Föll för vaddå undrar ni kanske? Glass, godis eller kanske en pizza? Nej, tyvärr är det värre än så... Min underbara sambo satte sig i fredags (han har ju fortfarande semester) på tåget till Ängelholm för att hämta hem mina löparskor som hållts gisslan där i en vecka. Väl hemma igen kunde de inte användas till löpning igår eftersom syndafloden 2.0 härjade i Malmö. Men idag tog vi oss ut i spåret för första gången på en vecka.

Vädret är fortfarande tungt och klibbigt, regn och åska hänger i luften, men det var ändå skönt att komma ut och röra på sig. Jag började med 1km rask promenad och varavde sedan gång och löpning varannan kilometer. När jag var joggade 5:e och sista kilometern så hände det som inte får hända 2 veckor innan det första av de 3 10km-lopp går av stapeln... Jag föll, och illa dessutom. Marken bara försvann under mig och min fot vek sig.

Efter att ha suttit på marken och gråtit ett par minuter och försäkrat de förbipasserande och oroliga hundägarna (människor är verkligen omtänksamma!) att jag var ok, reste jag mig ostadigt och haltade sista biten till sambon som sprungit milen, hann ifatt mig och kunde hjälpa mig tillbaka till cykeln.

Så nu sitter jag här med tigerbalsam på foten och kalkylerar att det kommer vara svårt att få den hel och fin till Iform-loppet och sen även klara av tjejmilen som är samma söndag... CRAP! Och absolut noll löpning på två veckor... DUBBEL CRAP!

Men skam den som ger sig, jag får damma av spinningskorna och hoppas att det räcker för att hålla konditionen igång.