Lite bättre dag för dag...

Jag läste ett blogginlägg hos en tjej som jag har följt sedan jag började blogga själv. Vi gick då båda på shakes/soppor och har liknande utgångsläge och resultat (för er som läser min blogg på VK så är det Linnea). I förra veckan skrev hon något som fick mig att tänka efter samtidigt som det gjorde mig glad och hoppfull. "Idag är jag smalare än jag var igår, om jag håller mig till min diet och träning idag, är jag imorgon lite smalare och lättare än jag är idag." Ungefär så skrev hon och det är ju naturligtvis självklart, men ändå en väldigt tröstande tanke när man har mycket kvar att bli av med. För varje dag som jag gör det bra kommer jag ett steg närmare mitt mål.

Igår var en bra dag, jag skötte min diet bra och kom iväg till träningen trots att det kändes som midnatt när jag cylkade dit 20:30 och ännu värre när jag ramlade på vägen hem 22:30.

Jag skulle egentligen inte ha cyklat i det väder som rådde igår, men det går fortare än att ta bussen och jag vistte att jag inte hade kommit iväg annars. På vägen dit var jag superförsiktig och navigerade varsamt på cykelbanorna som var fyllda av snö som smält och sen frusit på till obehaglia isvallar. Men på vägen hem cyklade jag på gatan en bit, kollade över axeln för en vänstersväng och plötsligt försvann cykeln under mig! Samtidigt känner jag hur kroppen reagerar av sig själv, magmusklerna drar ihop sig, ryggen rundas och jag, som borde ramlat platt på marken och slagit mitt icke-hjälmbeklädda huvud i gatan, landar på höften och bara lite på ländryggen. Lyckligtvis så är det där alla de där godsakerna som "spent a second on the lips and a lifetime on the hips" bor, så även om fallet gjorde riktigt ont, så blev jag inte skadad. Försiktigt tog jag upp cykeln och skakar kroppen lite samtidigt som jag tänker för mig själv "walk it off". Men sen gick jag och ledde cykeln brevid mig till jag kom fram till cykelbanan som var plogad och fri från is och snö. Det är helt klart dags att inse att jag inte alls är för cool för att ha hjälm!