Jag gav mig själv 7 veckor att gå ner de kilo som krävdes för att komma i Karen Millen klänningarna. Det behövdes... 2! Yes mina vänner, båda klänningarna kan nu zippas upp, utan hjälp kan tilläggas :)
Att jag fortfarande har fem veckor kvar till den första ska användas är dock en bra sak, för de satt ganska tajt. Dagens bildval bör ge en känsla av vad jag menar... Men nu är jag ännu mer övertygad om att det kommer gå att ha dem innan året är slut och det känns riktigt bra!
Något som däremot inte känns bra är att jag sitter här inne och bloggar istället för att cykla ner till dansstudion. Inte för att jag är lat, utan för att jag för första gången i mitt liv, faktiskt är rädd att gå ut i min egen stad. Jag kommer köra en träningsdvd istället, men det är inte okej att behöva hålla sig inomhus efter mörkrets inbrott för att man är rädd att bli skjuten! Argumentet att jag inte borde låta en galning hindra mig från att göra det jag tycker är roligt finns ju såklart, men hur tungt väger det om något faktiskt händer? Hur jag än resonerar med mig själv är de efter de senaste veckornas upptappning av skottlossnigarna helt enkelt inte klokt att ge sig ut själv. Imorgon är det mitt favoritpass på samma ställe, men då hinner jag ta bussen dit eftersom det börjar så sent.
Dags och se var jag gjort av wii fitbrädan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar