Idag känner jag mig pigg och glad igen. Jag har precis kommit ur duschen efter dagens joggingtur i Bulltofta. Det blev 6km cykling och 5km löpning, det är jag nöjd med. Nästa helg är målet 7,5km och det känner jag mig säker på att jag ska klara av, jag har ju gort det förr.
Igår var jag och sambon bjudna till Köpenhamn på middag och det kändes minst sagt nervöst. Efter att ha pratat med både Linda (min PT och dietist) och min sambo (som körde en pulverdietkur förra året och gick ner 25kg) bestämde jag mig för att det är ok att äta riktig mat en dag i veckan. Mest för att vi är bortbjudna eller har gäster varje helg härifrån till augusti och jag är rädd att jag ska misslyckas om jag håller allt för strikt på att bara dricka shake och äta måltidsersättning 7 dagar i veckan. Att stanna hemma 12 veckor i rad är ju inte heller ett alternativ direkt, så att äta vanlig mat men ändå bra och nyttig mat, kändes som det bästa alternativet.
Det var dock lättare sagt än gjort. Efter att ha börjat dagen med en shake och sen mött upp med Linda på gymmet för dagens styrkepass var det dags för lunch. Jag bestämde mig för en Caesar/laxsallad som var det nyttigaste på menyn och fick sen genast ångest när den ställdes framför mig på bordet... "Jag kan ju inte äta allt det här?!" Tänk om jag börjar med en sallad och sen bara tappar kontrollen och inte fixar disciplinen som krävs för att gå tillbaka på shakerna imorgon? Likadant känndes det när vi satt på restaurangen på kvällen och jag fick in min mat. Vi var på ett väldigt trevligt japanskt ställe och jag åt kött, fisk och grönsaker men undvek både ris, pasta och alkohol. Ändå kändes det som om jag förstörde allt.
När jag vaknade imorse var det med en stor portion ångest. Skulle jag klara att gå tillbaka till bara shakerna nu? Då kom jag på att det var ett par veckor sedan jag provade de lårhöga stövlarna som jag köpte, men inte kunde dra över vaden när jag fick hem dem. Kanske skulle de passa lite bättre nu när jag faktiskt gått ner några kilo? Och jag kunde utan större problem dra upp dem ända till låret (det var innan inte möjligt på högerstövel och väldigt kämpigt på vänster). Känslan var underbar, motivationen flödade tilbaka och den där löprundan som var planerad kändes mycket mer lockande.
Vi började med att gå några ärenden efter min frukostshake och jag hade inga problem att stå emot vare sig Chai eller kakor när sambon beställde sin Latte-to-go på caféet. Väl hemma igen snörde vi båda på oss löpskorna och tro det eller ej, men mina är nu så slitna att det börjar bli dags att köpa ett nytt par! Nu ska vi röja i lägenheten och sedan blir det nutrilettsoppa till kvällsmat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar