Ja, då har jaf fått bevis för att den bästa uppladningen för ett lopp inte är godis, iaf fall inte om man vill gå ner i vikt den veckan. Jo, jag visste redan det, men tänkte att om jag någon gång under den här viktresan skulle unna mig ett par hekto lösgodis så var lördagen innan tjejmilen det bästa valet av dag. Vi var och köpte underbart salt lakrits och salmiak hos Lakrisroten i Stockholm och jag njöt av varje bit jag åt. Men efter 6 intensiva träningspass förra veckan plus en ännu intensivare tjejmil hade jag hoppats på mer än -0,3kg... Så här i efterhand undrar jag varför jag gjorde det? Min kropp har verkligen varit övertydlig med att den inte tolererar något som helst slappande/slarvande från min sida om den ska prestera någon bra viktminskning. Det var ju därför jag började med shakerna, för att det var det enda som satte fart på vågen (åt rätt håll vill säga).
Igår har jag hoppat på en utmaning att gå ner mina resterande kilon till 23 november. Det kommer bli tufft och i mitt eget schema har jag givit mig själv två bonusveckor att gå i mål på. Nu när mina lopp är avklarade är jag mer taggad på att fokusera på vikten. Träningen kommer alltid att finnas där, även efter att jag nått min önskevikt. Men just nu vill jag köra så hårt jag kan för att få börja på min "hålla nollan fas". Det är ju där utmaningen ligger, att stanna på min drömvikt och ligga stabilt där, helst resten av livet.
Personligen har jag alltid föredragit utmaningar med ett konkret prestationsmål, dvs hellre springa 5km än springa 30min. För att det betyder, att om jag ger det mitt allt, kan jag bli färdig på kortare tid. Samma sak gäller för viktminskningen, för varje kilo jag går ner kommer jag närmare nästa fas och det är ju den jag längtar efter. Målmedvetenhet och benhård fokus är det som gäller nu, så siktar jag på -1,3kg till nästa vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar