligtvis så har jag en sambo som tycker att det är en ganska charmig egenskap, annars hade det nog kunnat bli lite jobbigt ibland.

Det är 7 veckor till den 4 oktober. Sist jag höll ut en längre tid på naturdiet fixade jag 10kg på 7 veckor och då kan jag göra det igen. Vilja, motivation och fokus löser det mesta om man håller blicken fäst på målet. Just nu har jag en kämpig vecka framför mig. men efter de första 5-7 dagarna så går det på rutin, det vet jag av erfarenhet sen sist.

Så vad tror ni, kommer det vara jag eller svägerskan som säger vad var det jag sa den 3:e oktober?

Running wild!

Nu är 9 av 231 km avklarade (3km om dagen 11 veckor till Bali). Tre dagar i rad har jag prickat av mina 3km och det funkar bra. Idag hade jag mer energi än på måndagen och tisdagen och lyckades skala 1 min o 20 sek av min tid. Egentligen är 3km lite för kort, jag klarar mer, men nyckeln till att lyckas skapa en vana är för mig just att jag mentalt vet att det är möjligt. Det finns ingen och då menar jag verkligen INGEN ursäkt för mig att inte fixa 3km löpning eller jogging på en dag. Oavsett hur mycket jag har att göra finns det 20 minuter att avara till det.

Nästa vecka har jag tänkt öka målet till 4km/dag, men minimikravet kommer ligga kvar på 3km. Det går bättre och bättre med shakerna och jag börjar äntligen känna att jag är på banan igen. Nästa mål är att hitta ett extra spinningpass i veckan, det är bra både för kondition och fettförbränning.

När har man misslyckats?

Ja, när har man misslyckats? Det är veckans fråga. Det kändes som ett misslyckande när jag steg upp på vågen imorse och den hade gått åt fel håll. Hyfsat otippat med tanke på att jag varit duktig med shakerna fram till fredag. Helgen gick inte bra, men den var inte heller katastrofal, så jag hade väntat mig +/- 0 inte nästan 1kg upp!

Nu går det ju tyvärr inte att göra det ogjort. Att gå på shake är svårt och när man stöter på andra motgångar eller stressmoment är det lätt att ge upp. Men saken är den att jag inte har gett upp och då har jag ju inte heller misslyckats. Datumet för vår resa flyttades till den 4 oktober vilket gör att jag nu har en sista måndag kvar dagen innan vi åker. Det känns lite som att få en extra vecka att gå ner mina 12kg på!

Så nu har jag skrapat av gruset från knäna, hittat balansen och gett mig iväg på min resa igen. I år går jag i mål och jag kommer ha merparten utav viktnedgången avklarad när jag om 11 veckor funderar över varför jag alltid väntar med att packa min resväska till sista minuten?!

Ny inställning, nya mål, men samma kamp.

Vanligtvis så brukar man ju vänta med nystarter och nya målsättningar till hösten då sommaren med grillkvällar och rosé är över. Kanske är det för att regnet öser ner idag och det känns ganska höstlikt eller kanske är det för att vi i år har valt att ta semester i oktober och det fortfarande finns en chans att uppnå en del mål innan vi är där.

Ovasett vad skälet är, så känns just idag som om starten för många nya möjligheter är här. Jag har tagit tag i min vikt igen, vi pratar med mäklare om sälj av min lilla lägenhet för att köpa något större och gemensamt i framtiden. ja, det känns som om det finns en hel del nytt som hägrar vid horisonten och det känns jättebra!

Igår såg vi Eat, Pray, Love och genast blev jag sugen på att läsa boken. Det var typiskt en sån film som är helt okej, men man får direkt känslan av att boken kommer vara mycket bättre! I boken hade man dock inte fått se de vackra vyerna från Bali, de gjorde att jag ännu mer ser fram emot resan i oktober. Om 11 veckor är vi på plats och det ska bli underbart!

Belle is back!

Efter ett uppehåll i viktminskningen och avsevärd brist på motivation är jag nu tillbaka och supermotiverad. Om 11 veckor åker vi till Bali och det vill jag göra som normalviktig. Till och från har jag druckit shaker nu när det varit så varmt och det har fungerat bra. Att gå över och göra det på 100% är mycket enklare på sommaren än vad det är på höst och vinter.

Redan från början har jag kommit överens med sambon att det blir en lunch och fika på helgen, men i övrigt shaker och måltidsersättning fram till oktober. Träningen lägger jag upp med 4 planerade pass i veckan. Det är ganska lagom när man går på shake och sen kan jag lägga till korta löprundor de dagar som jag har extra energi.

Jag vet att jag har en tuff vecka framför mig nu, men efter det sätter rutninen in och det går enklare och enklare. En av de viktigaste sakerna för att jag ska lyckas är faktiskt planeringen. Det ska finnas shaker och måltidsersättning hemma, på jobbet och ett nödfallsmål i väskan om jag någon gång skulle bli försenad. Det är nämligen oftast då jag trillar dit, när tåget är sent eller jag måste jobba över och inte har något på plats. Nu har jag laddat så att det finns shaker/ready to drink och ersättningsmål överallt (note to self, ladda handväskan med ett par bars) och jag känner mig superpeppad. Räknar med att det tar 2 veckor innan jag är tillbaka till vikten jag hade i våras och sen kan jag börja klättra neråt igen!

Ska man äta grönsaker?

Ja, är det rätt tid att äta huvudsakligen grönsaker när EHEC härjar i Europa? Kanske inte... Helt klart är det inte heller rätt att byta ut grönsakerna till BK-burgare som jag gjorde igår... Men att gå på naturdiet ett tag kan ju vara en bra idé.

Idag är det ett år sen jag började på shakerna första gången. Värmen ligger som ett täcke över Malmö och Köpenhamn, vilket bidrar till att det känns som en bra tid att ge shakerna en ny chans. Det är för varmt för att vara sugen på något annat än kall sallad eller glass. Shakerna är ett snabbt och enkelt alternativ som dessutom ger mig tid att gå en promenad på lunchen.

Jag har kommit igång bra med träningen trots värmen och förbereder mig nu inför Malmömilen nästa helg. Förhoppningsvis blir det lite svalare än vad det varit denna vecka!

Dag 1 och 2 Fat Smash

Onsdag visade sig inte vara den bästa dagen för en nystart. Men skam den som ger sig! Igår körde jag igång på favoritdieten Fat Smash efter att ha sett till att ha allt hemma som behövdes.

Nu och 7 dagar framöver är det mest frukt och grönt som gäller. Sen blir det 3 veckor med som inkluderar magert kött och fisk. Slutligen i fas 3 kommer jag även få äta pasta, det enda som jag saknar nu (förutom glass).

Det blev dubbelpass på gymmet igår. Men dagens joggingrunda blev kort, 3 km i gassande sol var allt jag orkade med. Ev blir det ett nytt försök när det är lite svalare.

Det är dax för 9 dagar detox

Vad gör man när orken viljan och motivationen bestämmer sig för att gå på semester samtidigt? Jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen och utnyttja att sommartider är den bästa tiden för frukt och grönt. Dr Ian Smith's bok Fat smash diet (inte Extreme den här gången) startar kostprogrammet med 9 dagars detox på frukt och grönt. Man får även äta en begränsad mängd mejeriprodukter och äggvita. På jobbet har vi en stor fruktkorg som fylls på varje morgon och ett jättebra salladsbord till lunch. Varför inte utnyttja det som finns?

Hela programmet är 90 dagar långt och upplägget är lite som Extreme versionen, men enklare att följa. Jag jobbar på att komma ihåg att det inte är viktigt att gå ner x kilo x veckor. Nu lever jag hälsosamt och vikten kommer att gå ner successivt om jag håller mig till planen. Det som är kvar nu är ju ändå bara kosmetika. Något som handlar om utseende och känsla inte om hälsa och livslängd. Det handlar dock om välmående och för att må bra behöver jag känna att jag har förutsättningar att lyckas med det jag tar mig för. Och nu när det är så mycket jag vill göra på en gång att jag inte kan låta allt ha lika hög prioritet hela tiden. Lösningen får bli att hitta ett sätt att få det att fungera som inte kräver all min energi. Jag börjar med en kostplan som jag kan föja utan ansträngning (och som går snabbt att laga). Punkt 2 är att lägga in och hålla 5 träningspass per vecka, varken mer eller mindre . Slutligen så får pokern begränsas till en veckodag och helgerna, så att jag får tillräckligt med sömn för att orka med det andra och inte motverka min viktminskning.

It's all the little steps...

Om man inte ger upp, då kommer man fram till slut. Under våren har det funnits så många gånger när jag bara känner att jag inte orkar mer. Vem bryr sig om jag väger 60, 65 eller ens 75 egentligen? Jo, jag gör ju det. Längst in så trivs jag inte med att ha några irriterande kilo kvar att bli av med. Jag vill kunna säga att jag fullföljt det jag påbörjat och jag har ju kommit mer än halvägs, nu är det bara spurten kvar.

I brist på magiska trollspön och gudmödrar som kan göra pumpor till vagnar, får jag göra som på bilden bredvid. Ta det ett litet steg i taget. Jag pratade med min tränare i lördags och fick hjälp med en del som varit jobbigt de senaste veckorna. Bland annat förklarade hon att det fanns ett samband mellan min trötthet och att jag ständigt är hungrig. Tydligen gör kortisol (som kroppen utsöndrar vid sömnbrist) att man inte känner sig mätt trots att man har ätit och det i kombination med mindre träning som annars dämpar hunger, gav resultatet att jag kände mig hungrig hela tiden. Lösningen får bli att se till att komma ikapp med sömnen och samtidigt hålla koll på att jag inte får i mig för mycket kalorier innan det stabiliserat sig. Borde inte vara något problem när jag kör med shakerna.

What goes up, must come down!

Nu har bildbevisen kommit, ett foto (här bredvid) när jag passerar 9 km och ett där jag precis gått i mål. Aldrig trodde jag att jag skulle klara ett så långt lopp. När jag började jogga för lite över ett år sedan kändes 10 km som snudd på omöjligt och nu har jag klarat mer än det dubbla!

Och det är ju bra, jätteduktigt... Det som är mindre bra är att jag helt tappat fokus på viktminskning under våren och som en följd lagt på mig 5 kg! Jag skulle ju gå ner 10, inte upp 5!! Således har jag nu närmare 15 kg att gå ner och jag är tillbaka på naturdietshakerna.

Ja,ja... Jag har gjort det förr och kanske var det det här som behövdes för att få fart på det hela igen. jag har ju stått still länge. Gått ner ett par kilo för att sedan gå upp dem igen och därför legat runt samma vikt i ett halvår. Att helt plötsligt dra iväg 5 kg uppåt fanns helt klart inte i planen. Så förhoppningsvis lyckas jag hålla fast vid min återfunna motivation.

What goes up must come down och det fixar jag med löpning, styrketräning och shaker! Time to get back on track.

Just do it and I did! Göteborgsvarvet, check!

Vem hade trott det? Inte jag i alla fall, men i lördags sprang (läs joggade) jag min första halvmara! I höstas när jag anmälde mig var ambitionen hög, det var precis efter tjejmilen och jag kände att allt var möjligt. En väldigt kall och isig vinter samt en vår fylld av förkylningar och träningsuppehåll senare, kände jag mig inte fullt lika ambitiös.

Ett hett tips är att inte varva ner inför ett långlopp genom att åka på semester där man promenerar 7 timmar om dagen och äter en massa godsaker som sköljs ner med ett par drinkar och några glas rött... Semestern i Prag var underbar, men Göteborgsvarvet gick av stapeln ungefär 36 timmar efter att vi kommit hem och det var inte bra.

Trots trötta ben och omotiverad hjärna följde jag med sambon till Göteborg (på tåget var jag fortfarande inte säker på att jag ville genomföra loppet). Väl framme i Göteborg började stämningen så sakteliga smitta av sig. Löpare i alla åldrar och former svärmade som bin i stan och till slut infann sig känslan "kan han/hon, så kan jag" och det kunde jag ju!

Det var lagom varmt men alldeles för långt, alldeles för jobbiga backar över broarna, men också alldeles, alldeles underbart! Tiden blev 2:26 och det är jag under omständigheterna nöjd med. Drömmen var att springa in på 2 timmar, men det insåg jag förlängesedan att det inte skulle gå. Då satte jag upp målet att klara sträckan på maximalt 2:30 och det gjorde jag ju med flera minuter till godo :) Och som en parantes kan tilläggas att jag, som kände mig för långsam och tjock för att springa så långt, sprang på en tid som gav mig en placering på 11 000 av 43 000, dvs det fanns över 30 000 som var långsammare än jag :)!!

Å ena sidan så e ju den andra sidan också bra, eller?

Man kan som bekant inte göra allt... ja, man kan försöka, men det brukar sluta med att man har en hel del halvfärdiga och halvt misslyckade projekt runt omkring sig.

Om man (man är jag...) "bara" vill gå ner de där sista kilona och bli en van löpare, då är det ganska enkelt för de målen går hand i hand och hjälper varandra på traven. Men lägg sen till att man (ditto) vill äta gott på helgen och lägga tid på att spela poker och trivas på jobbet... Nu blev det helt plötsligt flera saker som direkt strider mot varandra.

Just nu går pokern bra, riktigt bra. Håller jag den här takten kan jag leva på det inom ett halvår. Men som en av de levende pokerlegenderna säger "it's a hard way to make an easy living". När det går bra är man på topp och allt flyter på och känns enkelt, men när det går dåligt är det hemskt och det är lätt att förlora självförtroendet.

Något som inte går lika bra är viktminskningen. Just nu är jag faktiskt nöjd med att bara stå still här i två veckor för att satsa fullt ut när vi kommer hem från Prag. Pokern och träning går bra att kombinera om de bara hade varit de två. Spelar gör jag på kvällarna och tränar gör jag helst på morgonen. Men när man lägger till ett kontorsjobb blir det tufft. Turneringarna slutar sent om man går till finalbordet (mellan 00:30 och 2 på natten) och ska jag träna innan jobbet måste jag gå upp kl 5:45. Även om jag inte tränar innan jobb blir det ont om sömn. Så vad gör jag, vad vill jag? Spela, sova, träna, utvecklas karriärmässigt, gå ner i vikt?? Jag vill ju alla de sakerna men börjar inse att det inte går att göra allt på en gång. Jag känner mig som Ariel när Sjöhäxan omtänksamt konstaterar att "Livet är fullt av mariga val" (som svar på hur hon ska fånga Prinsen utan sin röst).

Våren är nu insprungen!

Igår sprang jag mitt andra Vår rus och det var jätteroligt! Sen till starten som vanligt, men ändå fem minuter tidigare än förra året... I år hade jag lockat med mig tjejerna på bilden och de var villiga att trotsa iskyla och hagel (vart tog våren vägen) för att få rusa runt Malmös pildammar och få en medalj i målfållan.

Min tid var under 30 min och nästan 4 minuter bättre än föregående år, så jag är riktigt nöjd. Nu känns Göteborgsvarvet möjligt även om det är mycket, mycket längre. Jag funderar lite på att gå med i ett joggformu och kanske hitta någon att springa med. Det var verkligen roligt och motiverande att springa med syrran, men hon bor lite för långt bort för att det ska funka att springa ihop varje vecka.

Nu laddar jag inför Göteborg och hoppas på att vädret blir lite bättre än igår, men hellre för kallt än för varmt!

Viktnedgång, kort arbetsdag o kungligt bröllop...

Kan helgen börja bättre? idag stannade vågen på -2kg sen i tisdags och det är jag riktigt glad för! På jobbet ansvarar jag för vår verksamhet i Storbritannien och de är ju OOO idag pga av bröllopet, så jag har inte så mycket att göra för en gångs skull :) På måndag har jag tagit ledig, så jag får två långhelger på rad! Som sagt, en väldigt bra start.

De första tre dagarna på shaker har gått riktigt bra, det verkar fungera bättre när det är varmt ute. Helgerna är alltid tuffa, men det blir ju bara en eller två och det kan jag klara av.

Happy fredag!

Härlig ledighet, oväntat påskägg och nya tag!

Vilken påskhelg det har varit! 5 lediga solstrålande dagar, härliga kvällar och tid att umgås med sambo och familj. Jag jobbar ju i Köpenhamn och här börjar ledigheten redan på skärtorsdagen. Vi kickade igång ledigheten med shopping och årets första glasstrut, den smakade underbart :)

Göteborgsvarvet kommer närmare för varje dag som går, så naturligtvis blev det en del löpträning även under påskhelgen. Efter 7 km löpning + 4 km gång i gassande sol bestämde jag att det var dags att skaffa ett par korta löparbyxor. Så nu har jag nya byxor och några snygga linnen att visa upp i löpspåret.

Idag har jag kört igång en naturdietkur. Det blir en vecka iaf och sen får jag göra en utvärdering om jag orkar 7 dagar till eller går direkt på Fat smash diet igen. Det blev några kilo upp under veckan jag var sjuk och sen några hekto till under påsken, men inget katastrofalt. Jag blir av med det på ett par veckor nu när jag kör kur.

Slutligen till påskäggen :) I år fick jag tre trevilga påskägg, det första var fina underkläder av mitt favoritmärke från sambon. Nästa kom med godis och skraplotter från svärmor och det tredje var lite annorlunda... Som jag nämt tidigare i min blogg så spelar jag en del poker och igår gick en av årets större turneringar (den heter påskägget) av stapeln. Inköpet var dyrt, 3500:- men jag kvalade in för 350:-. Klockan 20:00 satt jag redo framför datorn och blev dealad min första hand och lite över 5 timmar senare visade det sig att just det här påskägget gav mig en tredjeplats i turneringen och mer än en månadslön i vinst! Det känns lite overkligt och otroligt häftigt och lite skrämmande... allt på en gång. Men mest, mest är jag bara jätteglad!!!

Två steg fram, ett och ett halft tillbaka...

Teamkväll med jobbet i torsdags och en helg med syrran + familj i Stockholm = +2 kg på vågen... suck... Det betyder att jag gått ner totalt 7 hg på tre veckor istället för 4 kg som det borde ha varit. Men det är inte kosten som inte funkar, så länge jag äter enligt dieten och tränar som jag ska så går det neråt. Tyvärr så är kroppen extremt snabb med att samla på sig så många kilo den bara hinner de dagar jag inte äter enligt riktlinjerna. Det är tråkigt, men så länge jag vet om det kan jag hantera det. En strikt vecka nu så hoppas jag att gå ner 2,5 och då ligger jag ju på minus igen. Sen är det några dagar fram till påsk och så får jag köra extra strikt igen efter påsken. Sakta men säkert närmar jag mig mitt mål.

Hinderlöpning

Först letade jag efter en bild där någon faller över ett hinder för att illustrera dagens blogg. Men vid närmare eftertanke var bilden här till vänster mer talande för hur min viktminskning har varit och fortfarand är. Vid varje hinder tar jag sats och försöker hoppa över. Vanligtvis leder ett hinder till ett par hekto eller ett kilos viktuppgång som jag sen går ner innan det är dags för nästa hinder. Således studsar jag upp och ner precis som häcklöparen på bilden. Men det finns en skillnad, för mig blir pendlingarna mindre och lite av stilen två steg fram och ett tillbaka. Mina sista kilo kommer ta mycket tålamod, det finns ingen quickfix även om jag verkligen hade önskat att det gjorde det. Men så länge jag har en bra måltidsplan och träningsrutin att falla tillbaka på så kommer det lyckas till slut. Idag är det middag med jobbet och imorgon åker jag och sambon till Stockholm. Redan nu vet jag att det blir ett plus på vågen på måndag. Det får jag ta, jag orkar inte ta mig i mål om jag måste försaka allt hela tiden. På måndag kommer jag vara tillbaka på banan och äta enligt boken, men jag har slutat räkna dagar och veckor. Dieten är inte svår att följa, så det spelar ingen roll hur lång tid det tar. Jag kommer troligen fortsätta att äta ungefär likadant när jag gått i mål, i alla fall på vardagarna.

Ett steg i taget (EFSD dag 16)

Nu är jag inne på 3:e veckan av extreme fat smash och som några av er kanske kommer ihåg så är det här veckan då boken säger att jag måste gå ett visst antal steg per dag. Inte helt enkelt när man sitter på kontor hela dagarna. Igår gick jag 30 min på lunchen, gick från tåget till gymmet och gick hem och då klarade jag knappt mina 12 000 steg... Idag ska jag få in 14 000, vet inte riktigt hur det ska gå, jag får nämligen inte räkna in min löpträning.

Jag hittade inte min gamla stegräknare, men laddade hem en app till iphonen som verkar funka bra. Känns mycket mer 2011 än att ha en liten manick fäst i jeanslinningen. Efter gårdagens tuffa satscorepulsepass känner jag mig helt tillbaka på banan. Halvägs in i det passet, när sveten lackar och benmusklerna svider av mjölksyra, då känns det som om alla ens matsynder har förlåtits. En bättre start än så på veckan kan man väl knappt få?!

Att falla och ta sig upp igen (EFSD dag 15)

Jag önskar att jag kunde skriva att jag klarade fredagen utan att falla för frestelser och sen var duktig och höll samma linje hela helgen. Så var det dock inte, det blev fredagslunch i matsalen i fredags och mandeltorsk till middag. Inte riktigt detsamma som ris med bönor som stod på menyn i boken. Helgen följde sen samma mönster, inte massor med onyttigheter, men enligt plan heller. Varför blev det så? Jag var ju så duktig fram till i fredags och även om fredagen blev lite sisådär, så kunde ju resten av helgen gått bra... Ärligt talat så blev jag irriterad över hur orättvis kroppen kan vara i lördags morse och bestämde mig då för att jag minsann kunde unna mig att ha en "vanlig" lördag efter att vi varit ute på vår 1 milsrunda på morgonen. Det som hände var att jag tog på mig pulsband och min garminklocka och sen satt jag mig och väntade på att sambon skulle bli klar. Efter ett par minuter tittar jag på pulsklockan och ser att min puls ligger på 55 bpm. Och då är jag inte ens nere i det som räknas som min vilopuls eftersom jag sitter upp och rör på mig. Min maxpuls är hög, 210 bpm och med en vilopuls som ligger mellan 48-53 bpm betyder det att jag är i väldigt bra form konditionsmässigt. Och jag är stark, jag har styrketränat regelbundet i ett år och det syns om man tittar efter att det finns bra med muskler under fettlagret. Men det är just det, fettlagret finns kvar. Trots bra kondition, muskelstyrka och en varierad lågkalorikost alternerat med naturdietshaker, så väger jag 5 kg för mycket! Och 10 kg mer än jag vill väga... Det känns väldigt, väldigt orättvist!!! Men hjälpte det att ta en paus över helgen? Ja och nej, det hjälpte inte min viktminskning, men det var bra för motivationen. Livet är orättvist, så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Jag kommer inte nå mitt mål genom att ge upp nu. Så jag borstar av gruset från knäna, reser på mig och kör vidare "by the book". Det här är året då jag når min målvikt!

Stresshunger (EFSD dag 12)

Har kommit fram till att jag lider av stresshunger... Jag äter ungefär samma frukost varje dag, maten varierar men mängden och antalet kalorier är ungefär detsamma. I vanliga fall håller jag mig mätt fram till lunch utan problem, men idag har jag varit hungrig sen jag svalde frukosten. Gårdagen var likadan och vad dagarna har gemensamt är att jobbt har varit ovanligt stressigt och den typen av dålig stress som kommer från saker i omgivningen som man inte kan kontrollera. Det är tur att jag har min bok att följa. Det blir inget extra utöver de snacks som jag får äta mellan måltiderna, men hitills har jag varit sugen på det mesta. Nu gäller det bara att hålla ut några timmar till och sen är det helg!

Kavajen är beställd! (EFSD dag 10)

Idag blir det ingen lång blogg, men efter att ha fått mailet att kavajen skickats från Karen Millen igår kväll, kom jag på att jag inte uppdaterat bloggen med att jag beställt den alls! Men så är det, kavajen är beställd och kommer med posten i veckan. Kappan jag köpte i London har jag haft på mig till jobbet den här veckan och shortsen kan knäppas även om de fortfarande är lite tajta. Det är ju inte riktigt shortssäsong än, så det känns okej om det tar ett par veckor till innan de sitter sådär löst, nonchalant och snyggt :) Kappan har fått massor av beröm och jag älskar den! Nu ser jag verkligen fram emot att shoppa en ny garderob när jag når min målvikt!

Nyckeln till framgång (EFSD dag 9)

Det känns som om jag hittat nyckel till en framgångsfull viktminskning för mig nu. Fat smash dieten passar mig utmärkt. Den är enkel, nästan simpel i sitt upplägg. Boken anger tydligt vad och hur mycket jag ska träna och äta varje dag. Det enda jag behöver göra är att kolla så att jag har sakerna hemma så att det blir lätt att fixa matlådor och middag. Ingenting tar mer än 30 min att tillaga från det att jag öppnar kylskåpet till maten står på bordet och jag behöver sällan vara hungrig, vad mer kan man önska av en diet? Kalorimässigt ligger jag på 800-1000 kcal per dag och tränar 40-90 min. Det låter jobbigt men det är det inte. Riktlinjerna är enkla och trots att mängderna och typen av mat är strikt reglerad finns det ändå utrymme för eget smak och tycke. En dag kan till exempel se ut så här: Frukost: 2dl naturell/light yoghurt med 1dl osötad musli Lunch: Liten sallad med 1msk dressing, valfritt: ett kokt ägg "Mellanmål": 1dl råris/vildris/quinoa, 100 g grönsaker och 1 dl bönor/linser/kikärtor Middag: 120g fisk/magert kött/kyckling med 1 dl bönor/linser/kikärtor och 100 g grönsaker Träning: 45 min på morgonen och 40 min på kvällen Det låter kanske lite tråkigt, men det är det inte om man ser till att ha sina favorit grönsaker, bönor och kött hemma. Jag ser till att det blir fisk åtminstonne 2 dagar i veckan. Äter jag bönor till lunch väljer jag linssoppa till middag. Det enda som ser ungefär likadant ut varje dag är lunchen som jag äter på jobbet. Vi har ett väldigt bra salladsbord, så det utyttjar jag så gott som alla dagar då jag har sallad till lunch. Enligt boken så har jag ca 7,5 veckor kvar innan jag är i mål. Men det gör inget om viktminskningen skulle gå lite långsammare så länge jag kan äta så här och må bra och vara pigg.

Fat successfully SMASHED! (EFSD dag 8)

Imorse var det invägning i Fat Smash fabriken och jag kan nöjt och lyckligt meddela att första veckan på dieten höll vad boken utlovat och mer därtill. Vågen stannade på -2,3 kg och det är jag supernöjd med! Enligt boken kunde man förvänta sig upp till 1,8 kg så jag känner verkligen att det gick bra. Helgen var inte lika mycket "by the book" som veckan var, jag höll mig inom riktlinjerna, men det blev sallad på café istället för hemma på lördagen och en extra kopp chai. Träningen gick jättebra, styrka med PT på lördagen och sen årets första mil på söndagen. Solen sken och jag hade en ny ljudbok i öronen, då är det härligt att springa! Nu är jag supertaggad inför den här veckan. Jag förväntar mig inte att gå ner lika mycket som förra, men boken säger 1,8 kg, så jag har det som mål.

Running start (EFSD dag 5)

Igår kväll sa jag till mig själv att om jag vaknade innan 6 utan klockans hjälp, var det kroppens sätt att tala om för mig att jag skulle orka med en tidig löptur trots att gårdagen avslutades med ett tufft steppulspass. Det hade funkat jättebra för min sambo, som utan problem sover sig igenom det mesta. Jag å andra sidan slog upp ögonen 05:47 och gick enligt avtal med mig själv upp och ut för min morgonjogg.

Det blev 5 km på 30 min o 30 sek, det är bra, det bästa jag sprungit i år. Men även om jag mot förmodan skulle orka hålla det tempot i 2,1 mil så skulle det inte räcka för att fixa Göteborgsvarvet på 2 timmar som var mitt mål. Nu har jag ju nästan två månader kvar att träna, men det ser inte ljust ut. Jag är dock ovillig att ändra mitt mål ännu, allt går om man verkligen vill. Nu får jag lägga in extra back- o intervallträning som är det som kommer hjälpa hastigheten mest.

Idag är dag 5 på Extreme Fat Smash Diet och det fortsätter att gå bra. Jag är ganska säker på att måndagens resultat på vågen kommer vara i linje med vad boken utlovat!

Flying high (EFSD 4)

Hur vet man att man är motiverad nog för att lyckas med sin diet? Jo, man vaknar kl 05:55 av sig själv, tar på sig löparkläder och skor för att när man öppnar dörren på väg ut komma på att det är imorgon som det är träning morgon och kväll inte idag... Tja, vid det laget var jag ju redan uppe och påklädd så jag gick ut på en rask promenad med ljudbok i ipoden.

Maten går fortsatt bra, igår var första gången jag åt bakad sötpotatis och det var faktiskt ganska gott även om jag var lite avundsjuk på sambons vanliga bakade potatis :)

Nästa vecka får jag äta bröd igen och det ser jag fram emot. Jag äter inte massor av bröd vanligtvis, men jag gillar att få äta en smörgås till frukost eller en sandwich till lunch. Pasta hade jag kunnat äta varje dag om jag fick och det får jag ju om jag vill, men vill inte för att det skulle förstöra dieten. Så jag kör på enligt boken och uppskattar att det hitills är enkelt.

Doing it by the book (EFSD dag 3)

Inne på tredje dagen nu och det går fortfarande bra. Jag har gjort precis som det står i boken och börjar bli spänd på vad det ska ge för resultat på vågen på måndag. Det innebär lite meck med matlådor och planering, men det är inte svårt. Precis som jag skrev igår så är det en ganska rolig utmaning.

Som svar på lite kommentarer jag fått på gårdagens inlägg. Nej, jag tränar inte två gånger om dagen varje dag. Det är bara ett par dagar i veckan som det är dubbelpass. Dock tränar jag minimum 45 min varje dag och oftast över en timme. Hur hinner jag, jobbar jag kanske inte heltid? Jo, jag jobbar heltid 9-17 och pendlar dessutom ca:3 timmar per dag. Det enda sättet att få det att fungera är strukturerad planering och prioritering. Jag hinner till exempel alltid träna, men jag har inte en aning om vem som vinner Biggest looser, Bonde söker fru eller Let's Dance, för det hinner jag inte titta på. Jag sätter klockan tidigt så att jag hinner träna en gång före och en gång efter jobbet de dagar då det är dubbelpass och mitt gym har öppet till kl 22, och jag har valt ett som finns både 5 min från jobbet och 10 min från vår lgh.

Efter träningen ser jag till att allt som behövs för nästa dags matlådor finns färdigt och sen försöker jag komma i säng innan kl 23 (kan nog vara det svåraste då jag är inbiten nattmänniska trots att jag går upp innan 7 varje dag och ibland innan kl 6 också). Jag medger att det hade varit väldigt svårt om jag inte hade en sambo som är otroligt stöttande och dessutom tränar lika mycket som jag gör, det ingår liksom i vår kvalitetstid :)

Slutligen vill jag säga att jag inte är någon Wonder Woman, jag är bara en vanlig tjej som fick nog av att vara missnöjd med sig sjäv och sitt utseende. Det gör jag nu är bara det som krävs för att nå mitt mål. Oavsett vad man har för mål i livet tror jag att det man måste börja med är att fråga sig om man är villig att ge det som krävs (lite som i Robin Hood prince of thievs, när Morgan Freeman frågar Kevin Costner om hon är värd att dö för) och för mig var svaret ja, oavsett vad som krävs så vill jag nå målet jag satt upp och nu är jag på väldigt god väg!

The war is ON! (EFSD dag 2)

Nu är jag på G! Taggad till tusen och följer instruktionerna i min bok som om det vore en bibel. Jag tror det här är första gången som jag satsat så helhjärtat på en diet. Shakerna i somras höll jag ju också stenhårt, men det var enklare. Det här kräver planering av både mat och träning på en helt ny nivå.

Gårdagen avslutades med linssoppa efter ett intensivt satscorepulsepass. Idag började med ett glas juice innan en 5km löprunda, benen är som spagetti men jag hoppas att de återhämtar sig fort, för om mindre än 6 timmar är det dags för dagen andra konditionspass.

Det är faktiskt ganska roligt att testa hur långt man kan pressa sig själv. Just nu ser jag det mer som en utmaning än diet. Jag är i första fasen nu och den är 7 dagar, det vet jag att jag kan klara av. Nästa vecka (fas 2) kommer lite ny mat att äta och träningen kickas upp lite grand, det kommer jag inte heller ha några problem med. Sista fasen kommer det enda som jag inte riktigt känner mig bekväm med... jag måste gå runt med en stegräknare! Känns väldigt -97, men jag har säkert någon nånstans... Ska jag få ihop 12000 steg på mitt kontorsjobb får jag dessutom börja gå från tåget till kontoret istället för att ta bussen. Grattis till mig som få gå upp 30 min tidigare :(

Men om resultatet är att jag går ner 13 kg på 9 veckor, då accepterar jag 2 träningspass om dagen, stegräknare i en vecka (x3) och allt annat som kommer min väg, för det är värt det!

Extreme Fat Smash Diet dag1

Jag tog ett break över helgen, efter en viktuppgång på 8hg återigen till synes utan anledning förra veckan. Fredag, lördag och söndag åt och tränade jag utan regler och restrektioner, men slutsatsen var den samma som den varit de senaste 9 månaderna, det är värt att försaka en del för att gå i mål och känna att jag fullföljt mitt projekt från början till slut.

Att komma fram till att det faktiskt är värt det tog ungefär fram till lördag lunch och sen spenderade jag helgen med att hitta en lösning som inte inbegriper shaker och som samtidigt är enkel och hard core nog att funka på mig. Dukan dieten har fått många lovord på senaste tiden, så den låg högt på listan och är fortfarande min back up. Men jag kom på att jag för ett par år sen köpte boken Extrem fat smash diet och sen inte orkade med det tuffa schemat som han lagt upp i mer än tvåveckor. Nu har jag en helt annan referensram för vad som är jobbigt och efter att ha läst igenom boken igen känner jag mig redo att anta utmaningen. Målet enligt boken är 5,5kg på 3 veckor och upp till 13,5kg på 9 veckor!

Nu vet jag ju att min kropp inte riktigt sammarbetar och att det kommer bli tufft. Men i den här boken har författaren även inkluderat kostråd för folk som har samma problem som jag. Både meny och träninsintruktioner har justerats lite för att vi ska kunna få samma resultat som "alla" andra. Mitt mål är att följa menyerna och träningsschemat till 100%. Klarade jag av att köra shaker, så klarar jag detta och den enda uppoffring jag får göra är att jag ibland får ta med mig lunchlåda till jobbet och detsamma om jag blir bortbjuden.

Träningsmotivation efterlyses!

På senaste tiden har min träning gått mest på rutin och inte känts lika kul som den gjorde innan. Jag har påbörjat löpträningen inför Göteborgsvaret nu och det är ganska tufft, iaf om jag vill nå måltiden på 2h. Maten fungerar ganska bra, men vågen står still eller går uppåt så fort träningen blir slentrian.

Vad gör man då, när det som varit roligast helt plötsligt känns jobbigt? Jag har funderat på det senaste veckan och kommit fram till att jag saknar gruppträningsklasserna. Att röra sig till musik är nästan alltid kul och energin i salen är underbar om det är en bra klass. Tyvärr hinner jag sällan hem i tid för klasserna på gymmet som jag brukar gå på. Men det finns ett SATS i samma byggnad som jag jobbar och då kan jag ju hinna med klasserna som börjar 17:30 istället för 19:30 som jag annars får stressa till (yes, jag pendlar över 3h per dag...)

Efter lite rekning har jag kommit fram till att det finns två klasser i veckan som borde passa mig. Jag har bokat dem till nästa vecka så får vi se hur det går. Upplägget för löpningen har jag ändrat om så att i fortsättningen springer på morgonen 2 dagar i veckan och sen en långrunda på söndagar.

Sådär, nu har jag gjort planen, nu tycker jag att motivationen kan ta sig i kragen och möta mig halvägs!

All you need is luck

Efter en ganska låg söndag som avslutades med att jag åkte ur en stor pokerturnering på "bubblan", dvs precis innan man får vinstpengar, kände jag inte att jag hade så mycket roligt att skriva i bloggen igår. Jag fick en jättebra placering, men det är tråkigt att inte nå ända fram. Lite som när man skött mat och träning en hel vecka och ändå lyckas lägga på sig ett par hekto.

Igår gick det dock bättre. Jag spelade en turnering med lägre insats, men det var ändå 156 spelare i startfältet kl 21. Fyra timmar senare stod jag på prispallen som ETTA! Jag har aldrig vunnit en så stor turnering innan, prisplats har det blivit många gånger och flera finalbord, men att vinna alltihop det är något extra!

Jag har försökt få ihop ett veckoschema där träning poker och matlagning ska få plats. Det är inte riktigt uppe och kör än, men jag hoppas att det ska funka. Som bekant finns det alltid så mycket man vill göra och alldeles för lite tid att göra det på.

Lördagsgodis

Imorgon är det äntligen lördag! Förra veckan började jag med "fria" lördagar, dvs jag får äta precis vad jag känner för. Under veckan tänker jag helt enkelt att om jag fortfarande är sugen på det här på lördag, då får jag äta det. Förra veckan såg listan för lördag ut så här:

• Lösgodis - mest lakrits och salmiak
• Pepperonipizza
• Smulpaj
• Semla
• Hamburgare
• Falafel
• Varma mackor
• Spagetti och köttfärsås
• Ben & Jerrys Glass
• Chocolate chip cookies
• Ostbågar och chips
• Chokladkaka
• Wienerbröd

Som ni kanske förstår hade det varit omöjligt att få i sig allt det där på en enda dag, iaf utan att bli sjuk. Vad jag slutligen åt var: en varm foccacia med sallad till lunch (man fick faktiskt lite chips på tallriken, så det räknas kanske), 2hg lösgodis från bästa lilla godisbutiken i stan, ½ hamburgare med pommes till middag (den var inte god, så det skippar jag den här lördagen), 2 kulor B&J-glass och ostbågar till lördagsmyset. Alltså slutade jag på mindre än hälften av det som jag hade ätit under veckan om jag inte hade valt att hålla mig till "lördagsgodis". En annan sak som jag är väldigt nöjd med var att jag lyckades hålla det till lördagen, inget extra på vare sig fredag eller söndag, något som tidigare varit svårt. Den här veckan tror jag att listans viktigaste punkt (förutom saltlakrits som alltid innehar förstaplatsen) är en semla och kanske pannkakor, det blev jag väldigt sugen på i tisdags :)

I övrigt har veckan gått jättebra. Det är förvånansvärt enkelt att hålla dagsintaget av kalorier på rätt nivå. Jag behöver inte gå hungrig och maten som jag äter är jättegod. Resultaten på vågen går ganksa långsamt, men det är jag ju van vid och så länge som jag fortsätter neråt ska jag ha tålamod. Jag tror att kroppen kan behöva lite tid på sig att gå ur "svältstadiet" och börja förbränna normalt igen.

Trevlig helg!

Vågen och jag, del 2.

Den nya vågen och jag har börjat närma oss varandra på lite vänskapligare grunder. Den var snällare mot mig imorse och hoppet finns att det äckliga plusset som hoppade på mig ska vara borta till fredag som är veckans offeciella vägningsdag.

Igår skrev jag att jag sänkt min fettprocent, med ca 8%. Jag tog fram mina loggar från starten för att kontrollräkna och det var ganska nära, jag hade minskat 10% fett. Det motsvarar 15,5kg!!! Jag har tränat och bantat bort över 15kg fett! Det är 31 smörpaket. Det är helt otroligt, faktiskt lite svårt att greppa. Särskilt eftersom min totala viktminskning är 17kg och jag verkar ha lyckats med det som alla vill, dvs behålla så mycket muskelmassa som möjligt och samtidigt minska på fettet.

Nu finns det fortfarande en del att ta av, ca 7-10kg till ska bort. Om man räknar på vad som är en hälsosam fettprocent till min tänkta målvikt. Men det känns inte jobbigt, tvärtom så är motivationen på topp! Jag är redo att snöra på skorna och springa av mig de resterande kilona också. Kanske finns det en lycklig framtid för mig och min nya våg trots allt?!

Framtidens våg i mitt badrum...

I vårat badrum står nu en blank, svart high-tech våg. Den är ond och illvillig! Vi skaffade den för att den gamla började bli lite knäpp och igår anlände den alltså. Imorse var det dags för invägning och helt plötsligt var både gamla och nya vågen rörande överens om att jag lagt på mig 1,5kg bara sådär huxflux! HOW? WHY??

Den nya vågen är väldigt avancerad, den hånar mig inte bara i badrummet när jag väger mig utan skickar även över siffrorna till datorn där de bildar en tjusig graf. Man kan sedan följa sina framsteg (eller i mitt fall bakslag) över tiden. Det finns även en tillhörande app till telefonen och länkar så att man kan dela med sig av de sorgliga nyheterna på Twitter, Google, Facebook med mera. Positivt är att jag minskat 8% fett sen jag gjorde en mätning förra året och även om jag fortfarande har för mycket får man väl säga att et är ett bra resultat.

I enlighet med mitt förra blogginlägg tänker jag inte få panik över kroppen/vågens nycker. Det hjälper uppenbarligen inte om jag svälter mig själv. Istället snörade jag på mig skorna och gick en morgonrunda på 3,2km. Vädret är så fint, jag funderar på att springa en runda om det inte är för mörkt när jag kommer hem. Men maten låter jag bli att mixtra med för tillfället. Jag äter massor av grönsaker och fisk, utöver det ett par frukter och lite kött varje dag. Det landar på 1100-1300 kcal per dag utan att jag behöver gå hungrig eller bli irriterad och trött. Kanske var viktuppgången en backlash efter shakerna, men det borde vända snart nu när kroppen får mer att jobba med och jag därmed kan träna mer och orkar vara aktivare.

Vem ska man lyssna på?

Det finns lika många metoder för viktminskning som det finns människor som vill gå ner i vikt. Vissa av dem är bra, andra sämre och vissa helt värdelösa. Hur vet man då vilken man ska välja, vem ska man lyssna på?

Jag kan inte svara för någon annan, men i torsdags bestämde jag mig för att det är dags att börja lyssna på mig själv. Att känna efter vad min kropp vill. Inte helt förvånande så vill den inte alls gå på 100% måltidsersättning och träna löpning och styrketräning på det. I tre veckors tid har jag varit trött, urlakad och ledsen. Lägg sen till stressen över att inte gå ner i vikt mer än några hekto i veckan trots all energi som jag lagt ner på det, så har du en tjej som mår väldigt dåligt. Slutsatsen var att det var dags att lägga om taktiken, om jag lyssnar på min kropp kanske den börjar samarbeta med mig istället för att motarbeta.

Hitills har det fungerat, vikten har stått still i flera dagar, men det är acceptabelt, jag borde ändå inte väga mig mer än en gång i veckan. Jag har mått så mycket bättre de senaste dagarna. I lördags orkade jag träna dubbelpass på gymmet igen och igår blev det en underbar löprunda i solen. Det kommer att ta mer tid att göra det så här, men det är ok jag kan leva med att det tar längre tid om jag får må bra under tiden. Vad är poängen med att nå sina mål om man mår för dåligt och är för trött för att njuta av dem? Ingen alls skulle jag vilja påstå.

Nu blir det mycket sallad och frukt som jag älskar och kyckling, fisk eller biff till det på kvällen. Två morgonpromenader/jogg per, ett par kvällspass i veckan samt mina vanliga helgpass är planen för träningen. När kroppen ställt om sig och vant sig vid att få lite mer mat, så bör förbränningen öka och viktminskningen bli densamma som den var när jag gick på shaker dvs ca -0,5kg/vecka och det är jag nöjd med.

Kontraproduktivt...

Det som är mest negativt för viktminskning (bortsett från för mycket kalorier och för lite motion) är stress. Just nu stressar jag för att jag inte går ner så mycket som jag vill trots en väldigt strikt diet. Problemet är att ju mer jag stressar över att inte gå ner, desto mindre går jag ner. Det är en väldigt ond cirkel och jag måste hitta ett sätt at ta mig ur den. Faktum är ju att jag faktiskt går ner i vikt igen. Inte så mycket som jag hade velat och hoppats på, men jag går stadigt neråt. Tyvärr så har min hjärna hakat upp sig på att bli färdig till påsk, något som kommer att bli nästan omöjligt. Fortsätter jag i den här snigeltakten så kommer jag att ha minst 5 kg kvar på skärstorsdagen...

Men det är kanske dags att ta ett steg tillbaka och se det hela ur ett annat perspektiv. Jag har hitills gått ner 17 kg, jag har mindre än 5 kg kvar som faktiskt är övervikt, resten är kosmetika, kilon som jag vill gå ner för att må bättre och trivas med mitt utseende. Förutsatt att jag inte tappar bollen helt under de närmaste 7 veckorna kommer jag alltså att vara normalviktig till påsk. Om jag då ändå har 5-8kg kvar till målet jag satt upp, spelar det någon roll? Det är ju ändå -22 kg på mindre än ett år och chansen att jag ska fixa -30 kg totalt innan mitten av juni är fortfarande stor.

De som följt min blogg vet att jag bara för en vecka sen sa att jag skulle sluta stirra mig blind på vågen och satsa på att komma i den strl kläder jag köpte i London istället. Det gäller fortfarande, men det är svårt att programmera om hjärnan och vågens resultat är så mycket enklare att mäta kontinuerligt, så jag väger mig fortfarande, men om kläderna sitter som en smäck (not very likely) innan vågen visar -30 kg, då stannar jag där jag är och tar tag i projektet att hålla den vikten. Från början skrämdes jag av tanken att gå upp allt på nolltid, men nu när det har gått lite tid och jag har fått kämpa med platåer och motgångar i form av sjukdom och viktuppgång, så känner jag mig mer redo. Att hålla vikten kommer inte att bli ett problem och ju mindre jag stressar på vägen till målvikt, desto enklare kommer det bli, inte bara att komma dit, men även att stanna där.

Känn er fria att påminna mig om det nästa gång jag verkar ha fastnat i någon av mina hysteriska tankeloopsuträkningar om målvikt!

Drömmar kan bli verklighet.

I söndags var jag och köpte ut dvdn från dansshowen som jag var med i. jag dansade ju bara ett nummer och var inte med mycket på film, men det är ändå ett minne som jag värdesätter. Det var något som jag gjorde för mig, för att jag drömt om att dansa sen jag var liten. Och nu har jag gjort det!

Jag blir aldrig någon prima ballerina, men det var inte heller min ambition. Jag gjorde det bara för att det var roligt och för att livet är fullt av saker som vi gör för att vi måste eller tycker att vi borde. Alltför få saker görs för att vi verkligen vill det. Ett av mina mål för det här året är att göra fler saker bara för att jag vill det och lyssna på vad jag egentligen vill, inte bara det som jag borde.

Den här terminen blir det ingen dans. Kanske börjar jag till hösten igen, om jag inte hittat någon ny grej som verkar ännu roligare! Men innan hösten ska jag springa Göteborgsvarvet och det är träning till det som jag kommer lägga min energi på under våren.

Vinster och belöningar

Helgen gick bra även om trötthet och huvudvärk var konstanta följeslagare både lördag och söndag. Jag får nog faktiskt säga att lördagen gick riktigt bra! Min sambo övertalade mig att följa med honom till Kasinot och spela pokerturnering. Jag spelar en del online och har även varit med på några liveturneringar. Online har jag vunnit en hel del, men live har jag som bäst tagit mig till finalbordet

utan prisplats. Det blev det ändring på i lördags! Jag tog fjärde platsen av 47 spelare och kammade därmed hem min första livevinst :) Det var en ganska mäktig känsla att sitta där som enda tjej (två tjejer till statade men åkte ut bland de första 5 spelarna) vid ett bord med killar och gubbar som jag vet spelar live så gott som varje vecka. Slutligen åkte jag ut på en hand som var den bästa handen när jag gick all in och det är ju all man kan begära, faller inte korten ens väg så gör de inte.

I söndags var jag och köpte min första belöning. Det blev Diorshow Mascara precis som planerat. Men de hade en ny variant som hette Diorshow Extase och det kan man ju aldrig ha för mycket av, så jag testade den. Nästa belöning blir på torsdag och då är det dags för ett Fitness Magasin, jag har redan varit och spanat ut ett par som jag vill ha. Kanske är jag generös och unnar mig båda två!

Påminn mig igen, varför gör jag det här?

Det är i alla fall inte för att gå ner ynka 6 hg på en vecka! Suck, suck och dubbelsuck... De varma mackorna i måndags kostade mig tydligen en hel del. Men det finns ingenting jag kan göra åt det som redan är gjort. Förhoppningsvis så blir resultatet bättre nästa vecka eftersom jag inte fuskat nånting sen i måndags och inte kommer att göra det heller.

Igår var jag och såg Black Swan. Det var en bra film, suggestiv, lite obehaglig och samtidigt var den vacker och lite drömlik. Den handlar om en balettdansös (Natalie Portman) som får sitt livs roll. Men samtidigt som hon får allt hon drömt om, blir hon så rädda att förlora det att hon förlorar greppet om verkligheten en aning.

Jag kan känna igen mig lite i det där. Inte så att jag går runt och tror att någon förföljer mig, men jag har kämpat med min vikt (verklig såväl som påhittad övervikt) så länge nu att när jag kan se målet inom räckhåll, känns vägen dit helt plötsligt dubbelt så lång. Lycka är inte en siffra på vågen. Inte heller ger målvikt automatiskt god självkänsla och bättre livskvalité. Så varför är det då så viktigt för mig? Jag är frisk, bortsett från det faktum att jag för tillfället äter alldeles för lite, så är jag väldigt hälsosam. Men jag kan inte njuta av det för att jag inte uppnått mitt mål. Kan är fel ord, jag tillåter inte mig själv att njuta av det för att jag inte är i mål.

Jag har bestämt nu att målvikt kommer vara en storlek, inte en siffra på vågen. När kläderna jag köpte i London sitter bra, då är jag färdig. På vägen dit och efter att jag lyckats, ska jag jobba på att vara nöjd med det jag har och leva livet här och nu. Vi får ju bara en chans, så varför leva livet som om det vore ett genrep?