Igår ca 19:30 kom sammanbrottet. Min stackar sambo som blivit hårt drillad att alltid pusha för att få iväg mig ut i spåret eller till gymmet om jag mot förmodan inte skulle vara den som är drivande för att sticka ut, blev ganska chockad när jag rullade ihop mig till en boll under täcket och böjade gråta när han hoppade upp och ner i sina löparkläder och sa att nu fick jag minsann klä på mig så vi kom iväg.Snabbt ombestämde han sig och tappade istället upp ett varmt bad åt mig och tvättade mitt hår. När jag lugnat mig och förklarat att jag för att motivera mig att komma iväg på löprundan, ställt mig på vågen (som alla som någonsin bantat vet är 19:30 inte bästa tiden för vägning om man brukar väga sig 7 på morgonen). Naturligtvis fick et motsatt effekt, hysteriskt började jag svamla om att jag måste gå ner 2kg töver natten för att hålla mig till min viktminskningsplan. Istället borde jag ju vara glad att inte ha gått upp över helgen, trots möhippa och myskväll.
Min hjärna förstår det, att jag väger nästan 1kg mer på kvällen än på morgonen och att jag binder mer vätska när jag helt plötsligt chockar kroppen med 3 gånger så mycket kolhydrater som jag vanligtvis äter. Men känslomässigt sjunker det inte in. Hysterin bubblar upp till ytan och för mitt inre öga ser jag min kropp svälla upp till elefantproportioner. Att dagen skulle komma när jag bröt ihop var inte helt oväntat, det har hänt för när jag har överansträngt mig, så nu är det dags för plan B.
Sambon började med att begränsa min träning till 3 löppass + 3 andra pass per vecka. Han tycker att om det räcker för folk som tränar på elitnivå borde det räcka för mig. Efter en del förhandlande kom vi överens om att lägga gränsen på totalt 8 pass per vecka, dvs löpningen (träningsschema inför göteborgsvarvet) + 5 (PT, Corepulse, 2x Dans). Simning och Pole Dance får läggas på hyllan, iaf tillfälligt.
Naturdieten får också vila ett tag. Motivationen är fortfarande hög, men efter 5 månader av soppor och shaker med vanlig mat bara som komplenment, orkar jag inte längre. Energin räcker inte till för både träning och mitt humör. Jag valde att göra en livsstilsförändring för att jag mådde dåligt och då ska ju inte förändringen få mig att må lika dåligt. Till slut går det ju ut över dem som står mig närmast och stöttar mig mest och det vill jag inte. Så nu är det riktig mat och 1300 kcal per dag som gäller. Kanske blir det en sväng naturdiet igen efter jul och nyår, men nu är planen satt till 5kg på 7 veckor med riktig mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar