Imorse hände det, det som inte har hänt på 4,5 år, jag kunde knäppa knapparna och dra upp dragkjedjan på mina smalaste jeans! Det är drömjeansen som har legat längst in i garderoben och hånat mig. Drömmen är inte byxorna i sig, för de är ett par svarta manchester jeans som jag och mina systrar köpte när jag var 17 eller 18 och bodde hemma. Men att kunna ha dem igen har länge varit ett mål, ett kvitto på att jag lyckats. Och nu går de att knäppa igen!
Jag bör här tillägga att om jag önskade gå ut i sagda jeans, måste hitta någon form av tunika för att dölja den inte alltför attraktiva "muffin-top" som skapas ovanför linningen. Alltså är jag inte redo att ha dem ute än, precis som med klänningarna jag skrev om i förra inlägget kommer skinny jeansen se mycket bättre ut om 5kg. Men när jag provade dem i Juni samma vecka som min första invägning, gick de halvvägs upp på låret. Att inte bara kunna dra upp dem, men även kunna knäppa dem, känns ganska underbart. Som en liten seger på vägen mot det stora målet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar